Klockan

Ett par knäckebröd med smör på, 2 koppar kaffe. Jag är redo för dagen. Redan. 1:a maj. Och det ringer en klocka men väldigt svagt.

Greppar tag i mobilen som ligger på köksbordet, kollar igenom bilderna (för hur mångte gången?) från vår resa till Rom innan påsk. Oförglömligt. Längtar tillbaka. Resan - en fantastisk kombination av konst, kultur och förströelser. Colosseo. Cirkus Maximus. Spanska trappan. Vatikanstaten. Pantheon. Stadio Olympico. De livliga restaurangerna kring hetsiga Fontana Di Trevi. För att inte tala om det pittoreska lilla hotellet San Silvestro! Topp.

Tisdag. Och Herkules låg helt stilla, på britsen på djursjukhuset. Han fick somna in under vårt överseende. Nu har han det bra i katthimlen. Frid över över hans minne men givetvis - vi saknar honom ohyggligt.

Dagar går

Solen faller in i vardagsrummet. Sitter och låter skägget "växa". Tänker på en sak som slog mig häromdagen.

December 2019: Ingen har sett honom sedan i höstas. Han är nog död, säger jag. Han har antagligen rest hem, inte vet jag. Vi ska ju alla resa hem förr eller senare, fortsätter jag.

Juni 2020: Han dyker upp, från ingenstans, en tidig morgon. Känner knappt igen honom. Väderbiten. Vildvuxen. "Allt är bra men ändå inte", säger han och avger en kemisk stank.

Livet. Nötskalet. Dagar går.

Nationaldagen

Drar desinfekterade fingrar genom mitt eget hår som är fuktigt av svett. Hhm, att det ska vara så vådligt svårt att få en bekräftelse på det avbokade hotellet.

Utanför kikar solen fram, stöder huvudet i händerna där jag sitter vid köksbordet, försjunker i tankar när jag läser en dödsruna. Kan även konstatera att Sverige rapporterade på onsdagen återigen högst dödlighet i världen i covid-19, 5,4 döda per miljon invånare.

Alltid något, provresultaten från VC på topp, goda skäl att glädja mig.Sedan går jag runt lite grand, ställer saker och ting på plats. Pysslar. Äggen har snart kokat färdigt. Nationaldagen firas.

På jobbet. Dialog med kollega. Jag:nämen va kul, är du här i idag? Kollegan, ba: ja, det ser du väl!
Så är det. Dumma frågor får dumma svar. Enkelt.

Borta

Hen gör så gott hen kan.

Ursäkta röran! Sicket blåbärsgäng Jalonen lyckats skrapa ihop till ishockey-VM.

Missat totalt. Den finländske schlager- och tangosångaren Reijo Taipale har lämnat in. Den folkkäre artisten somnade in 26 april i en ålder av 79 år. Frid över hans minne.

Magnus Banck

Dimper ner små ljudpaket med jämna mellanrum och det är ju trevligt minsann. Senaste alstret är en gåva och jag är av naturliga skäl överväldigad. Låt mig sålunda presentera ep:n, en sjuare om man så vill, Hej vinter:

I följande länk kan du läsa mer om honom: Låg död i en vecka

Matti

Backhopparlegenden Matti Nykänen avled natten till måndag. Han blev 55 år gammal.

Paasilinna

Den finske författaren Arto Paasilinna är död. Han avled i Esbo på måndagen. Paasilinna blev 76 år gammal.

Tragik

Natten till torsdag. En 20-årig kille med grav funktionsstörning avrättas kallblodigt, skjuts i magen, av fler än en polis, på öppen gata i Stockholm. Hur kunde det bara få hända?

Ni har säkert hållit er uppdaterade vad gäller denna mycket tragiska och chockartade händelse.

Mina tankar går givetvis till offrens anhöriga. Stockholm. Augusti. 2018.

Terrordåden

I efterdyningarna av allt det fruktansvärda som hänt, tänker främst på Barcelona och Åbo, så måste livet ändå fortgå hur smärtsamt det än är. Min förhoppning är att diskussionerna framöver inte blir hätska och polariserade men risken är överhängande. Dock, vi får inte låta oss provoceras att skapa motsättningar mellan olika nationaliteter.

Hassan Zubier, Märsta, som hamnade mitt i kaoset där på Salutorget i Åbo, och som stod upp mot gärningsmannen och själv blev knivskuren säger sittande i rullstol:

"Det här är en individ, det här är inte ett folkslag, det är inte ett land, det är inte en religion, utan det är en människa som gjort det här. Vår värld har blivit extremt mörk, extremt främlingsfientlig. Det här måste sluta. Vi är människor som måste bry oss om varann."

Terrordåd

Dagen efter. Här hade jag för avsikt att dela med mig av en existentiell filmfestival som varade i dagarna två i Falun och jag försöker hålla mig kvar i den starka upplevelsen av sammanhanget.

På hemvägen, i en bil, igår, nås jag av de fruktansvärda nyheterna som utspelar sig på livligt trafikerad gågata i centrala Stockholm, ond bråd död, ondskans vidriga tryne som slagit till återigen. Terrordådet lägger sordin på mina upplevelser från nämnda festival. Mina tankar går givetvis till offren och anhöriga som drabbats av detta ohyggliga - det som också är en del av livets innehåll och det vi kallar för verkligheten.

Återkommer med mina reflektioner från filmfestivalen vid ett senare tillfälle.

Påskvädret

Övergången där i TV4:s nyhetssändning. Igår, med sängkammarblicks-Anna. Med darr på rösten tittar hon djupt in i kameran och in i våra dunkla vardagsrum:

"Terroristattentat eller icke. Vädret engagerar oss ändå. Ja, hur blir det svenska påskvädret, Sofie?"

Finns bara dåliga kläder eller enbart dåligt väder. Hur som helst blir det alltid sådan uppståndelse i påsketider.

Lazarus

Lazarus - David Bowie 1947-2016

Look up here, I'm in heaven

I'v got scars that can't be seen

I've got drama, can't be stolen

Everybody knows me now.

Grishuvuden

Kvällen blev inte sen men den nya dagen tidig. Måtte det inte bli för sent att vakna upp, med nya ögon. Risken finns att man missar en ny kväll. Och en ny dag. Av den anledningen är det givetvis på sin plats att skrida till verket med vidöppna ögon. Så att man inte missar något!

Läser dagens Wolodarski-krönika och våndas i hemmets lugna skyddade verkstad. Krönikören frågar sig, "vad skall omvärlden göra när ett land övergår i ett inferno?" Och fortsätter: "Syrien är nära att försvinna från den internationella radarn, som om krisen var jämförbar med ett malaysiskt flygplan."

Ja. Av Syriens 22 miljoner har nästan sju miljoner förlorat sina hem och blivit internflyktingar. Till på köpet har nära tre miljoner flytt över gränsen, till Libanon eller Jordanien. Och dödssiffran fortsätter bara att öka medan världen otäckt stillatigande ser på.

◙

Och på hemmaplan, här i vår lilla vrå, är de igång igen. Allt är sig likt. Dessa små vidriga svin som gör precis som faller dem in. I fotbollens och hockeyns fördömda namn. Hotar och förgör trots den  tragiska dödsmisshandeln i Helsingborg i färskt minne. Av historien har vi lärt oss att vi ingenting lärt, sa en kändis för länge sedan. Ja. Skammens ansikte visar sig ånyo. Och det är inte sista gången. Tyvärr. O, du arme.

Du finns inte

Sorgen och tragiken lurar ständigt runt hörnet. Det här skrev jag om  en kompis som för många år sedan tog sitt liv:

 

Du sa att allt var bra men din röst ljög. Du log men dina ögon grät. Du försvann, hörde aldrig av dig mer. Läste om dig i en tidning. Du finns inte mer.

 

Vila i frid

 

 

"Hans signum var den dallrande flöjtstilen - men han gjorde så mycket mer" skriver Nils Hansson i dagens DN.

 

 

 

Lyssnade till honom för drygt ett år sedan i Brännkyrka kyrka i vilken han uppträdde med sin hustru och kyrkomusikern Marie Nordenmalm.Mäktig konsert. Och jag hade tillfället att utbyta några ord med maestron själv. Björn J:son Lindh, bördig från Arvika,  blev 69 år.

 

Och den här plattan har jag spelat sönder flera gånger om.

Zappafrank

Vill bara uppmärksamma er på att det idag är 20 år sedan, den 4 december 1993,  Frank Vincent Zappa lämnade jorderunden till en följd av prostatacancer.

Far till fyra barn.Kompositör, samhällssatiriker, en musikalisk och teknisk innovatör. Pionjär. Enväldig bandledare och en förespråkare av yttrandefrihet och avskaffandet av censur.

Zappa lämnade ingen oberörd. Zappafrank. God natt!

Grymma kapitel i världshistorien

Filmen regisserades av Roman Polanski. Vann tre Oscar, även vinnare av Guldpalmen. Boken om än en starkare upplevelse. En grym ögonvittnesskildring om hur Szpilman mirakulöst lyckas undkomma nazisternas käftar.  Den unge pianisten Wladyslaw Szpilman var en av de få judar som levde kvar i Warsawa under hela kriget.

Utdrag ur boken:

"Jag dog inte. Trots allt hade tabletterna tydligen inte varit tillräckligt starka. Jag vaknade klockan sju på morgonen och mådde illa. Det dånade i öronen och dunkade smärtsamt i tinningarna, ögonen höll på att tränga ut ur sina hålor och armarna och benen kändes domnade, Jag hade blivit väckt av att det kittlade på halsen. Det var en fluga som kröp på mig, lika domnad och halvdöd som jag kände mig efter nattens händelser, Jag måste uppbjuda all min stryka för att lyfta handen och vifta bort den".

◙

I nästa andetag tänker jag givetvis på det pågående kriget i Syrien, ett inbördeskrig som till dags datum pågått i två och ett halvt år. Ett meningslöst våld där oskyldiga människor, unga som gamla, får sina liv utplånade. FN uppskattade i juli 2013 att över 100 000 människor dödats i konflikten. Idag är siffran betydligt högre.

Det är mycket som står på spel - högpolitiskt maktspel. Efter den misstänkta kemvapenattacken för två veckor sedan har tonläget skärpts på många håll och kanter. En militär attack från USA skulle antagligen innebära att hela Mellanöstern sätts i brand.

Syriens regim med Al-Assad i spetsen har i uttalanden förklarat att "de klarar av aggressioner utifrån", ett Syrien som förses med vapen av Ryssland i främsta hand, och Iran. Ryssland har som vi alla vet en militärbas i Syrien.

Med andra ord: historien lär oss att vi inget lärt av historien. Så sant.

Redan ljusnar julinatten

 

 

Karl Asplund (1890-1978). Skald. Författare. Konstkritiker. Lyrisk intimist.

 

Redan ljusnar julinatten.

Redan klarnar himlen rött.

Nyss min älskade har somnat

vid min sida trygg och trött.

 

Redan vaknar fågelsången.

Sakta sjunga pulsens slag.

Varm och klar i hjärtat vaknar

livets långa lyckodag.

Gary Speed

Brittisk fotboll skakas av tragedi. Wales förbundskapten är död. Enligt The Times tog den tidgare Premier League-profilen, med ett förflutet i bland annat Leeds (ligavinst 1992) och Everton, sitt liv. Gary Speed, en gång hyllad mittfältselegant, blev 42 år gammal och lämnar två barn och fru efter sig.

Lasse

Kom över den här tankeboken och den börjar ju minst sagt lysande, tycker jag. Bra lästips nu i sommar. Eller vad sägs om det här;

Ibland kan jag sitta i timmar och iaktta mina medmänniskor. Då kan en plötslig trötthet komma över mig.
Det är inget fel på mina medmänniskor. Det är säkert inget större fel på er, eller mig, heller. Men jag blir, som sagt, lite trött. Vi snubblar och vi har svårt för att uttrycka oss. Vi blinkar åt höger och svänger åt vänster. Vi äter fel. Vi kan inte älska vår nästa. Vi tänker fel. Gräset dör där vi kissar men vi förstår inte vinken. Vi gör allting så svårt. Och det är klart: Varför göra det enkelt för sig när det är så mycket enklare att göra det svårt för sig.

(ur Jag har kokat tvåhundratusen potatisar - men kan inte erinra mig en enda av dessa)