Klockan

Ett par knäckebröd med smör på, 2 koppar kaffe. Jag är redo för dagen. Redan. 1:a maj. Och det ringer en klocka men väldigt svagt.

Greppar tag i mobilen som ligger på köksbordet, kollar igenom bilderna (för hur mångte gången?) från vår resa till Rom innan påsk. Oförglömligt. Längtar tillbaka. Resan - en fantastisk kombination av konst, kultur och förströelser. Colosseo. Cirkus Maximus. Spanska trappan. Vatikanstaten. Pantheon. Stadio Olympico. De livliga restaurangerna kring hetsiga Fontana Di Trevi. För att inte tala om det pittoreska lilla hotellet San Silvestro! Topp.

Tisdag. Och Herkules låg helt stilla, på britsen på djursjukhuset. Han fick somna in under vårt överseende. Nu har han det bra i katthimlen. Frid över över hans minne men givetvis - vi saknar honom ohyggligt.

Glaciärer

Glaciärerna blir bara mindre och mindre. FLINTastenarna däremot, de blir bara större och större.

Eidfjord

Vi tunnelrullar rakt igenom bergsmassivet ner mot Eidfjord, med andan i halsen. Ett hisnande äventyr. Storstilad miljö. Platsen vinner våra hjärtan direkt - mer behöver inte sägas.

Checkar in på gästgiveriet. Lugnet infinner sig. I foajén sitter en man och en kvinna som inte talar med varandra utan bara sitter och stirrar, vid ett av fönstren, rakt ut på landskapet över sitt kaffe. Andäktig tystnad. Är det här paradiset på jorden?

Magisk kväll i centrum. Här vill vi stanna länge men det blir bara ett dygn.

I sena kvällstimmen

Att regeringsbildningen tar tid kan man ha förståelse för. Då är det mer anmärkningsvärt vad det är för förslag till lösningar som faktiskt dryftas. - Viktor Barth-Kron

10 miljoner. Så många bakterier finns på ett genomsnittligt kontorsskrivbord. Det är cirka 400 gånger mer än i en toalettstol, enligt en studie från University of Arizona.

Krakov-resan. Återkommer!

Film. I pipelinen: Under The Skin. Leave No Trace. Hierro.

Musik. Lars Bygdén.

Peking eller Gnaget? På söndag får vi svar.

November. Hur är vi här?

Storforsen

Tillbaka till Norrlandsturnén för ett kort ögonblick. Ni vet säkerligen varifrån dessa bilder är hämtade. Rätt! Storforsen. En fors med vattenfall belägen i Piteälven utmed väg 374 vid samhället Bredsel i Älvsbyns kommun. Den är Europas störta oreglerade fors där den sammanlagda längden är fem kilometer och fallhöjden drygt 80 meter.

 

Ett hisnande skådespel. Vilken naturkraft. Oerhört tacksam att vi tog oss tid för att besöka denna plats. Tog sin lilla tid att komma fram, till stor del beroende på vägbyggen och kringelikrokar!

 

Som en scen ur en Lynch-film

6-dagars resan i Norrland, i "obygden" som många säger, en oförglömlig upplevelse och storartad tripp på alla de sätt och vis. Luften, vyerna, broarna och lugnet framför allt. Gjorde gott. "Hur kan man ens komma på tanken att tillbringa tre dygn i Piteå?" En fråga som jag härom dagen fick slängd i ansiktet.

Nåväl. Första kvällen i Piteå. Hungriga som vargar. Vi spatserade på Sundsgatan, en av paradgatorna på nämnda ställe. I jämnhöjd med Kalles - en helt galen krog - fick vi syn på en överförfriskad snubbe som stod utanför och blossade. Jag sprang fram till honom på kvicka utsvultna ben.

"Halloj. Finns det nån bra grill här i sta'n?"

"Ähum, jo, vars e vi nu. Jo, Sunes grill förstås. He ligg 200, nja 150 meter rakt upp hära. Gå som dit, då."

Sagt och gjort. Vi tog honom på orden. Väl där inne på det näst intill folktomma stället kollade vi menyn.  Bestämde oss snabbt för 2 varmkorv och en Parisare till undertecknad.

Som en blixt från klarblå himmel, vet inte vad som flög i mig, inledde jag konversationen med grillpersonalen, två till antalet, låtom oss kalla dem för Peter och Ullis.

"Min bror heter Sune och av den anledningen bestämde vi oss för denna grill!"

Peter skakade motvilligt på huvudet. Ullis såg närmast förnärmad ut.

"Tror int e han som starta grillkedja. Han Sune e som död och begraven han", svarade Peter sömnaktigt och lätt irriterad.

Min fru Carina lade ytterligare bränsle på elden genom följande harang:

" Vilken fin inredning ni har här!"

"He som int' likt nåt annat ställ. He nå't annat här!". Peter återigen. Ullis tyst som en mus. Dotter Claudia gömde sitt ansikte i händerna och ville bara försvinna därifrån.

När vi sedan lämnade grillen åt sitt öde, något besvikna och tagna av stundens allvar lyfte Peter blicken hastigt.

"Glöm int' smak på Pitepalt'n. He finns som olika sorters."

Jo. Parisaren var inget vidare.

En anekdot från en buss

I lördags, på väg från Nådendal Spa, i bussen (nr 6) in till Åbo centrum, steg en något överförfriskad herreman på. Resans gång - ett skumpande utan dess like, mot destinationens slutmål. Chaffisens något aviga åksätt, han hade en viss förmåga att sitta och pumpa på gaspedalen samtidigt som han konverserade i mobilen, resulterade i att den helgtankade mannen,( på finska), högljutt kommenterade åkfärden.

-”Om du inte har bråttom kan vi faktiskt kliva av och ta följande buss. Eller är det något fel på fordonet?”

Chaffisen tittade reptilsnabbt i backspegeln, en känslan  av kränkning for givetvis över honom och spottet flög.

-”Mitä helvettiä sä meinaat? Mä ajan!” (”Vad i helvetet menar du? Jag kör!”)

 Allting lugnade ner sig kort därefter. Och vi kunde stiga av välbehållna på Salutorget.

Leeds och Elland Road

Jag lovade er lite smått och gott från Leeds men det har ni antagligen redan förträngt. Nå, jag ger er en kort resumé från den omtalade resan där även en fotbollsmatch på gamla anrika Elland Road ingick, på annandag påsk 2014, för drygt en vecka sedan. Tyvärr förlorade mitt kära Leeds mot ett bättre Nottingham Forest. Lite surt allt men varken jag eller frugan hängde läpp för det. Förluster hör spelet till. Torskar härdar men inte alltför många.

Stämningen för övrigt god på arenan även om domaren, i vanlig ordning, fick sina fiskar varma. Fansen höll sig dock i skinnet, både inne och utanför. Och inga bengaliska eldar så långt ögat nådde. Förresten, jag och min hustru tog oss till arenan, från Leeds Station, med fanbussen. Vågat. Det utsätter man sig inte för här i Stockholm, inte jag i alla fall. Tänk er, en buss full med ilskna Gnaget-fans.....eller Djurgårdens dito. Otänkbart. Finns inte.

Leeds säsong har varit turbulent och vi glömmer den så fort vi bara kan. En match återstår, sedan är säsongen 13/14 över. Vi blickar redan framåt till nästa! Och till syvende och sist var det en fröjd att äntligen, after all these years, besöka Leeds. Yorkshire. Bättre sent än aldrig, med andra ord. Elland Road. Tårögd.

 

Polsk riksdag. Och hafsigt och slafsigt. Spelarna i Leeds utan självförtroende. Det enklaste inlägget gick om intet. Frustrerande. Slutresultatet ser ni på tavlan.

 

 

Utanför arenan ståtar Don Revie. En legendarisk manager i klubbens historia. Hans period i klubben beskrivs som "de gyllene åren". Revie ledde Leeds under åren 1961-1974. Ja, det där vet ni allt.

 

 

Woodhouse Lane.

 

 

Millenium Square. En del av det. Leeds Town Hall ser ni i bakgrunden.

 

 

Leeds city centre is compact and walkable, with culture, heritage and shopping all within a 10 minute walk on your arrival. Leeds is a city you are sure to fall in love with.

 

Staden är lite som ett London i miniatyr. Och Leeds har allt. För varje smak. Och servicenivån är hög och priserna relativt låga. Som besökare blir du väl bemött. Överraskningarnas stad, helt enkelt. Du mår bra även om förlusten på Elland lämnar smolk i bägaren!

 

Och vill ni har mer kött på näsan eller hår på bröstet går ni in och besöker följande lilla trevliga länk:

 

www.visitleeds.co.uk