4 augusti 2020

Lidingö




Spontanutflykt med hojen till Lidingö. Solen i moln, 19-20 grader, någonting sånt. Stannar till, på Lidingösidan, knäpper några kort. Ni ser, till höger i bild, inte alls tillfreds med bilden men det får duga, en ny bro som håller på att byggas.

Bredden på bron kommer att vara cirka 16 meter, varav 7,4 meter är reserverad för gång-, cykel- och mopedtrafik och 8 meter för spårvägstrafik. Ska stå klart i oktober 2023, sägs det.

1 augusti 2020

Jorma

Målvaktslegenden Jorma Valtonen på träningscamp med Toronto Maple Leafs och året är 1972. Lite Hannibal Lecter-feeling.

"After retiring, Valtonen became a coach. He was head coach of the Finland women's national ice hockey team and the TPS women's team before becoming the goaltending coach of the Kontinental Hockey League's Lokomotiv Yaroslavl. He was not aboard the airplane that crashed in Tunoshna Airport near Yaroslavl on 7 September 2011. All players from the main roster, four players from the youth team, and eleven staff members perished in that crash, except for main roster player Maxim Zyuzyakin, who was also not aboard the plane. Valtonen was asked to stay behind to work with the junior team.[1]
In 2015, Valtonen returned to Italy to become goaltending coach of his former team HC Gherdëina."

Rävgift

"Vilket vackert väder!"
"Det kan man säga", sa jag.

Vindstilla. Tidig morgon. Hör en bil komma i kröken där nere. Promenaden. Han sitter där igen, mannen som jag kallar för K, jag vet inte varför jag kallar honom för det, kanske av den enkla orsaken att jag inte vet vem han är, har aldrig snackat me'an. Det är något mystiskt över honom, eller så är det bara något jag fått om bakfoten, har den känslan av att han vill vara i fred. Hälsar men får ingen återkoppling alls. En död blick. Jag håller färgen. Jag sänker garden. Bakom mig, hör hur han harklar sig, hur slemmet liksom skrapas upp från bronkerna.  Lite längre in i skogen, utom synhåll, när kusten är klar, slår jag en värstingdrill, som om ingenting hade hänt.

Kaffebryggaren låter inte frisk, den spottar och fräser, hostar och knäpper. Avkalkning med citronsyra? Kanske. Jag håller avstånd, i all min distanslöshet, och kaffet smakar rävgift.

"Doktor Koesters antigaspiller". Hitler - en studie i tyranni. Sicken idog research av författaren Bullock. Mastigt. Sedan tar jag mig an Min kamp, del 1. K.O.K. Tjugo sidor, något sånt.

Olsen versus Tegnell. Spännande!

NHL:s coronaslutspel drar igång! Hur skall det sluta?

30 juli 2020

Högalid

Igår. Nyfiken på Högalidskyrkan. Tid för eftertanke. Ingen större rusning där inte. Inne i kyrkan ett kort ögonblick framför böneplanket, därefter skummade jag igenom gästboken. Hann även med ett besök i kolumbariet.

 

23 juli 2020

The wait is over!



Det är vackert. Det är obeskrivligt. Det är sanslöst. Jag får nypa mig i armen. Efter sju sorger och åtta bedrövelser är vi äntligen uppe där vi hör hemma: I PREMIER LEAGUE. Knappt jag tror det är sant men drömmen är verklig. Klassiska Leeds lyckades, efter 16 års väntan, att ta sig upp i fotbollens finrum. 

Nu skall jag låta nagelbanden läka i väntan på nästa intressanta och välkomnande säsong.

29 juni 2020

Blixtar och dunder

Framför mig i kassan, inne på ICA.

"Närå, skippat jobba svart, serru. Fakturerar vitt numera. Ingen idé jobba svart längre, man har ju ögonen på sig. Äh, nu måste jag lägga på, måste pröjsa för grejerna. Hare!"

Låter som hen snackar i megafon men mobilen är intryckt i örat. Ok, då vet jag, och alla andra i affären. Meddelandet slut.

* *

Blixturladdningar i natt. Undgick ingen. 14.30. Kvavt fortfarande. Plockar upp mobilen, knappar planlöst, hit och dit. Tre obesvarade samtal, två SMS. Måste tagga bilder. Försöker hålla tillbaka en gäspning. Igår i Mörby. Fika på Thelins. Skjortinköp på Lundblads. Snygg. 14.40. Baddar ögonen med kallt vatten, återfår så småningom sinnesjämvikten. Nere på gården, ett hest skrik ur en strupe, och sen, en harkling, slemmet liksom skrapas upp från bronkerna. Jag biter. Ihop.

21 juni 2020

Marching On Together


Omstart. Pausknappen. Ingenting är säkert längre och ingenting är sig likt. Men, jag känner mig trygg i det jag känner igen. Solbrillornas dag igen, skuggor, långa och korta. Glor på det brusande folklivet. Sveriges Miami. Avståndet minskar. Cykeltur i morse, löftesrika snurrande hjul. Hopp och förtvivlan men vi ger inte vika. Vi får inte ge upp.

13.00. Cardiff. Jag förbereder mig på en väldigt efterlängtad bortaseger.

13 juni 2020

Dagar går

Solen faller in i vardagsrummet. Sitter och låter skägget "växa". Tänker på en sak som slog mig häromdagen.

December 2019: Ingen har sett honom sedan i höstas. Han är nog död, säger jag. Han har antagligen rest hem, inte vet jag. Vi ska ju alla resa hem förr eller senare, fortsätter jag.

Juni 2020: Han dyker upp, från ingenstans, en tidig morgon. Känner knappt igen honom. Väderbiten. Vildvuxen. "Allt är bra men ändå inte", säger han och avger en kemisk stank.

Livet. Nötskalet. Dagar går.