Första maj i huvudstaden

  07:30. Första maj 2026. En alldeles strålande fin morgon i huvudstaden. 

Måndagen

Måndagen. Återhämtning. Eftertänksamhet. "Det var väldigt vad tiden rusar iväg", hör jag mig själv och andra säga. Ja, och ju äldre man blir - desto snabbare.
 
Igår. En lång men intensiv dags färd mot natt. Blev ingen skogspromenad men jag satte mig ner på kontoret till brådskan gick över. Det hjälpte. Kände mig vederkvickt. Och allt som oftast är det skönt att bara vara - en stund.

På kvällen. Scen 3. Ingången. Sticket som aldrig kom. Intensiteten som bortblåst. Repliker haltade. "Mer precision och styrka", om jag får be. Vakna ögon reflekterar. Det finns alltid öppningar till förändringar. Rikta blicken mot ljuspunkterna.

Om ett par timmar

Utmanande men i det stora hela upplever jag en stor tillfredsställelse. Att arbeta på ett LSS-boende är meningsfullt och givande men samtidigt ställer det stora krav på praktiska färdigheter och emotionell styrka. Arbetsmiljön innebär att du måste hantera olika situationer och anpassa dig till förändringar.

Känner att jag gör skillnad och att jag har möjlighet att påverka och förbättra andra personers liv och vardag något som kräver empati, lyhördhet och tålamod. Att se en annan människa växa, utvecklas, ger mig stor glädje. Mitt jobb värdesätts. Snart, om ett par timmar, beger jag mig återigen till gruppbostaden. 

Semi-final

Fa Cupen. Första semi-finalparet ut i eftermiddag: Man City-Southampton. Andra semin spelas imorgon och jag förutsätter att matchen blir en het tillställning med ett kokande stadium.  Vinst där, ja, ni förstår, då är vi i final på Wembley. Går dock inte händelserna i förväg. Bollen är rund och vi tar en match i taget. 

Förberedelserna är redan igång, grötfrukost för ett par timmar sedan. Rask promenad innan 12. Greken på hörnet vid 15. Mycket vatten i glaset. Ikväll laddar jag genom att titta ned i golvet, tömma alla tankar i huvudet. Hoppas sedan på en god sömn, gäller att vara utvilad inför stora drabbningar. Here we go again. Come on!

Nysa

Luften i en nysning kan färdas i en hastighet av 150 km/h och dropparna kan spridas flera meter bort. Av den anledningen är det bra att nysa i armbågsvecket. 
Häromdagen, i tunnelbanevagnen, nös en existens rakt in i mobilen vilket kan ge virus i mobilen.

Konserthuset 100 år

"Så nära himmelriket man kan komma". Beethovens 7:a. Fortfarande omsluter den mitt sinne, min värld. Vi som var där vet, i konserthuset i lördags. Kungliga Filharmonikerna och i taktpinnen höll Andrew Manze.

Trollbands även av ett uruppförande av verket Bombus - en konsert för cello och orkester av tonsättaren Tebogo Monnakgotla, med den prisbelönta cellisten och stjärnskottet Senja Rummukainen.

Till på köpet fick vi, inledningsvis, ta del av Hilding Rosenbergs mäktiga Danssvit ur Orfeus i sta'n (12 min). 

Här och nu

Pillermatta blickar och trådslitna kalsonger.  Nerbitna naglar och flikar av död hud. Långa nikotinfärgade fingrar.  Kaffesump. Tomburkar i svart sopsäck. Mera kaffe, cigg. Grannen avgrundsskriker. En andningspaus. Vi skriver en inköpslista. Blir kyckling och pommes frites till middag. Eller potatisgratäng. Det knackar på dörr'n. Taxin väntar.

Vi är inne i en hektisk fotbollsperiod. Kan inte låta bli att reflektera över den historiska segern över Manchester United i måndags. Första segern där på Old Trafford sedan 1981. Stort. Suger fortfarande på den karamellen. Och inkommande lördag väntar jumbon Wolverhampton hemma. Seger i den och vi befinner oss på säkrare mark, indragna i bottenstriden som vi är.

30 mars - 5 april

Starkt kaffe, ett glas vatten och skorpa på assiett. Frukosten. Det får duga.

De stänger snart, måste faktiskt iväg men hinner med denna post - inga problem. Allt har sin tid. Kallt, solen tittar fram en stund. I trappen, hör grannen gapa åt sin unge 

Just det, sistlidna veckan blev det mycket finskt i öronen, kanske alldeles för mycket!

Calle har bestämt sig

Läser i Sportbladet att Calle Halfvarsson bestämt sig när det gäller framtiden i skidspåret.

"2034 i Salt Lake City blir definitivt mitt sista OS. Får jag bara hålla mig skadefri så har jag fortfarande mycket kvar att ge".

Håkan på Avicii

Har svårt att tro det själv men i fredags så hände följande: jag och min hustru tog oss till Avicii Arena för att där ta del av Hellström som bjöd på en, i mitt tycke, engagerad musikunderhållning. Om sanningen ska fram så är jag inget större fan av artisten men fredagens konsert gjorde mig hänförd. 

Hellström ska upplevas live, säger bedömare och jag är beredd att hålla med. Ett färgsprakande fyrverkeri och han backas upp av ett stort, stadigt och rutinerat band, Lagaylia Frazier är också med där på scenen och bidrar med energi, stuffar runt likt en Tina Turner. Evergreen min vän evergreen - en mäktig låt som får min hud att knottra sig.

Ja, publiken (de flesta yngre än jag) är med på noterna och allsången ständigt närvarande. Gästartister? Yes, Staffan Hellstrand dyker upp och river av sin Lilla fågel blå i en rockig version och publiken är direkt med på noterna.

Är över förväntan nöjd med kvällen. Tack så mycket.