Bedrövlig ironi

Tre matcher kvar

Vi har redan säkrat platsen i Premier League inför nästa säsong eftersom/tack vare att West Ham torskade mot The Gunners. 

Känns oerhört bra, en lättnad. Ikväll nere i norra London väntar ett Spurs som spelar med kniven mot strupen. Jag kommer sitta bänkad framför skärmen. Ikväll spelar vi utan press. Tre pinnar in på bankkontot om jag får be. Jag är aldrig nöjd. 

Det här är inte Sveavägen

I förbifarten

En lokalvårdare vid namn Manuel dök upp på mitt jobb häromdagen och ville låna dammsugaren hos oss.
"Självklart, den är dessutom manuel!"
Manuel tyckte det var ganska kul.

Första maj i huvudstaden

  07:30. Första maj 2026. En alldeles strålande fin morgon i huvudstaden. 

Måndagen

Måndagen. Återhämtning. Eftertänksamhet. "Det var väldigt vad tiden rusar iväg", hör jag mig själv och andra säga. Ja, och ju äldre man blir - desto snabbare.
 
Igår. En lång men intensiv dags färd mot natt. Blev ingen skogspromenad men jag satte mig ner på kontoret till brådskan gick över. Det hjälpte. Kände mig vederkvickt. Och allt som oftast är det skönt att bara vara - en stund.

På kvällen. Scen 3. Ingången. Sticket som aldrig kom. Intensiteten som bortblåst. Repliker haltade. "Mer precision och styrka", om jag får be. Vakna ögon reflekterar. Det finns alltid öppningar till förändringar. Rikta blicken mot ljuspunkterna.

Om ett par timmar

Utmanande men i det stora hela upplever jag en stor tillfredsställelse. Att arbeta på ett LSS-boende är meningsfullt och givande men samtidigt ställer det stora krav på praktiska färdigheter och emotionell styrka. Arbetsmiljön innebär att du måste hantera olika situationer och anpassa dig till förändringar.

Känner att jag gör skillnad och att jag har möjlighet att påverka och förbättra andra personers liv och vardag något som kräver empati, lyhördhet och tålamod. Att se en annan människa växa, utvecklas, ger mig stor glädje. Mitt jobb värdesätts. Snart, om ett par timmar, beger jag mig återigen till gruppbostaden. 

Semi-final

Fa Cupen. Första semi-finalparet ut i eftermiddag: Man City-Southampton. Andra semin spelas imorgon och jag förutsätter att matchen blir en het tillställning med ett kokande stadium.  Vinst där, ja, ni förstår, då är vi i final på Wembley. Går dock inte händelserna i förväg. Bollen är rund och vi tar en match i taget. 

Förberedelserna är redan igång, grötfrukost för ett par timmar sedan. Rask promenad innan 12. Greken på hörnet vid 15. Mycket vatten i glaset. Ikväll laddar jag genom att titta ned i golvet, tömma alla tankar i huvudet. Hoppas sedan på en god sömn, gäller att vara utvilad inför stora drabbningar. Here we go again. Come on!

Nysa

Luften i en nysning kan färdas i en hastighet av 150 km/h och dropparna kan spridas flera meter bort. Av den anledningen är det bra att nysa i armbågsvecket. 
Häromdagen, i tunnelbanevagnen, nös en existens rakt in i mobilen vilket kan ge virus i mobilen.

Konserthuset 100 år

"Så nära himmelriket man kan komma". Beethovens 7:a. Fortfarande omsluter den mitt sinne, min värld. Vi som var där vet, i konserthuset i lördags. Kungliga Filharmonikerna och i taktpinnen höll Andrew Manze.

Trollbands även av ett uruppförande av verket Bombus - en konsert för cello och orkester av tonsättaren Tebogo Monnakgotla, med den prisbelönta cellisten och stjärnskottet Senja Rummukainen.

Till på köpet fick vi, inledningsvis, ta del av Hilding Rosenbergs mäktiga Danssvit ur Orfeus i sta'n (12 min).