Vädret

Såg mig om efter fjärrkontrollen, tryckte på volymknappen några gånger. Nyhetsankaret tittar rakt in i kameran , hen har kanske inget val,  säger, "hur blir det med vädret då?". Och sen, en tonlös avskalad röst som meddelar att, "våren är i antågande", eller nåt i den stilen. Själv har jag svårt med koncentrationen och om sanningen ska fram så är jag ytterst obekymrad om vädrets beskaffenhet i vårt avlånga land.

Andningen

Tar ett djupt andetag. Håller kvar luften. Noterar hur luften sakta sipprar ut igen. Säger till mig själv. Jag är andning. Jag har semester.

Dagarna rinner snabbt förbi, som ett landskap man skymtar från ett framrusande fordon och ovanför surrar en polishelikopter som dränker alla ljud och jag tänker på den nyss (nåja, finalen spelades 14.7) avslutade EM-turneringen i fotboll där varenda match (nu svär jag i kyrkan) var typ lika alla andra, med bara små ändringar. Som vädret. Det växlade lite från den ena dagen till nästa!

Allt gick så fort

Sköldpaddan blev rånad av ett gäng sniglar. Polisen kom för att höra hans vittnesmål, men han kunde inte hjälpa dem.
"Allt gick så fort", sa han.

I parken

Är sen på bollen, jag vet, irrar mest runt på mittfältet, planlöst, tar inte vara på tillfällen som ges, ramlar och slår krokben på mig själv. Borde få en Oscar, ändå, tycker jag. Tar mig i kragen, trotsar vädret, springer nerför trappen, ut i luften, vind i ansiktet, hagelskurar som väcker mig till liv. I ryggsäcken ett sammelsurium av tankar. Viker av in till parken, stöter ihop med grannen. Snackar käkar ur led, forcerat, blixtsnabbt, som när en strömbrytare stängs av, proppen går ur, ja, vi tuggar om pandemins framfart, som håller oss i stadigt grepp, och vi avbryter varandra med jämna mellanrum, vi nickar, vi spyr galla, som för att stärka sammanhållningen.
Jo, säger jag, blir ingen tebjudning i morgon klockan 15, och inga fredsförhandlingar heller för den delen, revanschens dag, murbräckornas möte, à la William Billy John Bremner. Ser mig om. Fortsätter.

Mitt i allt

Fredag. Det är inte mycket till väder för tillfället men det är som det brukar vara så här års.  Regnet vräker ner, i nästa sekund hagel. Vad är det som händer? Och i skrivande stund skiner solen allt medan hagelskurarna med frenesi bombarderar oss. Stannar hemma. Stannar inne. Håller mig i bakgrunden.

Skriver av mig. Låtsas som om det regnar. Tar en kaka, dricker svart kaffe. Kollar e-post. Chattar. Jag hinner inte med i tiden som flyger sin kos. Klockan klämtar. Byter en glödlampa, putsar mina skor. Tar en paus. Hastar fram till skärmen. Jag är ingen rookie! Jag noterar och tar till mig.

Lite tokigheter är det allt. Och lugn och ro, mest det, faktiskt. Under lunchen lyssnade jag på podden "Hundåren", Tomas Andersson Wijs egen podcast, där han intervjuar kända artister, komiker, författare, hur de formats av sina motgångar. Scrollade till avsnittet med Cornelis-stipendiaten Stefan Sundström. Rekommenderas!

Inne ute eller ute inne

Krånglar mig upp alldeles för tidigt. Kräksnö utanför. Morgontoa. Skriver ett sms. Swishar iväg stålar, inte mycket. Bockar av. Dricker en stor kopp kaffe. Svart. Läser några rader ur en bok, hör dom andra sova tungt. En av katterna ligger som en kringla på golvet i köket. Tänder golvlampan i vardagsrummet. Mobilen plingar. Tack. Slår en signal. Finns ingen sådan på det här abonnemanget. Du har nog slagit fel nummer, serru. Tack då. Lägger på.

Musiken. Skivan raspar. 45-varvaren. Atomic Swing, stonemeintothegroove....vänder på steken eller skivan om ni så vill. Den har en Bsida också. Rasp. Jag skakar på huvudet. Hämtar tröjan som jag lagt på en stol i köket. Blir stående en stund. Jag försöker minnas men minns inte. Vad hette nu den där orkestern med dubbelnamn. Ja, jag kommer på det så småningom. That's life. Har dock ingen träningsvärk från gårdagens 3kmsrunda. Bra så. Det var ju ett bra tag sedan sist. Knä't svullnar int'. Kanon. Glad.

Skidtävlingar idag i vanlig ordning. Hela tiden. Varje dag. Falun. Östersund. Och jag vet inte var. Formel 1. Bottas vinner säsongspremiären i Australien. Äntligen en blåvit framgång. Funkar ju tydligen inte så bra i snön. Finska damerna bortplockade i gårdagens skidskyttestafett! Förarglig Leedsförlust. 0-1. Livet går vidare...ser att trollen vaknat på sociala medier. Oroväckande.

Vi höres,

Ingenting är sig likt

   

Kvällen är sen, alldeles för sen. Det är midnatt. Klockan slår tunga ödesmättade slag. Bläddrar förstrött i en tidning för att hämta inspiration till bloggen. Fastnar vid en annons som berättar att musikalen Sällskapsresan har smygpremiär den 8:e september, på Chinateatern. I Stockholm. Vem minns inte den bortkomne Stig-Helmer Olsson? Berra? Av någon outgrundlig anledning känner jag rodnaden sprida sig över mina kinder, öronen hettar. I nästa sekund går luften ur mig. Regnet smattrar mot fönstret. Ögonlocken fladdrar tunga och jag somnar sedan snabbt.

Och morgnarna avlöser varandra i expressfart. Vårdagjämning. Påsk. Sommartid. Vi skriver april. Det envisa vintervädret vill inte släppa greppet. Solen bryter dock fram med jämna mellanrum vilket inger hopp. Fredagmorgonens (läs 1 april) ymniga snöfall får oss som bor i Stockholmsområdet att tappa fattningen. Vi befinner oss i chock för ett kortare ögonblick.

Våren är dock i antågande, tydliga tecken kan skönjas. Nu blommar det och innan vi vet ordet av lurar uteserveringspremiär runt hörnet. Och i TV4:s kvällsnyheter härom veckan avfyrade programledaren, sängkammarblickskt, en övergång i stil med: ”Terroristattacker eller icke. Vädret engagerar oss hur som helst. Hur blir helgens väder, Sofie?”

Och så sitter vi där igen, bänkade, förväntansfyllda, och slickar oss om munnen, framför veckans höjdpunkt, fredagkvällens nervkittlande danstävling, med vinboxen i ett krampaktigt grepp och öser galla över de dansande deltagarna. Med rödvinsplutande munnar och full fokus skriker vi oss hesa och stampar förnedrade i golvet över par som blir utröstade. Till råga på allt elände, ännu en ur den där Wahlgrenska klanen behagar delta i svängomen vilket får promillehalten att ytterligare skjuta i höjden och blodet att koka.

Och för att återkoppla till TV4:s kvällsnyheter och de avskyvärda jihadistattackerna världen över så sa vår statsminister i ett tal, kort efter Brysseldåden att, ”Vi kommer att göra allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här.” Han sa även, i samma tal till nationen att, ”Det finns inga indikationer om kopplingar till Sverige.”

Det sista uttalandet är besynnerligen naivt, tycker jag, när man betänker att många unga jihadister utbildats i terrorns tjänst d v s under IS-flagg och nu återvänt till Sverige och befinner sig mitt ibland oss, här och nu, 2016, kapabla att urskillningslöst slå till mot vårt demokratiska samhälle och ta med sig hundratals oskyldiga, unga som gamla in i döden. När som helst och var som helst.

Vi kan inte likt programledaren bagatellisera terroristattacker med väderprognoser.

Påskvädret

Övergången där i TV4:s nyhetssändning. Igår, med sängkammarblicks-Anna. Med darr på rösten tittar hon djupt in i kameran och in i våra dunkla vardagsrum:

"Terroristattentat eller icke. Vädret engagerar oss ändå. Ja, hur blir det svenska påskvädret, Sofie?"

Finns bara dåliga kläder eller enbart dåligt väder. Hur som helst blir det alltid sådan uppståndelse i påsketider.

Hjärtslag och andningsfrekvens

Det där med att "låtsas som om att det regnar". Vissa arter som is- och brunbjörn når upp till hastigheter av 40 eller 50 km i timmen. Detta har jag snappat upp på google. Intressant.

Cyklisten bör under rådande omständigheter klara sig med skinnet i behåll, om nu inte en ynkrygg dyker upp från ingenstans och slänger en kopp urin på cyklisten. Då kan det sluta riktigt illa. Jag vill inte alls tänka på det. Nej, nu skall jag krypa till kojs. Ingen ide att sitta uppe längre. Ses runt hörnet imorgon.

I raka led

Inuti det där kapellet. Skuggor. Framtidens skuggor. Okända. Utanför. Vid gravarna som breder ut sig, sörjande människor, gråtandes. Tandagnisslan. Jag klarar inte av det där just nu. Tar en buss, vilken som. Landar vid slussen. Brus, buller och larm. Turister vrider och vänder på kartor. Frågar mig: vad är upp och vad är ner?

I valspurtens tidevarv. De har samlats där igen, i ett gathörn. I raka led. Dessa ansikten som vill fånga min uppmärksamhet. De glor på mig, Jag glor tillbaka. Frihet. Jag vill bestämma. Broderskap. Jämlikhet. Utanförskap. Sverige skall vinna Nobelpris. Människors lika värde. Vi skall hålla ihop. Allas lika värde. Ord och inga visor.

Med öppet hjärta hastar jag vidare så att dammet yr. Rakt ner i min skyttegrav. Lyssnar på en väderleksprognos. Låter som ett eko. Gode gud. Hur skall detta sluta? Egentligen. Maila mig.

Kavalkad i omkastning

Mars

Mars. Människor. I rörelse. Väder. Uppgradera. Omslag. Blad. Oskrivna. Klöver. I omlopp. Syn. Energier. Bak. Slag.

◙

 

Hörde att det populära bageriet skall säljas. Va? Har dom inte fått in tillräckligt med deg?

Stockholm

Det finns inget dåligt väder. Det finns bara dåliga kläder, som Wittgenstein sa. Eller var det han? Skit samma.

Fantastiska moln. Högtrycksrygg. 21 grader. Flugorna är på bettet. Stick. Tänkte annars koka linser till lunch men jag sparar dem ett tag till. Kan vara bra att ha. På sikt. Jag ser så dåligt.

Inte klokt

Vädret är som en trist gammal fotsula som man steker i smör, ingen struktur på det hela taget. Alls. Pannkaka. Stenansikten på perrongen. Någon spottar i näven. Någon snyter sig i handen. Flera skakar på huvet. Uppgiven gest. Vi fattar. Ömsesidig respekt. Vädret tände till igår. MEN så föll snön och allt gick i kras. Inte klokt, säger vi i kanon. När blir det vår? Hallå! Nu får det vara nog. Nu räcker det. Jag pallar inte med det här längre, stöter min bordgranne fram. Vi befinner ju oss för sjuttsingen i mitten av april. Kompromissväder. Skit. Nån enstaka scilla har jag väl sett, spottar en sann optimist fram. Själv är jag kissnödig.


Snabba övergångar. Tvära kast. På en bråkdels sekund. Tevebilderna dunkar ogenerat in i våra vardagsrum. I full stridsmundering och öppen ridå. Inbördeskriget. Granatkrevader. Blodet sprutar och skvätter. Lemlästade kroppar i missilregn. Döda kroppar ovanpå varandra. Gamla som unga. Lik flyter upp i kanalen. Dödsskuggans dal. Ångestens förtvivlade skrik i vanmaktens land. Tar det aldrig slut. Hur många människors liv måste gå till spillo?

Två världar. Jag zappar över till SVT2. Sportspegeln.

Vår bästa tid är nu

Tanken slog mig idag men inte alltför hårt. Då och då får jag frågan om jag spelar något instrument. Svarar med den där humoristiska touchen att "visst spelar jag lite gitarr i duschen ibland men bara för hemmabruk".

Alltmedans snöblasket vräkte ner idag -ja, igår med - filosoferade jag litta över Jan Malmsjös sångval när han tvagar sin kropp under rinnande vatten. Kan ni tänka er? Nä, jag visste väl det. Vem sjunger förresten inte i duschen? Gör väl alla.
Kan tänka mig att den gode Janne ofta - i nio fall av tio -  njuter av att hänsynslöst sväva iväg med "Vår bästa tid är nu" - Malmsjös bästa om ni frågar undertecknad. Dunderhit!
Vid frukostbordet, alltför tidigt efter sen uppesittarkväll, kan jag se Marie framför mig när hon djupt tittar in i Jans, precis innan han skall tulta in i badrummet, sömndruckna ögon:
-"Snälla, Janne, kan du inte köra den där "Bygga upp ett stort berg"? Jag är lite fucked up på vår bästa tid just nu!"

◙ ◙ ◙

I-landsproblem. Samtalsämnet numero 1 just nu är som vi alla vet det svenska vädret. Diskussionen går på högvarv, munturerna står som spön i backen.
Ja, vädret är ju så dåligt att hade man haft hund då hade man minsann fått gå ut alldeles ensam.
Och sedan finns det den där lustigkurren iklädd lusekofta som alltid försöker lätta upp stämningen genom att brista ut i ett: finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Sämst, går bort direkt. Uttryck som aldrig borde fått fäste.

◙ ◙ ◙

Individuella skidskyttesäsongen drog igång på allvar idag i Östersund, med herrarnas 20 km. Och vad hände där? En finne in som tia. Va! När hände det senast på herrsidan. Ja, vi får  gräva djupt och långt i resultatlistorna för att hitta någonting likande och det orkar jag inte.

Sandat vare här

Populärt samtalsämne runt våra fikabord är vädrets makter. En och annan envisas med att flika in en syrlig kommentar om inställda tåg. En tredje gillar att orera om Juholts förehavanden under det gångna året. Och så håller det på i all oändlighet.

2011. Snittemperaturen i riket är extrem, har väl inte ungått en endaste en. Nej. Huvudstaden har fått runt tre grader varmare än normalt vad beträffar december. Det milda vädret kan fortsätta in i januari. Och du kan hitta smultron och kantareller så här års. Inte klokt. Fåglarna flytt int'.
Som synes, på bilden ovan, hade arrangörerna det tufft om öronen och snön var värd sin vikt i guld. De gjorde ett bra jobb och fick ihop ett spår till slut. Året är daterat 1989, första helgen i mars om jag inte missminner mig.

LUGNET

Solen skiner

Solen skiner och då går det inte att låtsas som om det regnar.



Weekend

Några snabba replikskiften inför den stundande weekenden. Icke förvanskade vårskiften med svenska förtecken. Det är aldrig riktigt 100 hur man än vrider och vänder på tårtan!

-"Härligt med värmen. Som vi har längtat!"

-"Ja, men synd att det dammar så!"

-"Finfin lunchmat på den nyöppnade restaurangen här i närheten!"

-"Ja, än så länge, ja!"

* *

Utrikesminister Bildt chansade på "Tysklands förbundskapten" när han i en reklamradiokanal fick göra ett folklighetstest och svara på frågan vem Ernst Kirchsteiger är. Humor, tycker jag. Å andra sidan kan man inte vara insatt i allt.

Mühleggväder

Spårlöst

Snöovädret slår till. Alltid lika överraskande. En sån här dag lämnar inte ens tågen spår efter sig.

I grannlandet Norge däremot är gemene man upp över öronen bekymrade över sakernas tillstånd vad beträffar skigåing. Vad har hänt med snacksalige spurtkanonen Northug?

-"Vi har inga spår efter skidåkaren!" kommenterar det norska skidlandslagets ledning .