Då var det dags igen

Klockan

Ett par knäckebröd med smör på, 2 koppar kaffe. Jag är redo för dagen. Redan. 1:a maj. Och det ringer en klocka men väldigt svagt.

Greppar tag i mobilen som ligger på köksbordet, kollar igenom bilderna (för hur mångte gången?) från vår resa till Rom innan påsk. Oförglömligt. Längtar tillbaka. Resan - en fantastisk kombination av konst, kultur och förströelser. Colosseo. Cirkus Maximus. Spanska trappan. Vatikanstaten. Pantheon. Stadio Olympico. De livliga restaurangerna kring hetsiga Fontana Di Trevi. För att inte tala om det pittoreska lilla hotellet San Silvestro! Topp.

Tisdag. Och Herkules låg helt stilla, på britsen på djursjukhuset. Han fick somna in under vårt överseende. Nu har han det bra i katthimlen. Frid över över hans minne men givetvis - vi saknar honom ohyggligt.

Omkullvält

Han är bra rolig den här lustigkurren. Så här kan man hitta honom med jämna mellanrum. Helt avslappnad och fri från bekymmer, verkar det som.

Lugnet som infinner sig

Fotot. Julaftonsmorgon. Förväntansfulla katter. Ibland får de till det. Lugnet före stormen.
Idag. Annandag. Fortfarande hänförda, förväntan i blicken. Granen. Kulan i luften.
Själv. Steg upp i tidig otta. Inte vaken riktigt än. Slöläst Jarl Hemmers En man och hans samvete, frukost i form av lussebulle och starkt kaffe. POE:s Ett annat liv, där på bordet i vardagsrummet, stirrar på mig. Det gör även Bonniers roman Knutby.

Joggingtur väntar, i eftermiddag. Prio ett. Sedan är det visst lite fotboll och JVM i pipelinen. 11:02. Glufsar i mig en besprutad clementin. 

Grabbarna bus

Det snurrar på

Katten också

Vi är med ny katt. Burma. En riktig spelevink, 15 veckor gammal. En bedårande och graciös liten fyrbent sak. På upptäcktsfärd mest hela tiden. Sublime gillar att ligga raklång på ryggen under soffan och på bara en bråkdels sekund, i 180 knutar, flyger han in i badrummet och landar i badkaret. Det är som om han väntar på applåder och det är aldrig långt till nästa föreställning! Guskelov har den äldre, Herkules, accepterat nykomlingen. De är vänner nu men det tog några dagar, så som det ska. Herkules fräser stundom och gör utfall mot den lille men Sublime skiter fullständigt i tillrättavisningarna. Fullt ös med andra ord, mest hela tiden. Inte en stunds ro.

* * *

Sommartiden. Jag sluter ögonen för att dölja mina upprörda känslor. Vad är det för larv? Jag pallar inte. Nej, jag känner mig som en finlandssvensk som blir servad på finska. Kränkt och tillintetgjord. 

* *

Inne på en affär här för några dagar sedan. När jag hade betalt för varorna lättar kassapersonalen på sitt hjärta:
"Vet du om att du nästan är en exakt kopia av våran kung!"

Finner mig snabbt och pusselbitarna faller på plats och jag blir uppriktigt glad. Känner mig smickrad naturligtvis vilket leder till ett helt okay (i mitt tycke)  försök till imitation av Carl XVI Gustaf.
"Neej, för Sverige i tiden!"

Långholmsgatan vid Hornstull

En snabb sväng till Hornstull igår. 1 minus. Strålande novemberväder. Och visst, när jag ändå var i kvarteren smet jag in på Mickes Serier, CD & Vinyl - en butik värt ett besök.

Helt riktigt. Pricken över i:et. Bron som jag osnuten fotar ifrån lystrar till namnet Högalidsspången, en gång- och cykelbana, som förbinder Högalidsparken i öst med Bergsundsområdet i väst. Spången uppfördes 1972. Då vet ni det.

Reklamblad från Rusta. Ja, det är den tiden på året när julen står i faggorna. Här gulliga tomtedräkter till de fyrfotade. Billigt, som hittat. Passar säkerligen innekatter också men efter enhälligt beslut vid middagsbordet slår vi tanken ur hågen. Någon måtta får det vara.

Hallå

1900-talets sista stumfilm. Såg den härom natten. Aki Kaurismäki levererar sin vana trogen. Och musiken är ändlöst vacker. Och Kati Outinen är magnifik som vanligt. Från 1999. IMDB betygsätter med 7.0. Jag ger den 9.0. Punkt slut. Om ni inte har sett, se den!

Herkules und Bonbon klurar. Upphöjda slappsvansar. Konversationen dem emellan är avspänd. Så är det inte alltid men för det mesta är de fina kompisar. Burmese eller burmesar, där.

Kastrater i fönstret

Burman har en relativt kort historia och inga legender som förgyller och mystifierar dess existens. Det började med kissemissen Wong Mau (Mjau!) som kom från Burma till San Francisco i USA med husläkaren Joseph Thompson. Efter avel med brunmaskad siames godkändes den som ras i USA 1936. Hit till Europa kom den efter andra världskriget.

För cirkus 30 år sedan, eller mer, är inte riktigt hundra där, fanns två godkända färger, typ. Idag finns en hel färgkarta. Kaffebrun, blå, choklad, lila, creme bl a.

Karakteristiskt för Burma-katten är att den är medelstor, lång och slank i kroppen. Den har smal hals och smala ben, något högre bak än där framme. Pälsen är kort, tät och blank. Med andra ord, den fäller inte alls mycket päls.

 

 

Hemma hos oss är det full fart. Här ser ni chokladfärgade Bonbon och creme-iga Herkules. Älskvärda små krabater. Oerhört sociala och lekfulla där bland annat apportering ingår! Det är framför allt den förstnämnde som gillar att hämta rep som vi kastar iväg. Herkules avskyr stängda dörrar, han är envis som synden. Herkules har hjärnan, Bonbon en glad liten skit.

 

Sedan är det ju det här eländet med solkatter. Ständig jakt och spaning för att sedan attackera hänsynslöst. Ser inte klokt ut när det rycker i käkpartiet (alltså hos katterna), i synnerhet hos Bonbon, samt ljudet som uppstår vid åsynen av dessa solreflexer. Obeskrivligt.