Klockan

Ett par knäckebröd med smör på, 2 koppar kaffe. Jag är redo för dagen. Redan. 1:a maj. Och det ringer en klocka men väldigt svagt.

Greppar tag i mobilen som ligger på köksbordet, kollar igenom bilderna (för hur mångte gången?) från vår resa till Rom innan påsk. Oförglömligt. Längtar tillbaka. Resan - en fantastisk kombination av konst, kultur och förströelser. Colosseo. Cirkus Maximus. Spanska trappan. Vatikanstaten. Pantheon. Stadio Olympico. De livliga restaurangerna kring hetsiga Fontana Di Trevi. För att inte tala om det pittoreska lilla hotellet San Silvestro! Topp.

Tisdag. Och Herkules låg helt stilla, på britsen på djursjukhuset. Han fick somna in under vårt överseende. Nu har han det bra i katthimlen. Frid över över hans minne men givetvis - vi saknar honom ohyggligt.

Diplomati

 

Diplomati är konsten att låta någon annan få som man vill.  (Daniele Vare, italiensk författare och diplomat, 1880-1956.)

Lucka 19

Vem har vi här då? Jo, det ser ni väl. Gianna Nannini och hennes platta Maschi e Altri, från 1987. I granen. På den här framför hon I Maschi, hennes i särklass största hit.

Vidare kan jag berätta att hon i samband med fotbolls-VM i Italien 1990 framförde, tillsammans med Bennato, den officiella VM-låten Un'estate italiana, en veritabel rackarrökare rakt upp i krysset.

Nannini tillhör de berömda 56:orna och som sagt, plattan har 30 år på nacken. Åren rusar.

Zlatan här!

Frukosten avklarad. Klockan 10.00 är det tjatig taktikgenomgång och därefter välbehövlig vila. Fokuseringen på Italien-matchen är total. Efter lunch är det så dags för Zlatan att hålla ett tal till sitt team för att ingjuta mod och entusiasmera till stordåd.


Grabbar! Erik och Marcus!

Kapten Zlatan här igen. Hoppas ni är vakna nu. Ni sov senast. Zlatan är mycket besviken. Absolut. Nu gäller det. Ny match. Nya poäng. Det gick ju inte bra senaste matchen. Bara 1-1. En poäng är alltid en poäng men som ni vet vill Zlatan mer. Tre poäng. Och lite till. Alltid. Zlatan försökte och försökte men bollarna…..dom där bollarna. Zlatan måste ha bollar att jobba med. Det fanns inga bollar. Ni var ängsliga. Ni sprang inte, det gick inte. Ni visade inte rätt inställning. Ni gömde er. Zlatan vill mer. Absolut. Zlatan vill ha den där pokalen.  Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra pokaler. Respekt.

Zlatan har gjort fler mål än ni har fingrar och tår och andra grejer tillsammans i hela gruppen. Zlatan har vunnit fler titlar än Erik har hårstrån på hela kroppen. Zlatan har lurat upp fler på läktaren än det finns invånare i Sverige. Zlatan har klackat fler gånger än ni bytt kalsonger. Zlatan är kungen som sagt och som Zlatan sa tidigare: Det är Zlatans Sverige. Ni får inte svika Zlatan, Zlatanland, nu när vi möter Italien i dag. Zlatan har gjort mer för Sverige än vad den där träracketspelaren och slalomsnubben gjort tillsammans genom hela svenska fucking historien. Zlatan är för stor för Sverige. Så är det absolut.

I pausen, i inledningsmatchen mot Irland, höjde Zlatan  rösten. Ni har inte glömt, va? Någon? Många av er blev rädda och gömde er. Varför? Zlatan var bäste mannen på planen. Zlatan orkar snart inte mer men Zlatan vill inspirera er, visa vägen, ändå, kanske Zlatans sista turnering. Ni spelade bara 40 procent. Det finns minst hundra att jobba med.

Källström! Du måste röra på benen, inte titta bakåt. Nej, framåt. Titta på Zlatan. Zlatan vill bli bättre dag för dag och BLIR bättre dag för dag. Zlatan vill utvecklas hela tiden. Zlatan är inte nöjd. Hade Zlatan varit Erik hade du inte fått spela alls här i Frankrike, också mitt land, ju. Hiljemark och Albin! Ni kan börja värma opp redan nu. Absolut. Och John! Tagga ner. Det är Zlatan som sköter snacket, ju.

Nu som sagt. Italien. Vi måste njuta nu. Kommer ni ihåg klacken Zlatan gjorde 2004? Isak? Fotbollsgodis. Zlatan gör fotbollen till konst. Zlatan tänker inte, det bara händer. Det kommer bara av sig själv. Zlatan gör avtryck. Zlatan gör det omöjliga möjligt. Nu måste ni våga göra likadant även om ni inte är Zlatan. Ni måste våga njuta. Älska bollen in i döden. Älska bollen mer än livet.  Ja, ni vet, Zlatan är större än den där Svenne Rydell och han Gyllenhammar, ju. Det bara händer. Tänk inte. Låt det ske. För Sverige – i tiden.

Tack till Zlatan.

Kung Zlatan.

Månstrålen i oktober

Tidig julafton här eftersom den färska Bolletinen (SFS Nr 3 2013) damp ner genom brevinkastet häromdagen. Nej, den inte färsk, då. Den har några dagar på nacken. Jag vet. Lite färsk ändå.

På idolbilden ser ni anfallaren Arne "Månstrålen" Selmosson (1931-2002) som värvades till Jönköpings Södra 1950 från Götene. Selmosson spelade i Jönköping i fyra säsonger, fram till 1954. Det blev 33 mål på 81 matcher i J-Södra. Trea i allsvenska skytteligan 1953.

Debuten i landslaget skedde 1951. Saldot: fyra landskamper och ett mål. Med i det legendariska VM-landslaget som knep silvret. Arne spelade en VM-match, den i matchen mot Wales på Råsunda (0-0).

1954 blev Arne proffs i Italien, i Udinese. För statistikbitaren nämner jag att han blev J-Södras andra proffsexport efter Ivar Eidefjälls flytt till Legnano 1950. Under sina proffsår spelade han även för Lazio och Roma. Hur stort som helst om ni frågar mig.

Ja, och nu sitter ni säkert och tuggar fradga i väntan på att jag skall förklara anledningen till att han fick smeknamnet "Månstrålen". Måhända inte så grabbigt i dagsläget! Smeknamnet erhöll han i Italien för sin blonda kalufs....nu blir det pasta. Paternosterhissen lämnar jag därhän, tar trappan. Ingen 5:2:a ikväll.

Schiavann

Skrällen. Jätteskrällen. Ett par dagar sedan nu. Sensationell damseger i fransk öppna. Lika väntat par i herrarnas på något set, lika oväntat var finalparet på damernas dito. Två anonyma spelare möttes och italienskan Schiavone drog det längsta strået i två raka mot Stosur, Australien.

29-åriga Francesca blev därmed Italiens första kvinnliga Grand Slam-segrare genom tiderna. Hur grymt som helst. Välkommet med två nya tillskott i damtennistoppen. Segrarinnan Francesca klättrar givetvis på världsrankingen; 6:a.

Känns genast bättre. Nätet är vittjat, färre bollar i luften. Högtid rulla tummarna eller kanske gnugga geniknölarna. Samtidigt? Omöjligt! Inte med min simultanförmåga

◙ ◙

Imorgon dyker eventuellt en smugglarkung upp. Med bollar och sprit i bagaget.

◙

Jag har torskat på Maceo Parker, synonymt med funky music.

Gentile

1982 började VM-turneringen uruselt för Italiens del. Laget lyckades trassla sig vidare till andra rundan efter mycket stora problem, utan att vinna en enda match.

Brukar å andra sidan alltid vara så för Italien. Tråkspel och 0-0 och på nå't konstigt vänster ändå vidare. "Ett gäng apor som försöker spela fotboll" och "Italiens sämsta landslag på 20 år" skrev en italiensk krönikör efter gruppspelet i Spanien-VM!

Ni kommer ihåg hur det gick. Gli Azzurri lyckades vända ångesten till kreativitet och nå ända fram och på bilden ovan ser du Claudio Gentile lyfta segerbucklan. Till höger har ni självaste Dino Zoff, målvaktslegenden och äldste världsmästaren genom tiderna.

Gentile, ja, var ingen rolig kuf att möta där ute, han spelade alltid på gränsen. En duell med honom innebar spruckna knäskålar och brutna lårbenshalsar! Juve-legenden Claudio älskade som få att sätta in en glidtackling. Då trivdes han som fisken i vattnet eller som tjuren ute på grönbetet. En spelare av Gentiles kaliber vill ju alla ha i sitt lag.

Claudio Gentile - the mean machine.

Phard Napoli

Centern Taru Tuukkanen, född 1977 i H:fors, var den första finskan att draftas av WNBA, av laget New York Liberty men det blev inget kontrakt vilket medförde att Taru flyttade sina bopålar tillbaka till Europa och Frankrike där hon skrev kontrakt med Calàis år 2001.

Innan flytten till Calàis studerade och spelade hon för Xavier (högskolan i Cincinnatti, Ohio). Efter spel i Frankrike blev det sedan Spanien och olika lag där.

Nyligen skrev hon på för Phard Napoli i Italien. "Jag trivs förträffligt på Gran Canaria men Phard lockade med stor pengabunt som jag inte kunde tacka nej till!" säger Taru som spelat 76 basketlandskamper för sitt kära Finland.

Stefania

Ett högtryck lär ju välla in över oss nu imorgon, därför kyler vi ner oss med lite skidåkning.

Till höger ser ni den "flygande italienskan" Stefania Belmondo, född 13 januari 1969, som under de olympiska spel hon deltagit i erövrat tio medlajer varav två av den ädlaste valören. Dessutom har hon fem VM-guld uppspikade på väggen hemma i vardagsrummet.

Hon la av 2002 med längdskidåkning på hög nivå. Stefania var en riktig iller i spåret, ben och armar gick som trumpinnar. 

Stafettåkning var hennes gebit, då kunde hon liksom segla upp från ingenstans och knäcka motståndarna med en veritabel långrackarrökare. Fyy, vad det gick undan!Schwomm!