Kom över den här tankeboken och den börjar ju minst sagt lysande, tycker jag. Bra lästips nu i sommar. Eller vad sägs om det här;Ibland kan jag sitta i timmar och iaktta mina medmänniskor. Då kan en plötslig trötthet komma över mig.
Det är inget fel på mina medmänniskor. Det är säkert inget större fel på er, eller mig, heller. Men jag blir, som sagt, lite trött. Vi snubblar och vi har svårt för att uttrycka oss. Vi blinkar åt höger och svänger åt vänster. Vi äter fel. Vi kan inte älska vår nästa. Vi tänker fel. Gräset dör där vi kissar men vi förstår inte vinken. Vi gör allting så svårt. Och det är klart: Varför göra det enkelt för sig när det är så mycket enklare att göra det svårt för sig.
(ur Jag har kokat tvåhundratusen potatisar - men kan inte erinra mig en enda av dessa)
