Hitta mig själv

Liberala katolska kyrkan. Försökte hitta mig själv, ute på innergården.

Söders höjder

Andningen

Tar ett djupt andetag. Håller kvar luften. Noterar hur luften sakta sipprar ut igen. Säger till mig själv. Jag är andning. Jag har semester.

Dagarna rinner snabbt förbi, som ett landskap man skymtar från ett framrusande fordon och ovanför surrar en polishelikopter som dränker alla ljud och jag tänker på den nyss (nåja, finalen spelades 14.7) avslutade EM-turneringen i fotboll där varenda match (nu svär jag i kyrkan) var typ lika alla andra, med bara små ändringar. Som vädret. Det växlade lite från den ena dagen till nästa!

Stockholm

Igår företog jag en väldigt trevlig och vederkvickande promenad från Söders höjder in till citykärnan. Som synes, plockade upp mobilen och resultatet ser ni här.

En eftermiddag i juli

Eftermiddagen, en lördag. Omväxlande molnighet, bilisten nere på kristallvägen är lätt på gasen. Slog till på den där plattan, de hade den på rean. Nere på gården möter jag grannen som hostar, vi nickar i samförstånd. Livet har sin gilla gång, trampat. Blockhusudden, cykeln gnisslar, men det är åtgärdat nu. 5-56:an gör susen. Rena Cirkus Brazil på innergården, tält, okopplade hundar, barn som gråter, grillen går på för högtryck, mat till dom hungriga, någon fyller år, det sjungs för fulla strupar. Ett hiskeligt liv.

Tidigare idag, rättare sagt i morse, uppe med tuppen, försökte mig på madrassen, rullade ihop den, spännband, den ska med till Göteborg, på tåget. Blev inget bra, inget fullgott arbete, jag ligger lågt ett tag till, ger inte upp, det kommer ordna sig. Och hemma i soffan ändrar jag kurs, försvinner helt och hållet in i en diktsamling, "ett hem är inte fyra väggar, det är ett hjärta utan form."

Starlight

Silja Line. Starlight. Nattklubben. Däck 8. Ja, ni vet. Man är inte riktigt på humör men ändå nyfiken, kikar lite grand på ruljangsen på dansgolvet. Coverbandet svänger rätt rejält (Turner, Springsteen, Berry, Abba, Mungo Jerry), trummar förstrött med fingrarna på flottigt barbord och stämningen är på topp hos många resenärer.

Jag har ju annars epitet "Kallpratets mästare" och jag brukar bemästra de flesta situationer men denna aktuella kväll är soppan slut och jag vill bara ner i hytten för att mysa, "det är ju en dag imorgon också". Plötsligt knackar det på min axel och det visar sig vara en överförfriskad och snacksalig herreman från utkanten av Helsingfors. Han presenterar sig som Risto.

"Är du en gammal trummis?", frågar han med en andedräkt direkt från en destillationsfabrik.

"Näe, gammal har jag blitt men någon trummis har jag då aldrig varit, Freelansade i ett strängband i en pingstkyrka i Sydösterbotten när jag var ung men det var då det. Är du troende?", fortsätter jag.

 "Nej, int' fan heller, nu ska jag gå till bardisken och beställa en Showdrink, dom e goda, 7 euro bara!"

 

PS! Dialogen oss emellan skedde på finska.

Sången förenar

"Man hänger på någon" och blir en del av en helhet. Allsång är ett utmärkt sätt att skapa gemenskap och ger en härlig positiv känsla. Och alla har vi längtat efter sommartraditionen Allsång på Skansen - hela Sveriges (förlåt alla göteborgare) angelägenhet.

Hedersuppdraget att leda den populära sommartraditionen har getts, som vi alla vet, till sånglärkan Pernilla Wahlgren, en av Sveriges mest uppskattade artister. Och om vi har tur får vi ta del av komikern Per Anderssons finurliga upptåg i något av programmen. Både Pernilla och Per ledde Melodifestivalen tillsammans för några år sedan och det, vill jag minnas, var sanslöst humoristiskt.

Idag är det två veckor kvar till premiären 2023. Vi kanske ses i folkhavet på Skansen i sommar!

Sol och regn

Igår. Solstrålar på dammig stol. Bad vid stranden, vågornas läppjande. Kepsar över högröda ansikten. Och solen tyst över branta klippor. Och kallprat om värmen på en filt. Och rabarberpaj till efterrätt. Suveränt för magar som skriker. Och sen i det fallande mörkret, med balkongdörren på vid gavel, en sketen fotbollsmatch som saknar motstycke i all dess konstruktivitet. Och som korv på moset: Brölande fyllevrål från innergården.

Idag. Störtregnets storslagna skådespel. Vaggande med huvudet, svävande på målet. Jag vet inte vad jag håller på med, egentligen. Jag vill hålla mig på en armlängds avstånd från världen men något drar i mig. Kliver ut i vattenansamlingar, blir dyblöt om skor och strumpor, men jag lyckas simulera ett försmädligt leende. Och nu i kvällningen, kläderna hänger på tork. Och hökblicken riktad ner mot tom grillplats. De andra är på The Ark, med regnponchos. Själv plockar jag fram ett paket Maryland cookies. Kunde ha varit värre.

Ingen sommar utan Ledin

En sommar utan artisten Tomas Ledin, 70, är ingen sommar, sägs det. Och så här på svenska flaggans dag ser jag mig nödgad att snickra ihop en tio-i-topp-lista av hans bästa låtar (finns ju en uppsjö, helt klart). Visst, det är som att svära i kyrkan när jag åtar mig denna högst vanskliga uppgift och säkerligen kommer jag att trampa många på tårna å det grövsta men å andra sidan, det får bära eller brista, jag blyges icke: 01. Sommaren är kort 02. Du och jag och sommaren 03. En dag på stranden 04. På vingar av stål 05. Vi är på gång 06. Gilla läget 07. Jag vet inte varför 08. Hon gör allt för att göra mig lycklig 09. En del av mitt hjärta 10. Helt galen i dig Bubblare: Du kan lita på mig, I natt är jag din, Ä lu oäten, Sensuella Isabella, Just nu, Genom ett regnigt Europa, Lata dagar glider förbi....

Lugna favoriter

Lördag. Är redan i kläderna 07.30. Allt tar sin fart. I denna tidiga morgonens värme spankulerar jag ner till Trekanten som ligger i ett vilsamt glitter, det är bara några skränande måsar som krossar  tystnaden. Försöker hålla mig i skuggan men det är svårt. Brände mitt fejs något alldeles vanvettigt igår. Glömde smörja in mig. Jag är en amatör. Borde vetat bättre.

Lite senare. På balkongen. Läser. Grannen snett nedanför är inte av den blygare sorten utan släpper sig ljudligt. Vilken revelj! Kort därefter ringer han ett samtal, det låter som om han snackar i megafon. Öronbedövande. Det är något om någon truck som han inte har kört än, men att han hör av sig senare.

"Spootifaj". Nedan dyker det upp lite låtar som jag satt ihop och som jag kallar för "Godnattmusik för stora barn", lite nytt och gammalt.

I'm Gonna Be There - Tedeschi Trucks Band

Far country - Mike Oldfield

World without tears - Lucinda Williams

Sunset at the Veranda - Henrik Jansson

River of Life - The Neville Brothers

Dalarna från ovan - Sofia Karlsson

Life wish - Fleshquartet

Oasis - Robben Ford

Everybody knows - Sharon Robinson

Same Old Story - Stevie Wonder

Aftonpsalm - Ola Magnell

A Love That Will Last - Renee Olstead

Somewhere Down The Crazy River - Robbie Robertson

Still - Seinabo Sey
Dandelion Time - Daniel Norgren

Ögat sover nu - Fleshquartet

Vinylsommar

Paddla kanot

Rycker våldsamt i dörrhandtaget och grimaserar ursinnigt åt rutan där jag ser min egen spegelbild. Bakom mig står en människa, huvudet kortare än jag, och ger ifrån sig ett högljutt, totalt ohämmat vrål. Det är stängt. Och regnet tilltar.

"Man borde kanske åka och paddla kanot istället!", säger jag
"Jag vet inte riktigt. Det har jag aldrig ägnat en tanke!", svarar människan dystert.

Lucka 10

Lugn. Snart är det sommar igen.

Första helgen i augusti

Hon går bara in, slänger sig i plurret och slaktar sina motståndare, äter upp dem. Superlativen räcker inte till. Jag talar givetvis om fantomkvinnan Sarah Sjöström, en tornado av optimism och vilja. En atlet som saknar de fyra orden, "Det här går inte", i sin vokabulär. Igår. I Glasgow. Två guld inom loppet av en timme. Som sagt, jag saknar ord. Och hon är ännu inte fyllda 25 bast! Tog sitt första EM-guld för tio år sedan, i Antwerpen, tror jag det var.

Francois De La Rochefoucauld (1613-1680). Den moderna paradoxens fader, Maximernas mästare, föddes i Paris, tillhörande en gammal förnäm släkt. Skulle du fråga en göteborgare, men det kanske du inte kommer att göra, vem som skrev Maximer, får du förmodligen svaret:
"De La Rochefoucauld!"

Vardagar. UL. Inga konstigheter. Slukat den snabbt. "En Jack för en ny tid", skriver en recensent på känd blaska. Jag vet inte riktigt. Härnäst: Blåsningen - Historien om kommersiell TV i Sverige (Lahger & Svensson)

Det är ingen hejd på högtrycket. Efterlängtat regn i går men inte mycket mer. Svalare ändå idag. Skönt med andhämtningspaus. På't igen. Pust.

Café Tornhuset, nere i hamnen med utsikt över Fastaviken, Gustavsberg. Trevligt ställe. Goda mackor. Prisvärt. Lite för mycket trängsel dock för min smak men bltr under kontroll. Satt ut medicin. Mjölken är inte den heller inne. Dricker vatten. Kopiösa mängder.

Såg den där dokumentären om Dag Vag. Intressant. Allmänbildning. Helt klart. Nästa: Rock Islandica - Islands pop- och rockhistoria. SVT play. Igår lyssnade jag för första gången på Winnerbäck. Okay. Inte min tallrik.

Championship sparkar igång idag. På klassiska Elland Road. Leeds vs Stoke. Två klassiska Tipsextra-lag. Coolt. Glad som en lärka. Dabrowski-hopp.

Stockholm

Sumaröl

Svalkar mig med en Sumaröl. 

"Víking Sumaröl is a light coloured wheat beer in the Belgian tradition. The Sumaröl is unfiltered and therefore a tiny bit grainy. A hint of pink in the colour and sweet flavour of strawberry make it the perfect choice on a sunny summer day."

I mitten av juli

När jag vaknar har solen för länge sedan gått upp, huvudet och ögonglober känns tunga. Lakanen är genomdränkta. Känns som om jag simmat i slafen.

Och igår kväll tog jag en runda på åtta kilometer, runt Vinterviken, Liljeholmen, upp tillbaka. När jag närmar mig vårt kvarter ser jag en kvinna som står lutad mot en fasad, hon böjer sig hastigt fram och kräks på trottoaren. Och solen går ner där borta i horisonten. Vad gör hettan och värmen med oss?

Och jag tänker att varje sekund minut timme dag som går är en sekund minut timme dag mindre i det här livet och samtidigt, det förflutna växer sig starkare för varje dag som går. Man minns det man skulle glömma och man glömmer, konstigt nog, det man skulle minnas.

VM-fotbollen över för denna gång. Grattis Frankrike. Välförtjänt. Om fyra år spelas turneringen i Quatar. Finalen lär äga rum kring julafton. Vem har hittat på denna fullkomliga idioti? Korruption på högsta världsnivå.

Och jag/vi tänker tillbaka på den förstklassiga resan till Island och Reykjavik. En organiserad resa som vi har svårt att smälta. Det gör däremot glaciärerna. Reykjavik är en behaglig och jättemysig stad där de stora shopping-centra lyser med sin frånvaro. Stadens centrum utgörs av ett nät av smågator ovanför hamnen och kan enkelt utforskas på en dag. Som sagt, vi hann med en hel del under dessa dagar. Den gyllene cirkeln dit Geysir-området hör. Gullfoss (två vattenfall), blå lagunen förstås. Mäktiga vyer. Vulkaner, 32 aktiva. Kallaste sommaren på över 100 år men vi var förberedda på regn och rusk. 

Maten. Maten. Underbar. Lamm och fisk. Dyrt som bara den men ibland kan man slå på stora trumman, speciellt när min äkta hälft fyllde di femtio. 

Bandad komplott

Saker och ting förändras på ett sätt som ingen kan förutse. Ett liv kan förändras lika enkelt som en dag, från solsken till regn. Men, det kan också förändras igen.

Träffar en gammal polare från förr. På Söder. Korta och intensiva minuter, tiden är dyrbar, det är ju fredag, mitt i rusningen, och man vill ju förflytta sig från punkt A till punkt B så fort det bara går. Men, som sagt, vi blir ståendes en stund. Slänger käft. "Annars, då? Innan vi skiljs åt får jag reda på att X inte finns längre bland oss. "Ja, det var ju ett tag sedan". Pallrar mig vemodig och bestört ner i tunnelbanan.

22 grader i skuggan. I detta nu. Innan lunchintag. Hinner. Måste ut, eller måste och måste, jag har bestämt mig, för en träningsrunda. Laddar snabbt en spellista:

Lines Around Your Eyes - Lucinda Williams

Frozen Ashes - Suburbian Tribe

For Those Who Like To Party - Nils Landgren Funk Unit

Digging A Hole - Big Sugar

Butterfly - Susan Tedeschi

Better - Israel & New Breed

Any Way You Want - Juliette Lewis

99 Shades of Crazy - JJ Grey & Mofo

You - Steve Taylor

Tush - ZZ Top

Sue (Or In a Season of Crime) - David Bowie

Raivotautinen - Tuomari Nurmio

Looking för You - Kirk Franklin

Levitate - I Mother Earth

I tidig otta

En helt fantastisk dag igår. Parkerna överfyllda av sol- och boxvinsälskare. Glada miner. Sommar! Ser ut att bli hur fint som helst även idag. Och i den tidningen jag håller uppslagen för tillfället ställs frågan Hur dricker du ditt kaffe? Undertecknad dricker svart, i en mugg. Alltid. Inga konstigheter.

Läste ni förresten i gårdagens blad, Namn och Nytt-sidan, ni vet den sidan med en massa roliga fyndigheter mm. Jag tycker den är rätt bra den där som en person vid namn Björn skickat in:

Raggningsreplik på Statistiska centralbyråns after work:
- Går du hit alltid, ofta, ibland, sällan eller aldrig?

Nej, jag missade inte Karlsson & Co. Den kinesiska muren var omöjlig att riva den här gången men vilket otroligt Lag-VM grabbarna står för. Brons! Imponerande.

Apropå kaffe, doften stryker in i näsan när jag dricker en klunk ur muggen. Avbryter. Måste pallra mig iväg, så jag får någonting gjort. Lurar på. Ut! Fortsätter att lyssna på Blank Out, Ellen Andrea Wang.

Skivor till kaffet

På jobbet förra veckan lirade jag platter till kaffet. Mycket uppskattat! Ur högtalarna strömmade bland annat Pelle Karlssons "Han är min sång och min glädje" och Donna Summers "Bad girls" mm.