Starlight

Silja Line. Starlight. Nattklubben. Däck 8. Ja, ni vet. Man är inte riktigt på humör men ändå nyfiken, kikar lite grand på ruljangsen på dansgolvet. Coverbandet svänger rätt rejält (Turner, Springsteen, Berry, Abba, Mungo Jerry), trummar förstrött med fingrarna på flottigt barbord och stämningen är på topp hos många resenärer.

Jag har ju annars epitet "Kallpratets mästare" och jag brukar bemästra de flesta situationer men denna aktuella kväll är soppan slut och jag vill bara ner i hytten för att mysa, "det är ju en dag imorgon också". Plötsligt knackar det på min axel och det visar sig vara en överförfriskad och snacksalig herreman från utkanten av Helsingfors. Han presenterar sig som Risto.

"Är du en gammal trummis?", frågar han med en andedräkt direkt från en destillationsfabrik.

"Näe, gammal har jag blitt men någon trummis har jag då aldrig varit, Freelansade i ett strängband i en pingstkyrka i Sydösterbotten när jag var ung men det var då det. Är du troende?", fortsätter jag.

 "Nej, int' fan heller, nu ska jag gå till bardisken och beställa en Showdrink, dom e goda, 7 euro bara!"

 

PS! Dialogen oss emellan skedde på finska.

Kryssning

I helgen på kryssning till Helsingfors för att fira min bror Sune som blev 60 bast (den syttende maj). En snabbvisit, mat på grekisk restaurang, Gran Delicato, på Kalevagatan 34. Därefter hastade vi iväg tillbaka till Serenade. Finska huvudstaden badade denna lördag i sol, drygt 20 grader. Mycket trevligt.

WTF = Welcome to Finland.

 Esplanaden.

När du får oväntat besök, typ. Stockholms skärgård.

Mera sport

På årets första dag bet jag av en tand på våning ett. Hamnade sålunda - aningen motvilligt och oväntat - på tandakuten. Blev tilldelad en tandläkare med finska rötter och av den anledningen hade jag inte mage att begära bedövning.

Sålunda, dagen därpå, på lördagen, var jag till tänderna laddad inför JVM-kvarten mot kanadickerna och vilken match det blev sedan. En av de mest underhållande matcherna jag sett på år och dar. Jag skakade så att tänderna skallrade och tandköttet blödde.

På måndagen, kryssningen, på vår resa tillbaka från Helsingfors, var det så dags för ännu en tandvarnande nagelbitare i form av Finland-Sverige. Hög stämning i danspalatset på Silja Serenade. Knapp vinst för de finska grabbarna. Ja, det där vet ni allt, ni som följer med tillställningar av dylik karaktär.

Finalthrillern i går blev ju sedan alldeles för mycket. Finland vann efter stor dramatik och guldet bärgades hem - på hemmaplan. Starkt virke i icke-tandlösa finska ungbjörkar.

Så här i efterhand har det snackats mycket om att domarna, framför allt i semin och finalrysaren, gick värdnationens ärenden. Så kan det vara men hur som helst är de finska juniorerna världsmästare 2015/2016. Värdiga sådana. Tosi kova juttu.

Feber

Det glömde jag berätta men nu kryper jag fram till korset och blottar min strupe. Jo, senast vi åkte Finlandsfärja hade jag, inför resan, i ett svagt ögonblick, lovat (det kommer jag i och för sig inte ihåg) de övriga i familjen  att i en dimmig karaokebar framföra AC/DC:s låt "Thunderstruck" (från albumet The Razor's Edge, 1990).

Nån timma innan "föreställningen" skulle dra i gång kände jag mig plötsligt febrig, febern steg väl uppemot en 37.1, och ont i halsen hade jag. Nej, jag kände mig inte alls kry för att stiga upp där med micken i högsta hugg.

Det bidde således inget av framförandet. Nå, det går fler tåg eller snarare båtar i det här fallet. Kanske.

Inga konstigheter

Åkte Finlandsbåt igår. Inget konstigt med det och inget ovanligt heller för den delen. Blev dock vittne till fräck ölstöld inne på "taxfreesoppen".
-"Såg han ut som en finne?!" frågade engagerad och flåsig vaktman.
-"Å andra sidan har vi honom på bandet, vi taar han förr eller senare, om int senare så förr, han kommer int' undan!!" log skorvens väktare självsäkert.
Därefter fortsatte färden som om inget hade hänt.