Justeringar

Januari. Gråa himlar över staden. Väntar på februari. Repetitionerna flyter vidare, känns toppen men vi måste upp i tempo. Därom råder ingen tvekan. Vissa scener släpar efter, några finjusteringar här och där, en hel del repliker stoppar upp flödet men överlag, det kommer bli kanon.

"Varför skulle det inte bli det?", frågar jag min egen spegelbild, nästan med ett barns bönfallande tonfall.

"Förolämpa mig inte! Förstår ni inte vem ni har framför er?"

"Vad är det? Sa du nåt?", säger frugan och visar stolt upp ett plagg som hon nyss hämtat från leveransboxen.

Paddla kanot

Rycker våldsamt i dörrhandtaget och grimaserar ursinnigt åt rutan där jag ser min egen spegelbild. Bakom mig står en människa, huvudet kortare än jag, och ger ifrån sig ett högljutt, totalt ohämmat vrål. Det är stängt. Och regnet tilltar.

"Man borde kanske åka och paddla kanot istället!", säger jag
"Jag vet inte riktigt. Det har jag aldrig ägnat en tanke!", svarar människan dystert.