Silja Line. Starlight. Nattklubben. Däck 8. Ja, ni vet. Man är inte riktigt på humör men ändå nyfiken, kikar lite grand på ruljangsen på dansgolvet. Coverbandet svänger rätt rejält (Turner, Springsteen, Berry, Abba, Mungo Jerry), trummar förstrött med fingrarna på flottigt barbord och stämningen är på topp hos många resenärer.
Jag har ju annars epitet "Kallpratets mästare" och jag brukar bemästra de flesta situationer men denna aktuella kväll är soppan slut och jag vill bara ner i hytten för att mysa, "det är ju en dag imorgon också". Plötsligt knackar det på min axel och det visar sig vara en överförfriskad och snacksalig herreman från utkanten av Helsingfors. Han presenterar sig som Risto.
"Är du en gammal trummis?", frågar han med en andedräkt direkt från en destillationsfabrik.
"Näe, gammal har jag blitt men någon trummis har jag då aldrig varit, Freelansade i ett strängband i en pingstkyrka i Sydösterbotten när jag var ung men det var då det. Är du troende?", fortsätter jag.
"Nej, int' fan heller, nu ska jag gå till bardisken och beställa en Showdrink, dom e goda, 7 euro bara!"
PS! Dialogen oss emellan skedde på finska.