Kallnat kaffe

"Trevligt att ses igen!" sa jag. "Vädret är toppen, vad är det som händer?" Hör en hund skälla inifrån skogen. X gnider sig om armbågen, kliar sig i ögonen. Hostar. "Är det pollen?!" Jag märkte att jag höll andan i väntan på svaret.  "Något är det, att man inte ska få vara riktigt glad!". Sekunderna tickade iväg, mer blev inte sagt. Jag sjönk ner på en bänk i skogen. Vädret hade verkligen bestämt sig för att vara på bra humör. Jag skrattade till för mig själv. Tankarna snurrade runt i skallen. Spatserade hemåt. Lunchen. Kaffet som jag bryggt hade sedan länge kallnat.

Kafka

Man sieht die Sonne langsam untergehen und erschrickt doch, wenn es plötzlich dunkel ist.

Mishmash

"Jag sätter på kaffe." Solen är stark i dag. Balkongvistelse, en redig stund. Vi tittar på varandra och ler. Benen i kors, det vänstra över det högra, och ibland omvänt. Chill.

Vilken idiotisk grej! Någon, förmodligen några typer, hade med hjälp av fordon och bogserlina blåst ut hela entrédörren. Kalla fötter därefter. Larmet. Till vilken nytta? Antagligen i träningssyfte. Nyrekrytering pågår.

Holmenkollen. Sicken avslutning på säsongen. Skidskytten Mari Laukkanen, 29, hade fram till i fredags inte vunnit en enda sketen världscupstävling. Nu har hon inkasserat två på raken. Kul för henne. Stabilt.

"Du måste ju bara se Kernells långfilmsdebut Sameblod!"
"Ja, jag vet.", viskar jag irriterat till mig själv.

Många av oss känner en tomhet och saknad som är svår att beskriva. Givetvis är det Mellon som här åsyftas. Av den anledningen vill jag här avsluta blogginlägget med några strofer ur Perrellis egenhändigt skrivna låt "Mitt liv":
 

Jag känner en tacksamhet till livet

många har det så svårt

jag vill finnas för dom

ja allt ja allt det andra

är inte sånt jag tycker om

Men mitt liv är mitt och ingen annans
men göra nåt på riktigt
det önskar jag varje dag

Krapula etc

Ta dig tid. Sätt dig ner en stund. Torka dina strumpor. Öppna ditt sinne och låt en fågel ta fäste i ditt inre. Det är blött nu men det kunde ha varit värre. Tänk på det. Solen behagar visa sig snart. Hav förtröstan. Vädret är ju bara - ett väder.

Alltmedan regnet stänker på fönstret och vimplarna i parken svänger ryckigt i vinden kan du ju ta dig utanför boxen ett par minuter och ägna dig åt ett gäng ord som används i finlandssvenskan:

Stöpsel (gammal klassiker!). Firabel. Värmebatteri. Krapula. Abiturent. Tutt. Prenika. Dynvar. Råddig. Glansbild. Skrapabulla. 

Kastrater i fönstret

Burman har en relativt kort historia och inga legender som förgyller och mystifierar dess existens. Det började med kissemissen Wong Mau (Mjau!) som kom från Burma till San Francisco i USA med husläkaren Joseph Thompson. Efter avel med brunmaskad siames godkändes den som ras i USA 1936. Hit till Europa kom den efter andra världskriget.

För cirkus 30 år sedan, eller mer, är inte riktigt hundra där, fanns två godkända färger, typ. Idag finns en hel färgkarta. Kaffebrun, blå, choklad, lila, creme bl a.

Karakteristiskt för Burma-katten är att den är medelstor, lång och slank i kroppen. Den har smal hals och smala ben, något högre bak än där framme. Pälsen är kort, tät och blank. Med andra ord, den fäller inte alls mycket päls.

 

 

Hemma hos oss är det full fart. Här ser ni chokladfärgade Bonbon och creme-iga Herkules. Älskvärda små krabater. Oerhört sociala och lekfulla där bland annat apportering ingår! Det är framför allt den förstnämnde som gillar att hämta rep som vi kastar iväg. Herkules avskyr stängda dörrar, han är envis som synden. Herkules har hjärnan, Bonbon en glad liten skit.

 

Sedan är det ju det här eländet med solkatter. Ständig jakt och spaning för att sedan attackera hänsynslöst. Ser inte klokt ut när det rycker i käkpartiet (alltså hos katterna), i synnerhet hos Bonbon, samt ljudet som uppstår vid åsynen av dessa solreflexer. Obeskrivligt.

Solen skiner

Solen skiner och då går det inte att låtsas som om det regnar.