Ett regnigt Stockholm

Morgonsoffor. Matmagasin. Extra bilagor. Väderleksprognoser. Självutnämnda experter. Sverige möter Luxemburg i kväll, på ett fullsatt Friends. Larsson på mittfältet. Missar kampen. Det vankas musikal på Globen. Cats. Trevligt.

Ställer in svängen till Liljeholmen. Stannar hemma, eventuellt senare. Damerna hos frissan. Tar min tredje kopp kaffe. Plöjt 120 sidor, på en bräda, i Westös Den Svavelgula Himlen. Paus.

Läser filmrecensioner. Sugen på den där Tarek Salehs rulle The Nile Hilton Incident. Genomgående bra kritik. Fares Fares är tydligen briljant i rollen som korrupt snut. Bra tempo och spänning rakt igenom. Låter lovande. I öronen: Leave me breathless, Ane Brun. Plingar till i mobilen.

I onsdags. På Fasching. Jojje Wadenius - still going strong - med bandet Cleo på scen. Klös i fingrarna. Makalöst bra.

Ingenting är sig likt

   

Kvällen är sen, alldeles för sen. Det är midnatt. Klockan slår tunga ödesmättade slag. Bläddrar förstrött i en tidning för att hämta inspiration till bloggen. Fastnar vid en annons som berättar att musikalen Sällskapsresan har smygpremiär den 8:e september, på Chinateatern. I Stockholm. Vem minns inte den bortkomne Stig-Helmer Olsson? Berra? Av någon outgrundlig anledning känner jag rodnaden sprida sig över mina kinder, öronen hettar. I nästa sekund går luften ur mig. Regnet smattrar mot fönstret. Ögonlocken fladdrar tunga och jag somnar sedan snabbt.

Och morgnarna avlöser varandra i expressfart. Vårdagjämning. Påsk. Sommartid. Vi skriver april. Det envisa vintervädret vill inte släppa greppet. Solen bryter dock fram med jämna mellanrum vilket inger hopp. Fredagmorgonens (läs 1 april) ymniga snöfall får oss som bor i Stockholmsområdet att tappa fattningen. Vi befinner oss i chock för ett kortare ögonblick.

Våren är dock i antågande, tydliga tecken kan skönjas. Nu blommar det och innan vi vet ordet av lurar uteserveringspremiär runt hörnet. Och i TV4:s kvällsnyheter härom veckan avfyrade programledaren, sängkammarblickskt, en övergång i stil med: ”Terroristattacker eller icke. Vädret engagerar oss hur som helst. Hur blir helgens väder, Sofie?”

Och så sitter vi där igen, bänkade, förväntansfyllda, och slickar oss om munnen, framför veckans höjdpunkt, fredagkvällens nervkittlande danstävling, med vinboxen i ett krampaktigt grepp och öser galla över de dansande deltagarna. Med rödvinsplutande munnar och full fokus skriker vi oss hesa och stampar förnedrade i golvet över par som blir utröstade. Till råga på allt elände, ännu en ur den där Wahlgrenska klanen behagar delta i svängomen vilket får promillehalten att ytterligare skjuta i höjden och blodet att koka.

Och för att återkoppla till TV4:s kvällsnyheter och de avskyvärda jihadistattackerna världen över så sa vår statsminister i ett tal, kort efter Brysseldåden att, ”Vi kommer att göra allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här.” Han sa även, i samma tal till nationen att, ”Det finns inga indikationer om kopplingar till Sverige.”

Det sista uttalandet är besynnerligen naivt, tycker jag, när man betänker att många unga jihadister utbildats i terrorns tjänst d v s under IS-flagg och nu återvänt till Sverige och befinner sig mitt ibland oss, här och nu, 2016, kapabla att urskillningslöst slå till mot vårt demokratiska samhälle och ta med sig hundratals oskyldiga, unga som gamla in i döden. När som helst och var som helst.

Vi kan inte likt programledaren bagatellisera terroristattacker med väderprognoser.

Musikallördag

Lördag. Det spritter i benen. Musikalkavalkad. Slår ett slag .Invecklade dansnummer, hysteriskt sprakande färger och berättande genom musiken är typiska inslag i musikaler. -"Orkar!" säger någon uppgivet och springer ut i kulisserna. Vissa får utslag av denna form av underhållning.
En av de mest kända musikalerna genom tiderna är Trollkarlen från Oz (1939) och det känner ni till förstås. Handen på nothäftet! Faktiskt en av de största och första färgfilmerna.

Från och med 80-talet försvann musikalerna nästan helt men dök upp igen med dunder och brak under 2000-talet och den som så att säga banat motorvägen för musikalens återkomst till storfilmen är australiensaren Baz Luhrmann med exempelvis Moulin Rouge (2001).
Sovmorgon. Avspänd. Dags att sjunga upp sig. Att våga sjunga är har en positiv effekt på självkänslan.