Tacksamhet

Oerhört glädjande att återse mina föräldrar i Finland. Tacksamhetens lov. Det går alldeles för länge mellan varven. Och ur våra munnar kryper andedräkten ut i den kalla luften. Nåja. Plus/minus-noll.

"Det snöade. Det som föll ned som snö i våra ansikten var redan vatten när det kom ned på asfalten. Vi frös om fötterna. Kvällen tog speglingarna i gatan med sig upp i träden .Mellan de nakna grenarna försökte lyktorna glida in i varandra." (ur Hjärtdjur, Herta Müller)

Gott slut

Värdefullt att återse mina föräldrar i Österbotten, Närpes. Kort och naggande god vistelse. De är i fin form, tyckte jag mig kunna konstatera. Farsan slog ju till med de nittio den 16:e december. Mamma bara 86.

En av mina bröder också på plats. Kanonfint. Köttfärslimpa och broiler, mors paradrätter. Korsordsproblematik med far. Obligatorisk bastu (När tog ni/du en bastu senast?) Förutom svängar till Kaskö (Finlands minsta stad, min födelseort) och Kristinestad hann vi även med en avstickare till Antik & Kuriosa- affären, belägen i Näveråsen. Vasa tar vi nästa gång.

Inga större planer till kvällen, nyårsafton till trots. Knappast sjötunga med stekt banan men väl pilgrimsmusslor. Ett glas vitt vin till. Raketer? Nej. Inte ens en endaste kinapuff. Grannen har visst tjackat 7 tårtor som skall avfyras. Usch. Darrar redan i veka livet.

Tidigare denna dag skrev jag ner några minnesbilder i min bok/den svarta. Dessutom, fixat en lista över något som jag tycker att jag behöver ha koll på.

I ottan läste jag för övrigt ut Kenneth Hermeles En shtetl i Stockholm, en av de bästa böckerna i år, om ni vill ha mitt betyg! Hermeles egen historia förebådar de många berättelser som dagens nya svenskar kommer att författa en dag. Har för avsikt att plita ner min sedvanliga boklista (blev en hel del må jag säga) över 2018, i morgon rentutav.

Finsk-svensk översättning i grevens försenade SJ-tidtabell:

Siitä et tiedä hölkäsen pölähtämää - Du vet inte ett smack om det.

Och så en tänkvärd uppmaning in i det nya: Varför inte ta fasta på det som förenar i stället för det som skiljer oss åt?

Ja, då är det högtid att önska er som läser denna blogg och alla ni andra, ett synnerligen Gott Slut och ett synnerligen Gott 2019! Vi ses på andra sidan.

Bocentrum 70-talet

Bocentrum. Två foton som jag inte alls är stolt över. Störst och bäst men långt ifrån vackrast. Och det som Zlatan idag gör med en citron kunde jag med ett blomkålshuvud. Undertecknad ett pain in the ass, på allt och alla, jag skrek och gormade, varningarna haglade i parti och minut och ingen undgick mina verbala påhopp. Förlåt mig!

På översta bilden, i vänstra bildkant, ser ni ett hemmagjort skjul som vi ibland använde som omklädningsrum. Och efter matcherna satt vi där inne i mörkret och rullade cigaretter. Broderligt.

Mor och far

Mor och far gifter sig 18 augusti 1956. Här med respektive föräldrar.

       

Drygt 61 år senare. 4 november 2017. Fortfarande lika kära i varann.

I predikstolen

Jag är ryktenas man. Tydligen har jag, igår söndag, varit uppe i predikstolen i Närpes Kyrka. Jag höll, enligt initierade källor, en välmättad, genomtänkt predikan till synes obunden av manus med ledig stil, precis som det ena ordet direkt födde det andra. Det hade jag ingen aaaning om!

Finland 100 år

#Finland100. Närpes skolmusikkår inviger festligheterna i Kungsan.

De é Folkline

Äntligen lyckades jag komma över denna EP (1982). Hittade plattan hos min systers familj i Box, Finland, på en undanskymd plats i sovrummet (!), och lyckades efter idogt tjatande erhålla den till min stora förtjusning och glädje.Tack, än en gång. Känner mig hel som människa. Alstret har en speciell plats i mitt hjärta eftersom jag jobbade, i mitt tidigare liv, på skorven ifråga d v s MS Folkliner.

Ögonblicksbilder

 

Tjärlax fotbollsstadion

 

Stallarna i Närpes

 

 

Död grävling utanför Björneborg

 

Ute på havet

 

På glid i Sala

 

 

Många tankar i Österfärnebo socken

Foton från Finland

 

 Alla vägar bär till Kåtnäs.

 

 

 Järnvägsbron över Närpes å.

 

 

 Centralidrottsplan i Närpes. Under upprustning.

 

 

Replotbron. Invigdes 1997 under pompa och ståt. Mäktig syn. Total längd: 1 045 meter. Höjden 82 meter. Sedd från väster. "Svindel!", sa bonden.

 

 

 Föräldrarnas utedass i skärgården i Nämpnäs

 

 

Don't count your chickens before they're hatched.

Mr Tennis

Jag fortsätter historieberättandet/nostalgitrippen. Denna onsdag landar vi Närpes. Och det är ingen dålig gissning att inlägget ikväll handlar om tennis. Förordet till jubileumsskriften är skrivet av Bo-Eric Sirén förstås, eldsjälen och en tennisentusiast av guds nåde. Han kan med fog kallas Mr Tennis i Närpesbygden. Bo-Eric blev som sjuttonåring intresserad av tennis när han såg sporten på TV under sin vistelse i England. En aha-upplevelse som han inte kunde släppa.

Förutom att han, Bosse kort och gott, fungerat som tennisföreningen Träffs första ordförande har han också dragit ett stort lass när det gäller träning och instruktion.

"Titta på träffen", hördes det eka där på kolstybben vid Centralidrottsplan. Många Närpesbor har smittats av hans engagemang, liten som stor.

"Nästa boll, kom igen, rör på fötterna, koncentration, möt bollen".

Och så vitt jag vet svingar han racketen fortfarande. Han är oförtröttlig. Själv har jag inte träffat Bosse på flera år. Har för mig att det var för drygt trettio år sedan, i min vilda ungdom, när han var vd för KG-Line. Jag är inte hundra, jag kan inte komma ihåg allt här i världen. Dock, ett stort tack till honom för en bra träningsperiod som pågick i ungefär tre år där i mitten av sjuttiotalet eller lite senare.

Till jubileumstidskriften har jag anledning att återkomma, om ni inte har den redan?! Finns några smaskiga bilder inuti tidsskriften. Jag lovar men ni får ge er till tåls i vanlig ordning.

Back to the roots

Sushibuffé två dagar på raken. Den döda fisken rör sig vant i mina trivsamma tarmar. Rör sig död fisk? Det kan man fråga sig men tydligen. Fula fiskar kan dyka upp där du minst anar.

Nya året 2014 är inne på sitt fjärde dygn. Inga större katastrofer på hemmaplan. Börjat bra med andra ord.

Lämnar inte 2013 åt sitt öde ännu på ett bra tag. Tillbakablickar kommer att i vanlig ordning rassla in här på bloggen. Jag kör vidare med helljusen på, vare sig ni vill eller inte.
Första blogginlägget för året är en liten bildseriekavalkad från julbesöket i Sydösterbotten, hos föräldrarna, i mellandagarna 2013.

 

Närpes kyrka. En vitrappad sådan. Byggts ut och om vid flera tillfällen.

Växthusmetropolen.

 

 

Ryker fortfarande ur skorstenen. Kaskö. M-real. For real!

Kvarnskatan. Att vila ögonen på. Oas.

 

Alldeles invid föräldrarnas hus. Claresund.

 

 

Vid den där macken, när man åker till Tjöck, typ.

Rocambol

Frugal frukost. Skummar igenom Svenska Dagbladet. DN lyser med sin frånvaro. Dåligt!

◙ ◙ ◙

På gång. MVL:s Tant Julia och författaren. Utdrag ur den:

""Jag märkte att han kände sig besvärad, trots att han gjorde stora ansträngningar att dölja det. Han talade inte med samma självklarhet och övertygelse som tidigare, utan det märktes tydligt att hans fraser låg på ytan och att han var splittrad av bekymmer som han försökte dölja. Hans små utstående ögon hade en olycklig skuggning, som av ångest eller skam, och då och då bet han sig i läppen.. Hans långa hårman kokade av mjäll och runt hans hals som vinglade vilset innanför skjortkragen upptäckte jag en lite medaljong som han ibland smekte mellan fingrarna. Han visade mig den och sade: "En sann undergörare, Herren Kristus av Limpias." Hans lilla svarta kavaj hängde säckig runt axlarna på honom och han var blek i ansiktet. Jag hade bestämt mig för att inte alls tala om radioteaterserierna, men när jag nu satt där tillsammans med honom och upptäckte att han hade glömt bort tant Julias hela existens och våra samtal om henne, överfölls jag av en sjuklig nyfikenhet. Vi hade ätit färdigt vår buljong och väntade på bönorna och drack mörkt majsöl.""

◙ ◙

I Fildalefiakyrkan i Närpes (vi snackar 70-talet) underhöll ofta violinisten  Rodney Sand. Inget ont sagt om honom. Sedan kom Jean-Luc Ponty med i bilden och då var det kört!

Filadelfia

I samma ögonblick som jag skriver dessa ord ringer kyrkvaktaren på avstånd med sin klocka, orgeln brusar med svällande kraft. Naturens stora pulsslag darrar i mitt bröst och snart skall vinter råda och jag jublar. Inte. Ett tusenfaldigt eko svarar mig. Det är nyheter, på radion.

Oj, vad har vi här nu då? En raritet. Valfritt. Det är upp till dig att bestämma. Subjektivt åsiktstagande. Det här alstret kom till mig för ett par månader sedan, som en blixt från klarblå himmel. På baksidan av denna 45:a läser jag följande; Det är vår bön att sångerna skulle förmedla en fläkt av väckelse och andligt liv till människorna i våra bygder, till trons folk både i vårt land och andra länder.

En strängbandsupplevelse med textande trossystrar och musicerande bröder från Filadelfia. Missionären och evangelisten E.Howard Anderson som förkunnat evangelium i drygt 20 länder besökte Närpes i augusti och september 1965 medverkar också på vaxet. Och tittar jag riktigt noga känner jag igen både mor och far. Inte visste jag att de lirat in en platta ihop! Hatten av.

Yard

Brödragruppen Samuelsons - Rolf, Olle, Kjell och Jard - hade sin storhetsperiod på 70-talet. Bröderna stod för något man aldrig tidigare upplevt inom den kristna sfären. Uppknäppt och lite lagom flörtigt med den profana världen utan att de för den skull gav avkall på sin tro på Jesus Kristus, Guds son.

Busige basisten och trendsettern Jard (nere till höger) var en speciell favorit, framför allt bland det kvinnliga klientelet. Hans uppsyn (skjortan uppknäppt till naveln) gav många systrar någonting drömskt i blicken.

Herrsidan däremot skruvade sig uppgivet och generat i bänkarna. Samuelsons besökte svensk-finska Österbotten frekvent- även Närpes - och gav många bejublade konserter.

En yard är annars - översatt till dagens mått - 0.91 meter (tre engelska fot).

Å

(foto: Fredrik Söderback)

Skänker lugn åt stressade själar. Närpes å. En dag som denna är det dock annat ljud i källan i centrala Närpes. Igår startade tomatkarnevalen, en karneval som arrangerades första gången 1982. En naturlig träffpunkt för emigranter, hurtiga semesterfirare och annat löst folk. Inramningen är den avstängda huvudgatan och världens längsta tomatbord förstås. Och annat smått och gott. Utställning av hantverk och tält där man kan förfriska sig. Böngroddarna lyser förhoppningsvis med sin frånvaro! Kolla gärna in bilden en gång till innan ni stänger ner.
Program

Tillbaka i Kåtnäs

Trodde det var ett skämt men icke. Jag har ju alltid hävdat att Kåtnäs skola är "världens längsta skola med österbottniska mått mätt". Närpes stadsfullmäktige beslöt för en tid sedan att slå ihop Kalax och Kåtnäs skola till en enhet. Med andra ord, skolan i Kåtnäs skall renoveras och byggas ut! Det vill säga, lång blir ännu längre. Fortsätter det så här behöver man snart två kameror för att få med allt! Kinesiska muren i all ära men här har vi början på nå't liknande.

INGA HARD FEELINGS I KÅTNÄS

Hedersomnämnande

Närpesgrabben Jonathan Åstrand, 24, sprang in på nytt årsbästa och personligt rekord på 200 meter vid tävlingar i Kristinestad på tisdagen.Kraftsprintern klockades för fina 20.87 i godkända vindförhållanden vilket samtidigt är den åttonde bästa tiden av en finne någonsin! Stort. Bara sju hundradelar upp till Ossi Karttunen på 7:e.

Tidigare under säsongen har Jonathan förbättrat sitt pers. på 100 till 10.55. EM i Barcelona nästa där han siktar in sig på halva banvarvet.

BERGMAN

◙

Hugget som stucket igår. Blev olidligt spännande i slutsekunderna. Oranje till final. 3-2. Uruguay hade behövt en Suarez där på topp. Vete sjuttsingen hur utfallet hade blivit?! Ingenting att spekulera i. Holland i sin tredje final någonsin. Vore smaskens med en "repris" från tidernas bästa final signerat 1974. Ikväll smäller det. TYSKLAND-SPANIEN. Vow.

Tampere

År 1779 lät Gustaf III grundlägga staden Tammerfors, numera officiellt endast Tampere. Tredje största staden i landet och genom staden flyter Tammerkoski som leder Näsijärvis vatten ut i Pyhäjärvi.

Endast 0,5% av invånarna är svenskspråkiga vilket betyder att staden är enspråkigt finsk.
Pyynikkiåsen är ett viktigt fundament i Tamperes natur. På åsens topp står det välkända utsiktstornet (med restaurang) som stod klart 1929. Pyynikki är ett förträffligt rekreationsområde året runt och ligger bara på ett par kilometers avstånd från centrala Tampere.

Pyynikki sommarteater (grundades 1948), med sin roterande åskådarläktare, är även den ett fett riktmärke. Till roterande läktare har jag all anledning att återkomma till längre fram.

Under min skoltid i Närpes låg Tampere oftast i topp när anordnandet av klassresa kom på tal.
Nä, det sa jag inte. Canth föddes i staden.

Skrovmål

På 70-talet hade Söff i Närpes (Österbotten) storfrämmande av fattigprästen Abbé Pierre. Han var då inte där som företrädare för mustaschkampen. Nej. Abbé stannade till på en genomresa har jag för mig. Prästen fick sig dessutom ett ordentligt skrovmål och en liten pratstund med husmor May Svedjebäck.

Smaken var det säkerligen inget fel på. Ja, vad kan man tänka sig att måltiden bestod av?! Förmodligen någonting med mårasåsin (köttfärssås). Plättan till efterrätt?

BÖRJE SIDBÄCK

Abiturient

Läsledigt. En dag! Man klär ut sig och slappar loss innan studentskrivningarna sparkar igång. Här ett gäng från 1983. Mosebacke skolcentrum.