Gott slut

Värdefullt att återse mina föräldrar i Österbotten, Närpes. Kort och naggande god vistelse. De är i fin form, tyckte jag mig kunna konstatera. Farsan slog ju till med de nittio den 16:e december. Mamma bara 86.

En av mina bröder också på plats. Kanonfint. Köttfärslimpa och broiler, mors paradrätter. Korsordsproblematik med far. Obligatorisk bastu (När tog ni/du en bastu senast?) Förutom svängar till Kaskö (Finlands minsta stad, min födelseort) och Kristinestad hann vi även med en avstickare till Antik & Kuriosa- affären, belägen i Näveråsen. Vasa tar vi nästa gång.

Inga större planer till kvällen, nyårsafton till trots. Knappast sjötunga med stekt banan men väl pilgrimsmusslor. Ett glas vitt vin till. Raketer? Nej. Inte ens en endaste kinapuff. Grannen har visst tjackat 7 tårtor som skall avfyras. Usch. Darrar redan i veka livet.

Tidigare denna dag skrev jag ner några minnesbilder i min bok/den svarta. Dessutom, fixat en lista över något som jag tycker att jag behöver ha koll på.

I ottan läste jag för övrigt ut Kenneth Hermeles En shtetl i Stockholm, en av de bästa böckerna i år, om ni vill ha mitt betyg! Hermeles egen historia förebådar de många berättelser som dagens nya svenskar kommer att författa en dag. Har för avsikt att plita ner min sedvanliga boklista (blev en hel del må jag säga) över 2018, i morgon rentutav.

Finsk-svensk översättning i grevens försenade SJ-tidtabell:

Siitä et tiedä hölkäsen pölähtämää - Du vet inte ett smack om det.

Och så en tänkvärd uppmaning in i det nya: Varför inte ta fasta på det som förenar i stället för det som skiljer oss åt?

Ja, då är det högtid att önska er som läser denna blogg och alla ni andra, ett synnerligen Gott Slut och ett synnerligen Gott 2019! Vi ses på andra sidan.