Gott slut

Värdefullt att återse mina föräldrar i Österbotten, Närpes. Kort och naggande god vistelse. De är i fin form, tyckte jag mig kunna konstatera. Farsan slog ju till med de nittio den 16:e december. Mamma bara 86.

En av mina bröder också på plats. Kanonfint. Köttfärslimpa och broiler, mors paradrätter. Korsordsproblematik med far. Obligatorisk bastu (När tog ni/du en bastu senast?) Förutom svängar till Kaskö (Finlands minsta stad, min födelseort) och Kristinestad hann vi även med en avstickare till Antik & Kuriosa- affären, belägen i Näveråsen. Vasa tar vi nästa gång.

Inga större planer till kvällen, nyårsafton till trots. Knappast sjötunga med stekt banan men väl pilgrimsmusslor. Ett glas vitt vin till. Raketer? Nej. Inte ens en endaste kinapuff. Grannen har visst tjackat 7 tårtor som skall avfyras. Usch. Darrar redan i veka livet.

Tidigare denna dag skrev jag ner några minnesbilder i min bok/den svarta. Dessutom, fixat en lista över något som jag tycker att jag behöver ha koll på.

I ottan läste jag för övrigt ut Kenneth Hermeles En shtetl i Stockholm, en av de bästa böckerna i år, om ni vill ha mitt betyg! Hermeles egen historia förebådar de många berättelser som dagens nya svenskar kommer att författa en dag. Har för avsikt att plita ner min sedvanliga boklista (blev en hel del må jag säga) över 2018, i morgon rentutav.

Finsk-svensk översättning i grevens försenade SJ-tidtabell:

Siitä et tiedä hölkäsen pölähtämää - Du vet inte ett smack om det.

Och så en tänkvärd uppmaning in i det nya: Varför inte ta fasta på det som förenar i stället för det som skiljer oss åt?

Ja, då är det högtid att önska er som läser denna blogg och alla ni andra, ett synnerligen Gott Slut och ett synnerligen Gott 2019! Vi ses på andra sidan.

Lucka 20

Fjärde advent. I tjugonde luckan finner vi ordet Katsa, eller katsegård eller kasse/ryssja. Katsa är ett fångredskap, en typ av bur som används vid fångst av fisk. I Finland finns även namnformerna katiska, katscha och så då katsa.

"Vid vikens motsatta strand ser man några gulaktiga katsjor skymta i vassen."

Kaitsor, förvillande likt katsjor, är för övrigt en by i norra Vörå-Maxmo kommun i svenskspråkiga delen av Österbotten men det kände ni kanske redan till.

- - - -

Gårdagen blev en utsvävningarnas dag. Först familjeunderhållning på Globen Annexet i form av Sune - kaos i fredagsmyset. Med Alling i toppform. Därefter en avstickare till Högalidsgatan där favoritrestaurangen Libanesen ligger. Super!

Min far

I går uppnådde min far den respektabla åldern 87. Han är still going strong. Här ser ni honom ståendes framför Mercedesen. Fotot är taget någon gång i början av 60-talet, ja, kanske rentav 1960. I Kaskö. Årsmodellen på vrålåket återkommer jag till. Det lär vi reda ut i sinom tid. Grattis än en gång!

Öjen

Vi åker iväg till Finlands minsta stad d v s Kaskö (finska Kaskinen) som är beläget på en ö med två broförbindelser till fastlandet.

Staden är tvåspråkig med finskan som majoritetsspråk. Annat var det förr i tiden, i början av 1900-talet utgjorde de svenskspråkiga drygt 90 % av invånarna och svenskan var också det dominerande språket ända in på 1970-talet.

Etableringen av cellulosafabriken Metsä-Botnia i mitten av 70-talet förändrade orten på så sätt att språkmajoriteten övergick i finska, till 70 %. Kaskö blev ett, kan man säga, industrisamhälle på kort tid. Invånarantalet ökade kraftigt tack vare inflyttning i princip från hela landet.
För drygt fem år sedan lades Metsä-Botnia ner. I mitten av 2000 etablerades ytterligare en fabrik: M-Real.

I Kaskö växte jag upp men det vet ni redan vid det här laget. Många fina minnnen i ryggsäcken. Gick dock aldrig i plugget i staden. Skolpremiären begicks i Kåtnäs, Närpes, dit jag och familjen flyttade 1970, har jag för mig, i en första vända.

Jag har all anledning att återvända till mina uppväxtområden. Har även för avsikt att dela med mig av självaste Urho Kekkonens tal i Kaskö den 31 juli 1955 med anledningen av Kaskös 170-årsfest. Håller dock er på halster ännu en tid! Sträckbänken.

Avslutar blogginlägget genom att tacka Lena Hummelstedt för fotobidrag. Som ni redan listat ut är båda bilderna tagna från Eskilsöfärjan, som trafikerar mellan Kaskö och Eskilsö, en sträcka, vad kan det röra sig om, uppemot en 500 meter, typ.

DIGIKASKO THUMBS

Å

(foto: Fredrik Söderback)

Skänker lugn åt stressade själar. Närpes å. En dag som denna är det dock annat ljud i källan i centrala Närpes. Igår startade tomatkarnevalen, en karneval som arrangerades första gången 1982. En naturlig träffpunkt för emigranter, hurtiga semesterfirare och annat löst folk. Inramningen är den avstängda huvudgatan och världens längsta tomatbord förstås. Och annat smått och gott. Utställning av hantverk och tält där man kan förfriska sig. Böngroddarna lyser förhoppningsvis med sin frånvaro! Kolla gärna in bilden en gång till innan ni stänger ner.
Program

Skrovmål

På 70-talet hade Söff i Närpes (Österbotten) storfrämmande av fattigprästen Abbé Pierre. Han var då inte där som företrädare för mustaschkampen. Nej. Abbé stannade till på en genomresa har jag för mig. Prästen fick sig dessutom ett ordentligt skrovmål och en liten pratstund med husmor May Svedjebäck.

Smaken var det säkerligen inget fel på. Ja, vad kan man tänka sig att måltiden bestod av?! Förmodligen någonting med mårasåsin (köttfärssås). Plättan till efterrätt?

BÖRJE SIDBÄCK

Dopförrättning

Det hände sig långt tillbaka i tiden att barn som skulle döpas blev så gamla att de kunde snacka! Vid en dopförrättning någonstans i Österbotten, Finland, när prästen duttar vatten på barnets huvud vrålar pojken till:
-"Nää, faan va kaalt vaten!!"

Förresten, kan man kalla bakhuvudet för en nackdel?!

Kraftaren Kim

Jag riktar blickarna mot Närpes och Finland och kan konstatera att Kim Böling, IF Krafts lovande fotbollsjunior, har fått chansen att provspela med den belgiska ligaklubben Cercle Brügge. Under en vecka fick den 15-årige Böling träna med toppklubben, han fick även spela match men då med ett ungt reservlag.

 -" Allt har gått väldigt fort och visst är jag intresserad av en flytt till Belgien men jag är fortfarande ung och stannar nog kvar i Närpes ett tag till i alla fall!" Förståndigt och moget av honom. Han har framtiden för sig den pöjken. Ett understatement vill jag påstå och det gör jag.

Stannar kvar i Österbotten och drar mig till minnes alla derbyn som utspelades där på pampasslätten under alla år. Då var matcherna på liv och död och samtalsämnet nummer ett vid fikarasten på.

Rivaliteten var stor och är fortfarande mellan framför allt Lappfjärds BK (LBK), Kaskö IK (Kikken) och Närpes Kraft. Derbyna drog tusentals åskådare, bussar med fans strömmade till och domarna hade fullt sjå att stävja den hektiska och hotfulla stämningen spelarna emellan, våldsamma fans blev brutalt bortförda från läktaren och eskorterade till häktet. Ja, ibland var det rena krigsskådeplatsen.

Bland Kaskö stads invånare på 70-talet var det mycket snack i stil med att typ "jaha, nu kommer bönderna hit på söndag igen och skitar ner!"
Här ett litet utdrag från Syd-Österbotten från slutet av 60-talet mellan Lappfjärd och Kikken. Ja, ni förstår vidden av det hela när ni läser följande urklipp;

” En åskådare avled, två spelare knockades, en fördes till sjukhus och en person fördes bort av polisen från platsen- allt detta hände på Kaskö nya sportplan då Kaskö IK och Lappfjärds BK möttes i årets match senaste söndag. Slutresultatet blev oavgjort 1-1.”
Åskådaren fick hjärtattack då Kaskö gick till ledningen med 1-0. LBK:s målvakt Olli Råtts fick sand i ögonen och måste föras till sjukhus, Lasse Wilhelms blev knockad av Kaskömålvakten i en luftduell framför mål, med hjälp av ett ämbar med kallt vatten fick man liv i honom och matchen kunde fortsätta. Efteråt visade sig att Lasse hade fått en hjärnskakning. Efter 1-1 blev polisen tvungen att föra bort en ivrig supporter från plan. Då tio minuter återstod möttes en KaIK-spelare och LBK:s Karl-Erik Lindström i en luftduell. LBK-spelare fick en höger i magen och en vänster i nacken och lämnades halvt medvetslös liggande på marken”.