Foton från Finland

 

 Alla vägar bär till Kåtnäs.

 

 

 Järnvägsbron över Närpes å.

 

 

 Centralidrottsplan i Närpes. Under upprustning.

 

 

Replotbron. Invigdes 1997 under pompa och ståt. Mäktig syn. Total längd: 1 045 meter. Höjden 82 meter. Sedd från väster. "Svindel!", sa bonden.

 

 

 Föräldrarnas utedass i skärgården i Nämpnäs

 

 

Don't count your chickens before they're hatched.

Isbrytaren Tarmo....

....på väg från Vasa till Umeå. Nu när isläget i Bottenhavet är så svårt så känns det skönt med hjälp från våra finska grannar.

Tossavainen kapitel 3/3

....överraskades av det glashala i korridoren. Dan-Jakob drattade på ändan vilket fick den påföljden att den på ryggen placerade guran (i tygfodral, akustisk)) slogs i spillror. Ur spillrorna steg han upp och halkade omkring och skrek osammanhängande meningar i minst tio minuter. Jag kände knappt igen honom. Vi hade en egen isbana på Storalånggatan. Vasa hade plötsligt och bara på några få timmar två ishallar! Vi kontaktade Vesa och han tillskyndade dagen efter och konstaterade kallsinnigt:

-"Inte göra nå't, yte fö kallt. Pli pättre para varmare yte. Ta kallt para. Vänta sig"

Ett understatement. Ingen diskbänk men isbana däremot. Vi bara inte sket i allt. Vi gav upp. I ett svagt ögonblick bestämde vi oss för att stycka honom alternativt ringa polisen men tankarna omsattes aldrig till praktisk handling. Nej. Vi dunstade, en efter en.

Dan-Jakob drog iväg som en avlöning dagen innan julafton, jag på nyårsdagen 1986 och Vilgot i gassande solsken i början eller slutet av juni. Dan-Jakob hade dessutom struntat i att betala två månaders hyra vilket fick Vesa att gå i taket. På Dan-Jakobs dörr hade Tossavainen tejpat fast en wellpappsbit på vilken han hade skrivit följande:

Sicka polisen på mannen om inte petala 14 dagar. 2 månaders hora petala inte. Petala senast!
Vesa Tossavainen puh. 961-114263

EFTERTEXT. Berättelsen om Tossavainen är nästan sann. Vesa Tossavainen, Dan-Jakob och Vilgot heter förstås något helt annat i verkligheten.

Tossavainen kapitel 2/3

Vasa hade som sagt var landat i en smällkall vinter. December. 1985. Upplivade av konjaksaromen började vi dividera om vårt fortsatta öde på Storalånggatan. Dan-Jakob tog till lipen och klagade högljutt på den opålitlige hyresvärden;
-"Jag har ingen annanstans att ta vägen!" snyftade han samtidigt som han sprätte upp en mullbänk bestående av snus.
-"Du sitter definitivt inte ensam i båten" gormade Vilgot hetsigt tillbaka.

Jag hade också så smått gett upp hoppet när ljuset plötsligt tändes en eftermiddag i mitten av december. Segsliten efter en lång dag i plugget och blåfrusen promenad hemåt i ett mörkt Vasa inträffade så det drastiska. När jag väl fått upp ytterdörren och masat mig uppför de fyra trappstegen i lilla farstun stod dörren på glänt in till korridoren och där inne hittade jag en triumferande Vesa trummandes med fingerspetsarna mot skrubbdörren!!
-"Dyss inne, para ny dyssa. Siitfint, eller hyr?!"

Glädjen fann mig åter. En tidig julklapp. På kvällen beslöt jag mig givetvis för en premiärdusch. Dusch med brännhett vatten är en sann njutning och lisa för kroppen. Det var jag värd efter all väntan. Jag inspekterade duschen naturligtvis innan och allt såg grönt ut. Det enda som gav mig huvudbry var duschgolvet som lutade alldeles vansinnigt och bort från brunnen!! Resulterade i att allt vatten forsade rakt ut i korridoren! Brrr. Kallt var det inne, närmare bestämt -1 grader. Iskall tillvaro, ingen flärd men tak över huvudet.

Efter avklarad dusch tog jag mig an läxböckerna. Påpälsad. Fingervantar. Tenta stod för dörren, jag hade ingen tid att spilla på smådetaljer. Brådis. "Organisationspsykologi och ledarskap" skriven av Sigvard Rubenowitz stod på kölistan.

Timmen senare hördes en väldig duns från korridoren och därefter ett avgrundsvrål med därtillhörande kraftuttryck. Dan-Jakob hade int ont anande dykt upp från rep med rockbandet när han.....

Tossavainen kapitel 1/3

En tid i mitt liv - närmare bestämt i två år - studerade jag i Vasa där bland annat lärarna Henelius och Molander (vitsarnas okrönte konung) förgyllde tillvaron för oss kunskapstörstande elever.

Jag går inte närmare in och pillar på hur jag lyckades komma över ett av de tre kontorsutrymmen på Storalånggatan i centrala Vasa, vintern 1985. Nej, det gör jag inte men i eftertankens kranka blekhet konstaterar jag lugnt att där skulle jag aldrig stuckit in min nyfikna snok.

1985. Vinter. Studietider. Affärsmagnaten Vesa Tossavainen var under den här tiden en välkänd profil och hade alltid stora grejer på gång. En businessman med näsa för stora stålar - näsan som satt under ett par rejäla svarta hornbågade briller. Vesa hade många järn i elden och syntes titt som tätt på innekrogarna. Ja, han var en mångsysslare som inte alltid höll sig inom lagens råmärken.

Hur det nu än var dök Vesa Tossavainen upp den där olycksaliga torsdagseftermiddagen med ett påklistrat leende som inte klädde honom överhuvudtaget. Det visste han också om men det bekom honom inte. Det återstod en hel del renoveringsarbeten i det nedlagda tidningshuset kunde vi konstatera när vi gick husesyn - jag, Vilgot och Dan-Jakob. Tossavainen brast plötsligt ut i ett frejdigt skratt och harklade ur sig följande harang:
-" Pli siitfint. Ge två veckor. Dyss i korridår och lite tiskpenk. Krappar. Perkele.!"

Jakten var över för oss tre desperata själar i behov av tak över huvudet. Kollektivt boende. Baggis. Inga problem. Nu kan jag ägna mig åt studierna i lugn och ro, tänkte jag i mitt stilla inre.

-"Blir bra det här bara det blir målat" kommenterade jag det hela i samma sekund som Vesa visslade iväg med påskrivna hyreskontrakt i högsta hugg. Skithuset låg dessutom i en annan till kontorslokalerna angränsande byggnad. Där stod vi tre med brallerna nere.

En månad gick. Varken dusch eller diskbänk hade installerats. Vesa lyste med sin frånvaro. I den så kallade köksavdelningen hade han i alla fall slängt in en uråldrig gammal spis, en med två plattor och ugn. En tidig fredagsmorgon provkörde jag den med avancerad matlagning i form av äggkokning men ingenting hände. Den var död. Pannkaka.

Frihetsstayn i Vasa

Finlands frihetsstaty på Vasa torg till minne av kriget 1918, rest den 9 juli 1938.
(Foto: Karhumäki, Veljekset)

Kvitterat 3-3

Sport tog inte vara på chansen. Nej, pucken studsade Ässäts väg igår kväll i en kokande ishall. Vid 83.49 - självmål till på köpet - drogs ridån ner för Sport och besvikna fans lämnade tryckkokaren gråtandes. Ja, en rysare av bästa märke. Nu avgörs allting imorgon. En oviss PÅSKLÖRDAG i Björneborg. Isomäki. Fylld till bristningsgränsen. Huvaligen! -"Livet och ishockey är inte rättvisa men vi kommer att vara laddade inför avgörandet på lördag!" frustar Tamminen efteråt. Fattas bara annat! FORZA SPORT.

Själv minns jag mitt 70-tal när jag som liten tok fick följa med till Vasa för att se Sport spela matcher FM-ligan. Stort! Säsongen 1975-1976 lirade Sport i högsta serien. Laget hade då bland annat underbarnet Håkan "Hokku" Hjerppe, en färgstark hockeyvirtuos av bästa snitt. Sedermera spelade han för TPS Åbo och MODO (Div 1 och Elitserien), även en säsong i Bajen! Håkan hann också med en tur i Schweiz. Han spelade också landskamp för Finland och innehar fortfarande det högsta poängsaldot (88/89) någonsin i division 1; 54+45=99!

En match som etsat sig fast i minnet är den mellan Sport och FOPS (slutet av 70-talet i Div 1) där hemmalaget går mot en till synes säker vinst men FOPS med långhårige fältherren Timo Sutinen vänder på steken och vinner med 7-9 trots Sportledning med 7-5!!! Usch.

Andra välmeriterade lirare i Sports dress genom tiderna och som jag här vill extrapuffa;
Olli Saarinen (OS-turnering Lake Placid), Raimo Brax, Antti Ylhärsilä, Kalevi Aho, Simo Hytönen, Bengt Österblad, Jaako Hyytinen, Jari Munck och Jukka Seppo.

Solkungens Vasa

Hockeyboom. Uppståndelse i förtid?! Feber. Spänd förväntan. Lapp på luckan. Kalabalik. Alla vill ha plåt men alla kommer icke in. Finns ej plats för alla i publiken. Alla snackar hockey i Vasa just nu. På gator och gränder, på puben och i mataffären dryftas Sports förehavanden. Vasa Sport som hockeyförening är på väg mot något stort. Rakt in i hockeyns finrum.

1975-1976 senast Vasa var i högsta serien. Laget leder med 3-2 i matcher mot anrika Ässät och imorgon skall säcken så att sägas sys ihop i hemmahallen i Vasa. Skärtorsdagen. Vinst imorgon och FM-ligan är ett faktum! Jag önskar Tamminens grabbar lycka till! Återkommer redan på Långfredagen med mina Sportminnen.

◙ ◙

Hur går det ikväll, då? 5:7. Färjestad i vinnarhålet med 3-1 i matcher. Nu är det mördarbacke för HÅÅVEE. Voutilainen hade tusendollars igår på straffen men som vi alla vet missade han i konststycket. HV71 orkar icke resa sig än en gång, SM-bucklan till Karlstad! 3-2 och 4-1 i matchserie.

Le Roi Soleil

Dimman lättar och plötsligt träder han in på scenen - Solkungen. Juhani Tamminen tillhörde de bästa finländska hockeykämparna undet sjuttiotalet.

Smeknamnet Solkungen erhöll han i egenskap av förbundskapten för det franska landslaget (1994-1997), Juhani har även tränat det Schweiziska dito. Debuten i Lejonen som spelare skedde 1969 och det blev sammanlagt 227 A-landskamper, han bar kaptensbindeln mellan åren 1978-1982.

Den frispråkige och ivrigt gestikulerande Tamminen är numera tränare för Vasa Sport.

Den gode Tamminen hann även med en kort sejour (som spelare) i WHA och Japan, av alla ställen!! Tamminen tillhörde ju superkedjan med bland annat Ketola och Esa Peltonen som jag nämnde för några dagar sedan. Tamminen ingick också i en inte alltför dålig formation med Harri Linnonmaa och Matti Murto , för att inte tala om cirkuslinjen a là "Lappline" d v s Repo-Mononen-Tamminen! Ingen ryssfemma utan en finsk.

Hyvää viikonloppua et ballet de la nuit!

Vandy

Vanessa Vandy åker inte till Beijing för att slåss om medaljer. Hon åker inte dit ens för finalplats. Nej, Vanessa är uttagen till OS för att se och lära, känna på hetluften så att säga. Stavhopperskan och Vasatjejen Vanessa har ett personligt rekord på 4.31 som hon hoppade i juni detta år.


Hon är född i Auckland, Nya Zeeland. Hon har således dubbla medborgaskap och tävlar för Vasa Idrottssällskap.


Blir intressant att följa med 19-åringens förehavanden där borta i stavgropen. Hon är ung och har många ljusa år framför sig på tävlingsbanan.

Vaasan Vasama

Damen ifråga heter Sirkka Norrlund och är en fd häcklöpare, femkampare och längdhoppare.



Den numera 65-åriga Sirkka, född i Vasa, sprang och hoppade hem hela 23 FM-guld, de flesta gulden haglade in på korta häcken.



Internationellt hängde hon inte med riktigt i svängarna, hennes bästa placering är från EM i Budapest 1969 där hon placerade sig som åttonde finaldam på 100 meter häck.