Jagad av älg

Urinvånare

Vad är det som händer? Hård är alldeles förstummad. Jag med. Yohan Blake springer in på 19.26 i Bryssel. Svårt att smälta. Renat är bäst. Orent i hälgen? Obehagligt, tycker jag. Han har tidigare åkt fast för doping, träningskompis med Bolt som han är. Kort innan VM i Sydkorea åkte ju Mullings, från Jamaica också han, fast för olagligheter. Skumraskerier. Jag är skeptisk till världsidrotten. Och nu mina damer och herrar; Sally Pearson.
Hon faller! Det händer ju alltid något när ett hinder står i vägen, konstaterar hinder-Anders.
Ingen har väl glömt vad som hände under kul-finalen i VM 2011? Den som är utan curlingklot sopar första stenen.

Som skjuten ur en kanon

I veckan som gick sprang jamaikanskan Veronica Cambell-Brown in på kanontiden 10.76 vid tävlingar i Ostrava. Nytt personligt rekord med två hundradelar. Superloppet till trots fick hon stå i skuggan av sin mer kände sprintkollega - den luftgitarrspelande Bolt.
Historiskt sett har bara sju kvinnliga löpare noterat bättre tider. 29-åriga Cambell-Brown - en injektion på sprinten.
Vad skall hon ställa till med för fartfest i Eugene ikväll och sen kan man ju undra vart det här fenomenet tog vägen?

Nousiainen

Vi dröjer oss kvar i Holmenkollen en stund. I herrarnas lagsprint idag var Finlands duo på väg mot något stort men Nousiainen kunde inte svara på de andras anstormning på den avgörande rundan. Finska paret in på en - i mitt tycke - fin femte plats. Nousiainen ville ju så mycket men bensinen tog slut och han var av förståeliga skäl besviken i målfållan.
-"Meni vähän niin kuin perseelleen!"
På ren svenska blir det något i stil med; det gick lite som åt arschlet.
Villes efternamn uttalas Nousiainen och inte "Nussiainen". Det var bara det.

Kappsäckar och skumgummihögar

Solen skiner. Jag skrapar lite på min guldtand, någonting har fastnat i mellanrummet. En spyfluga stirrar förvånat på mig, jag stirrar tillbaka och tänker glosoppa. Snart dyker gästerna upp. Främmande.

◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙

Seg Finnkamp igår. Poängen är ju kampen. Jag har ju trott en hel del på Oona men det vill sig inte riktigt för henne. Istället stiger JVM-ettan Sanni Utriainen in på manegen och visar tåga. Vinner Finnkampen på nytt personbästa. Kul typ dessutom. Åstrands seger på 100 meter också glädjande, 10.46 i motvind.

Hedersomnämnande

Närpesgrabben Jonathan Åstrand, 24, sprang in på nytt årsbästa och personligt rekord på 200 meter vid tävlingar i Kristinestad på tisdagen.Kraftsprintern klockades för fina 20.87 i godkända vindförhållanden vilket samtidigt är den åttonde bästa tiden av en finne någonsin! Stort. Bara sju hundradelar upp till Ossi Karttunen på 7:e.

Tidigare under säsongen har Jonathan förbättrat sitt pers. på 100 till 10.55. EM i Barcelona nästa där han siktar in sig på halva banvarvet.

BERGMAN

◙

Hugget som stucket igår. Blev olidligt spännande i slutsekunderna. Oranje till final. 3-2. Uruguay hade behövt en Suarez där på topp. Vete sjuttsingen hur utfallet hade blivit?! Ingenting att spekulera i. Holland i sin tredje final någonsin. Vore smaskens med en "repris" från tidernas bästa final signerat 1974. Ikväll smäller det. TYSKLAND-SPANIEN. Vow.

En snabbis

Jag hade lyckats förtränga detta i höstmörkret. Trodde jag! Plötsligt dyker hon upp runt hörnet likt en riktantenn signerad Radiotjänst. Visst är det Carmelita Jeter, 29, som fullkomligt exploderade ur startblocken den 20 september 2009 i Shanghai och levererade tiden 10.64 på rakan.

Tiden är historiskt sett endast slagen av Florence Griffith-Joyners världsrekord 10.49. Jag nagelfar med andra ord statistiken. Det var bara det.

Ljusår

Tom blick. Uppgiven. 9.71 men vad hjälper det! Amerikanens bästa lopp någonsin. Ändå 13 hundradelar efter. Ingen chans. Bolt hade lekstuga. Raketfart. Raketost?! Från rymden! Gays tankar snurrar och säger någonting i stil med; ...."här har jag proppat i mig preparat och fått otaliga injektioner med dittan & dattan i rumpan. Till ingen nytta. Ljusår efter. I surrender!"


Finns here har dock inget mandat att döma ut någon och hävda fusk i sammanhanget. Alla skall betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats. Redaktionen vill bara dela med sig av Tysons innersta tankar.

Snabbe idrottsekreteraren

På sjuttiotalet var han en stor förebild för oss knattar i Närpes, Näsby city. Han var gymnastiklärare och sprinter på nationell toppnivå! Jag talar förstås om Jan-Erik Bergman, numera idrottssekreterare och eldsjäl inom många områden i Närpes stad. Själv minns jag hur han entusiasmerade oss under intervallträningen på måndagskvällarna, han drillade oss med proffessionalism och en stor skopa humor, han fick oss att tro på oss själva bland annat inför Stafettkarnevalen som årligen arrangeras på Olympiastadion, han peppade oss till stordåd vilket också allt som oftast gav resultat. Ja, Jan-Erik Bergman, född 1951, var kungen på kolstybben på Centralidrottsplanen. Bergman kutade rakan på 10.6 (manuell tidtagning) år 1976. Idrottssekreteraren Bergman har annars bl a sprintern Jonathan Åstrand i sitt tränarstall. Min svåger Jörgen (10.82 i Parkano 1992) har också haft Bergman som slavdrivare. På fritiden lirar den gode Jan-Erik gubbrock, han är en musikälskande pianovirtuos som det svänger om!

Perttis vitaminpiller

Här kommer ännu en av de berömda svenska 56:orna. Linda Haglund, bokförd som McTear idag, tillhörde om inte världens så åtminstone Europas sprintelit i slutet av 70- och i början av 80-talet. Som vi alla känner till omkullkastades alla hennes planer på en fortsatt sprintkarriär på toppnivå när hon ertappades med doping i samband med SM i friidrott. Linda hävdar sin oskuld både igår och idag, hon skyllde då på att Pertti Helin (alltid dessa finska skurkar som är ute för att krossa) givit henne tabletterna i god tro om att det rörde sig om vitamintabletter, typ hälso-något-jox! Vem skall man tro på?

Livet går vidare. Å andra sidan har man ju ett ansvar för vad man stoppar i sig. Linda har dock aldrig lyckats rentvå sig själv. Hon frikändes dock av svenska friidrotsförbundet men inte av IAAF. 1984 gav hon upp sin sprintkarriär och flydde till USA, för henns del en flykt från verkligheten här på hemmaplan. Nu är hon tllbaka här i Svedala and Stockholm och försörjer sig som föreläsare och författare. Ja, livet förändras och tar sig nya former. Har ni förresten läst hennes "Lindas må bra bok"?! Alstret plitade hon ned förra året.

Mor Eeva och son Visa

Jag sticker emellan med lite friidrott och löpning. Här ser du en framgångsrik finländska (nationell nivå) vid namn Eeva Hongisto (tidigare Halmi i efternamn) som är den enda sprintern som vunnit FM-guld på distanserna 200, 400 och 800 meter. Hennes segerera inföll mellan 1962-1969 då hon vann varvet hela åtta gånger på raken! Visst, Eeva deltog i OS i Mexico 1968 men blev utslagen direkt i försöken precis som i EM i Aten året därpå; utslagen direkt.

Stämmer bra det, polletten trillat ner! Eeva är mor till dagens sprintstjärna Visa som ju bland annat sprang hyggligt på 200 i Peking.
Eevas personliga rekord:

• 100 metriä 12,3
• 200 metriä 24,8
• 400 metriä 54,6
• 800 metriä 2.05,9

Violan Brita

Nu hoppar vi tillbaka i tiden igen för nu blir det längdhopp med Brita Blomberg från Lapinjärvi, född i september 1941.

Då på 60-talet alternerade hon mellan 100 meter och längdhoppet och hette Johansson i efternamn. Kuriosa i sammanhanget är att Brita blev den första finska längdhopperskan att skutta över 6 meter och detta skedde i oktober 1964 i Helsingfors, kunde dock ej godkännas som finsk rekord ety tävlingen var inofficiell.

Når'a större internationella meriter har hon inte, nej, men deltog i Rom-OS och kammade hem en blygsam 18:e placering i sandlådan.
Nu har spelen kommit igång på allvar, för min del har inte OS-känsla infunnit sig så där på riktigt än men den kommer förmodligen när friidrotten, simningen och racketsporterna startar, typ.

Snabb i motvind

Nu har det hänt igen, fuffens pågår hela tiden och i oförminskad takt. Man blir inte förvånad. Nej, det blir man inte! 7 ryskor och några rumänskor.

Imorgon kommer fler avslöjanden, var så säkra. Snart börjar OS. Hon till vänster heter Katrin Krabbe, född 1969 i Neubrandenburg, Tyskland (i dåvarande DDR). I början av nittiotalet manipulerade hon och väninnorna Silke och Grit kisserierna inne på damtoan allt för att lyckas ute på banan.

Sanningen hinner dock ikapp hur fort man än kutar. I slutna system kan allt hända och den enskilde idrottaren är knappast ensam ansvarig.....

Frankie boy

Från gång till spring, från 0-100 på 9.86.

Fd toppsprintern Frankie Fredericks hade oturen att tävla mot alla hopplösa amerikaner såsom Green och Johnson, engelsmannen Christie och kanadicken Bailey. Frankie, född 1967 i Windhoek, vann en uppsjö silvermedaljer. Kronan på verket var dock guldet på 200 meter i VM 1993.

Fredericks var en omtyckt atlet i alla läger, Namibias egen stolta ambassadör. Frankie avlsutade karriären med OS i Aten där han slutade fyra på 200 meter. Mr Fredericks sprang rent estetiskt vackrast av dem alla.

◙

Ikväll är det upp till bevis för Emma i höjden. 2 meter finns inom räckhåll, säger hon. Pladask för henne och hon byter gren?

Kanonkulan Devers

Hennes 90-tal helt i världsklass eller vad sägs om tre OS- och fem VM-guld. Det var inte bara i häcken hon vann, korta stafetten och 100 utan häckar passade henne också som handsken trots de långa naglarna! Hon hann med 5 olympiska spel.

Vi snackar förstås om 41-åriga Yoland Gail Devers, född i Seattle. Hennes teknik i häcken lämnade förstås mycket att önska. Gails speed däremot var det inget fel på. Hennes personrekord på 100 är så bra som 10.82.

Två års väntan

Finske rekordhållaren både på 100 (10.21) och 200 (20.47) är äntligen tillbaka på banan. Kul.

Igår sprang 31-årige Tommi Hartonen 100 meter i Nokia på tiden 10.86, Tommis första lopp på nästan två år. Senast han sprang i en tävling var faktiskt under EM i Göteborg 2006. Skador är orsaken till att han hållit sig borta från tävlandet. En frisk och löpsugen Hartonen behövs framför allt i FINNKAMPEN,världens äldsta årligen förekommande landskamp.

Redaktionen på FINNS HERE tar en vilopaus på två dagar. Håll ut! Trevlig helg.

Evigheters 39.30

Mina damer och herrar! Här springer plötsligt den 62-åriga Raimo Vilén in på scenen. Han vann 3 FM-guld på 100m 1970-1973, kutade dessutom finskt rekord 10.49 i september 1973.

Tillsammans med Antti Rajamäki, Erik Gustafsson och Markku Juhola med om att sätta 39.30 på korta stafetten 1972 i OS i München, alltså för 36 år sedan. Högtid att bräcka noteringen.

Tyvärr lär det dröja många år innan ett finskt lag överträffar resultatet från -72.

Annars är ju inte nordisk herrsprint mycket att yvas över, Norge har ju Jaysuma Saidy Ndure, som innehar rekordet 10.07.

Svenska rekordet ägs av Peter Karlsson och finska av Tommi Hartonen. Som sagt, en servekanon ner till världrekordet, behövs dunderhonung......

Black Panther

Graciösa Christine Arron med det vägvinnande steget hade bronsfest i VM 2005; fransyskan blev trea både på 100 och 200 meter.

34-åriga Arron, född i Les Abymes, Guadeloupe, innehar Europarekordet på sprintdistansen 100 med resultatet 10.73 vilket hon sprang redan 1998 vid EM i Budapest.

Christine är ofta skadedrabbad, hon gjorde comeback förra året efter ett drygt års frånvaro. Hoppeligen får vi se henne i Peking....

Nurmos snabbtåg

Mera friidrott på FINNS HERE, det är ju kul! Finlands, på damsidan i alla fall, mest lysande sprinter för närvarande heter Manninen. Ja, i flera år kan man säga.



Johanna bättrade 2007 på sitt personliga rekord på 100 till 11.27, en strålande comeback efter skador. Hon är också tvåfaldig guldmedaljör i friidrott vid universiaden i Bangkok. I Finnkampen har hon och systrana Kallur utkämpat flera hårda duster genom åren. Meningen var att Johanna skulle ha deltagit i inne-VM i Valencia nyligen men skada stoppade henne.



Manninen, 27, studerar vid Jyväskylä universitet och har samhällspolitik som huvudämne...sprang redan som 14-åring 11.97 på 100!

Nandrolon

Han spåddes en lysande framtid, Ville Vakkuri, och redan som 17-åring (1998) brände han av tiden 10.82 på raksträckan. Ett mycket bra resultat på nationell nivå, eller hur Jörgen?!

Sommaren 2000 började smått otroliga resultat avlösa varann, Ville satte nytt finländskt rekord på hundra med tiden 10.35 och på tvåhundringen gled han under tjugoen seconds.

Fredagen den 4 maj 2001 förändrades livet för Ville, telefon gick varm och en pling från Uleåborgs polisstation där det framkom att Ville gett ett positivt dopingresultat några veckor innan i samband med tävling.

Vakkuri kom aldrig med några bortförklaringar utan erkände på stubinen, kröp till korset, att han i samråd med sin tränare Esko Olkkonen använt sig av nandrolon, från 17-års ålder! Vakkuri gjorde comeback 2003.