Visar inlägg med etikett Kåtnäs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kåtnäs. Visa alla inlägg

12 november 2026

Laddar upp


Utmaningen accepterad, ja, jag är med. Laddar upp en bild av mig själv och säger inte ett knyst till ChatGPT. Munkavle - helt enkelt.
Inga frågor på det. Så här blev mitt resultat.

29 september 2016

Those were the days in Kåtnäs


Throwback thursday. Vi är tillbaka i Kåtnäs Folkskola, än en gång. Varför inte?
Här, helt riktigt, ett klassfoto från nådens år 1971, läsåret 71-72, åk 1-2. Ni kanske rent ut sagt känner igen någon, typ?

9 augusti 2015

Foton från Finland

 
 Alla vägar bär till Kåtnäs.
 
 
 Järnvägsbron över Närpes å.
 
 
 Centralidrottsplan i Närpes. Under upprustning.
 
 
Replotbron. Invigdes 1997 under pompa och ståt. Mäktig syn. Total längd: 1 045 meter. Höjden 82 meter. Sedd från väster. "Svindel!", sa bonden.
 
 
 Föräldrarnas utedass i skärgården i Nämpnäs
 
 
Don't count your chickens before they're hatched.

7 december 2010

Tillbaka i Kåtnäs


Trodde det var ett skämt men icke. Jag har ju alltid hävdat att Kåtnäs skola är "världens längsta skola med österbottniska mått mätt". Närpes stadsfullmäktige beslöt för en tid sedan att slå ihop Kalax och Kåtnäs skola till en enhet. Med andra ord, skolan i Kåtnäs skall renoveras och byggas ut! Det vill säga, lång blir ännu längre. Fortsätter det så här behöver man snart två kameror för att få med allt! Kinesiska muren i all ära men här har vi början på nå't liknande.

INGA HARD FEELINGS I KÅTNÄS

17 juni 2009

Inga hard feelings i Kåtnäs

Jag har många fina minnen från min skoltid. I början av 70-talet, då på hösten, skulle jag till att börja min första skoltermin på Kåtnäs lågstadieskola, Pitvägen 9. Jag minns min första skoldag som igår. Där stod jag spänd och förväntansfylld på gården med utsvängda gröna gabardinbrallor när plötsligt en äldre elev kom fram till mig och vrålade: -"Glasögonorm!"

Inga Gullström (på bilden) blev min första lärarinna och skulle bära ansvaret för oss nya. Hon var hård och rättvis och hon brann för sitt yrke. En auktoritet! På mig fick hon dock aldrig någon styrsel. Skamvrå och kvarsittning var alldagliga ingredienser under mitt första skolår, senare också skulle det visa sig till mina föräldrars stora förtret. Inga hade dock ett gott hjärta och hon körde alltid hem mig i sin Wartburg efter avtjänad kvarsittning. Tack för allt, Inga. Vila i frid.