God kondition

Jag sparkar i gång dagen med tidig morgonpromenad. En svag vind drar i trädens kronor ovanför. Stannar till, tar en bild med min mobil, traskar hemåt i allsköns ro. Men, plötsligt bryts tystnaden....hör buller och gnissel från en sopbil på en tvärgata nånstans. Dagen vaknar till liv.
Väl hemma. Tar tempen. Känner mig, när alla omständigheter tas i beaktande, i förhållandevis god kondition. Tacksam.

Dagens Stenmarkare

Ska till bussen

Närbild på en av TGOJ:s bussar. Dieselbussen. Fick syn på den, på parkeringen vid Linnés Hammarby när vi var på bröllop i Uppsala. Cool!

Sent i augusti

Skyfallet upphör, lika tvärt som det började. Och nere på Mariatorget kliver jag på och andas in tunnelbanelukten i lungorna. Och när jag kommer fram fumlar jag med nycklarna ett tag innan jag får upp dörren. Jag är inte mig själv, hjärtat bultar, näsan rinner, kroppen dryper av svett. Ganska säker på att det är den nån variant av covid som härjar. Tappar upp ett stort kallt vatten, dricker upp det på nolltid. Tar 2 Alvedon. Lägger mig. Sover i fem timmar. När jag sedan vaknar känner jag mig ovanligt pigg men när jag rör på kroppen känns den stel. Finns grader i helvetet. Så sant som det är sagt. Det är bara en förkylning, intalar jag mig. Sen borstar jag tänderna och lägger mig igen.

Uppe

Rått och kallt. Sista dagen i augusti. Och i morgon skall det regna in bonuspoäng på Nordic Choice Club-kortet.Trippla bonuspoäng på alla hotellvistelser mellan 1 september och 31 oktober!

Ingen gåsleverpastej till lunch. Ärtsoppa däremot, rikligt med senap och mejram. I sjunde himlen. Kollat på burken. Miljösorterat. Rent samvete. Glad i hågen.

Kammar till mig, några glesa hårtestar sorgfälligt över min skära flint. Det får i sanningens namn duga. Det finns att slipa på, som någon sa så underfundigt i en intervju här nyligen.

Lågmälda skratt. Lågmälda samtal. Ett föraktfullt hånflin. Listiga leenden. Frustar in på ett café, hundörat exemplar av en sporttidning. Pissoarfaciliteterna helt ok men mazarinen torr. Snackar med en sliten och levnadstrött röst. "Munskydd. Äh!", säger den och jag vänder på klacken.

Tar några klunkar vatten...funderar på trycket på tischan: Cyklister är också människor. 

Apropå fotot ovan. En sommarbild - helt klart. Kallar den för "Left behind".

16 augusti

16:de augusti är ändå 16:de augusti.

Stockholm

Fort

Sista veckan i augusti påbörjas imorgon. Det går fort nu. Om exakt två veckor är det allmänna val. Partiledardueller/utfrågningarna har, i mitt tycke, varit märkligt avslagna och i skrivande stund faller några blyga regndroppar mot fönstret, inser i detta nu att jag är tvungen att poströsta eftersom jag skall fungera som röstmottagare den 9:e.

Söndag. 26:e augusti. Stor dag. Dottern Claudia uppnår en ålder av 15 bast. Hon är kvick i tanken och engagerar sig väldeliga i den politiska debatten. Bra så. Diskussioner med extra allt. Cool tjej.

Tillbaka på löparasfalten igår, en vecka efter Midnattsloppet. 4 km. Helt ok. Anmält mig till Älvsjöloppet den 8:e september. Har även Hässelby i åtanke, oktober. En skön bana, sägs det på hemsidan.

Leeds, här personifierad av svenske stålmannen Jansson, fortsätter sitt segertåg. Övertygande vinst igår borta mot Norwich. Var skall detta sluta? Bara att suga på karamellen så länge det går. Återstår 41 omgångar!

Stockholm från Cinderella

Bistro & Mekotek

ROST

Tamas och Niva

Stereoläser dessa för tillfället. Det var bara det.

Vardagsserier i augusti

Parkerad på balkongen smuttar jag på frihetens berusande kraft i en nästintill barnslig förtjusning. Blickar ut över den lummiga grönskande skogen. Nedanför snackar grannar i uppsluppen ton, nästan forcerat, i munnen på varandra, om sommarens fantastiska eskapader. Jag är beredd att skriva under. Och om jag riktigt spänner ögonen kan jag skönja ett räddhågset rådjur där bakom några grenar, lite längre in i dungen.

Jag smyger in till de mina, stänger balkongdörren så där försynt som vi gör ibland för att inte väcka uppmärksamhet. Slänger mig i soffan och lyckas roffa åt mig fjärrkontrollen, bara det är ju värt en guldpeng! Zappar förstrött, aningen mätt, bland tv-kanalernas digra utbud, fastnar av någon outgrundlig anledning vid OS-brottningen.

Det är ett märkligt skådespel som pågår där på mattan. Kombattanterna gruffas och knuffar till varandra hårt och hänsynslöst, nästan på gränsen till vad som är tillåtet. Japanskan tappar plötsligt balansen och faller och som på en given signal är amerikanskan över henne. När slutsignalen ljuder står amerikanskan som segrare. Skrällen är ett faktum. Dominanten Saori Yoshida, trefaldig OS-vinnare, som inte förlorat en match på fyra år, kan knappt tro sina ögon. Och det kan inte heller vinnaren Helen Maroulis när de tillsammans står på prispodiet. En bisarr syn. Den ena gråter av en lycka som är total, den andra gömmer sitt ansikte i händerna och är fullständigt förkrossad över ett silver. Ja, det är en skör linje mellan lycka och obeskrivlig sorg, precis som i det verkliga livet, utanför idrottsarenorna, där mången kämpar mellan liv och död.

I en annan del av Stockholm, i en annan vardagsserie, ett diskuskast härifrån, intar Ola Magnell, med bland annat dubbla hjärtinfarkter i bagaget, scenen i S:t Görans kyrka, mittemot sjukhuset. Själv är jag i mina gamla kvarter om man säger: Fridhemsplan. Där har jag traskat runt i mina dagar, kan ni tro! Ordkonstnären och trubaduren Magnell, som jobbat i motvind i nästan hela sin musikkarriär, bjuder på en stämningsfylld stund innanför kyrkans väggar. Föremålet själv för aftonen har i intervju sagt att, ”Vissa människor med dålig självkänsla får en kick av att dissa den som i deras ögon åtnjuter oförtjänt stor framgång. De utvecklar ofta ett fenomenalt väderkorn för andras svagheter.”

Huru som helst, när Herr Magnell river av Innan elden brunnit ut från i mitt tycke suveräna plattan Rolös är tårarna närvarande. Han är en mästare på att sätta ord på känslor, både högt som lågt. Och han retas också med oss. ”Vad vill ni höra för låt?”, utbrister han för att i nästa sekund fimpa av förfrågningar: ”Äh, den kommer jag inte ihåg!” Och när konserten fortskrider har många besökare mage att stiga upp från bänkraden och försvinna ut i Stockholmskvällens kränkta ankdamm, om det är en protest mot Magnells låtval må vara osagt men hur det än är så är det respektlöst.

Långsjön

Hit återvänder jag ofta och gärna - en plats för kontemplation.

Ögonblicksbilder

 

Tjärlax fotbollsstadion

 

Stallarna i Närpes

 

 

Död grävling utanför Björneborg

 

Ute på havet

 

På glid i Sala

 

 

Många tankar i Österfärnebo socken

OS 2016

Inte mycket OS-tittande från min sida, än så länge bör tilläggas. Måhända blir det andra bullar nu på fredag när friidrotten sparkar igång. Fast, det är inte säkert. Å andra sidan, det måste jag faktiskt erkänna, har jag inte kunnat låta bli att följa handbollen. Ja, ni som kikar in här då och då vet att jag är aningen svag för den. Helt klart, en favoritsport.

Brasiliens damer har ju imponerat med tekniskt och frejdigt spel även om det blev en oväntad förlust mot Spanien idag. Och de svenska handbollsdamerna gjorde en strålande insats mot ett favorittippat Ryssland i kväll förlust till trots. Spännande. Handboll är en nagelbitare. Trefilov, Rysslands damtränare, är kanske den mest högljudda personen i Rio för tillfället. Hur orkar den mannen?! Stackars ryska tjejer. Sveriges motsvarighet, Henrik Signell, är aningen lugnare i sin framtoning om man säger. Vi är olika.

Seaside

Stendörren

Slår ett slag för Stendörren som är beläget vid kusten mellan Nyköping och Trosa.

Värt ett besök - helt klart. Du kommer ut i skärgårdsnaturen utan båt.  Hängbroar tar dig ut till olika öar. En dag som denna perfekt för en uppfriskande kanottur.

Eldstäder. Sopmajor. Toaletter. Finns allt. Du kan även övernatta i naturreservatet. Platsen inbjuder även till svalkande bad.

 

Kvällen ljum och vacker i sena augusti. Ett fantastiskt paradis.

Flaggar för Sigtuna

En vacker dag i augusti

Jag tittade in genom vardagsrumsfönstret och där satt de - dopingkontrollanterna! Jag blev rädd, mycket rädd och sprang snabbt därifrån.