Vasa hade som sagt var landat i en smällkall vinter. December. 1985. Upplivade av konjaksaromen började vi dividera om vårt fortsatta öde på Storalånggatan. Dan-Jakob tog till lipen och klagade högljutt på den opålitlige hyresvärden;
-"Jag har ingen annanstans att ta vägen!" snyftade han samtidigt som han sprätte upp en mullbänk bestående av snus.
-"Du sitter definitivt inte ensam i båten" gormade Vilgot hetsigt tillbaka.
Jag hade också så smått gett upp hoppet när ljuset plötsligt tändes en eftermiddag i mitten av december. Segsliten efter en lång dag i plugget och blåfrusen promenad hemåt i ett mörkt Vasa inträffade så det drastiska. När jag väl fått upp ytterdörren och masat mig uppför de fyra trappstegen i lilla farstun stod dörren på glänt in till korridoren och där inne hittade jag en triumferande Vesa trummandes med fingerspetsarna mot skrubbdörren!!
-"Dyss inne, para ny dyssa. Siitfint, eller hyr?!"
Glädjen fann mig åter. En tidig julklapp. På kvällen beslöt jag mig givetvis för en premiärdusch. Dusch med brännhett vatten är en sann njutning och lisa för kroppen. Det var jag värd efter all väntan. Jag inspekterade duschen naturligtvis innan och allt såg grönt ut. Det enda som gav mig huvudbry var duschgolvet som lutade alldeles vansinnigt och bort från brunnen!! Resulterade i att allt vatten forsade rakt ut i korridoren! Brrr. Kallt var det inne, närmare bestämt -1 grader. Iskall tillvaro, ingen flärd men tak över huvudet.
Efter avklarad dusch tog jag mig an läxböckerna. Påpälsad. Fingervantar. Tenta stod för dörren, jag hade ingen tid att spilla på smådetaljer. Brådis. "Organisationspsykologi och ledarskap" skriven av Sigvard Rubenowitz stod på kölistan.
Timmen senare hördes en väldig duns från korridoren och därefter ett avgrundsvrål med därtillhörande kraftuttryck. Dan-Jakob hade int ont anande dykt upp från rep med rockbandet när han.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar