Julklapp till svenskfinland

Vård. Ett förslag om en sjukhusjourreform väcker starka känslor i Finland.

Många av kritikerna befarar att den kan bli ett bakslag för det svenska i Finland, då svenskspråkiga patienter riskerar att inte få avdelningsvård på sitt modersmål.

– Regeringspartierna i riksdagen har medvetet röstat för en linje som innebär att den svenskspråkiga befolkningen inte har samma rätt till vård på modersmålet som den finskspråkiga befolkningen. Det här beslutet uppfyller inte de krav som riksdagens grundlagsutskott har ställt, säger intresseorganisationen Folktingets ordförande Thomas Blomqvist till mediebolaget Yle.

Av den anledningen vill jag, som plåster på såren, bidra med en liten ljudklapp till det kränkta finlandssvenska folket och min förhoppning är att julefriden ändå skall infinna sig så småningom. Kassetten Juletid innehåller enbart artister med svenska som modersmål. Ett säkert kort således.

Jullåtar kommer krypande

Mary's Boy Child (Boney M). Mer jul (Adolphson&Falk). En helt ny jul (Amy Diamond). Happy Xmas - War is over (John Lennon). Fairytale of New York (MacGovan/MacColl). Driving Home for Christmas (Chris Rea). Feliz Navidad (Jose Feliciano). Tänk va tomten liknar pappa (Lasse Stefanz). All I Want for Christmas is You (Mariah Carey). Santa's drunk (Fathead).


Ni hittar säkerligen er julfavorit bland ovanrapade låtar. Vad vet jag? Själv är jag ganska ljummen när det gäller musik av nämnda genre. Om jag mot förmodan skulle få välja en blir det eventuellt John Lennons men jag är inte helt övertygad. Dock, Johann Sebastian Bach's Air fungerar i alla väder. Elvis likaså.


"Borta bra men Betlehem". Nedan har vi också en julig platta men den har jag inte lyssnat på alldeles för mycket.

Kramgoa minnen

Boktipset inför julen. Dansbandskungen har kysst Carola fler gånger än självaste Runar och han har buggat tryckare - och inte bara det - med solstrålen Lotta Engberg. Mannen ifråga har även fått Drottningen Silvia alldeles till sig i trasorna och de flesta av oss smälter likt smör i hans sällskap.

Sångaren med den andliga sammetslena rösten och det naturliga bländvita leendet har även rönt stor uppmärksamhet utomlands och har av många kallats för Sveriges egen Elvis Presley. Mången hävdar med bestämdhet att han kör över Frank Sinatra med hästlängder. I ett familjeprogram på bästa sändningstid har han sagt att han går ned ända till Ass1 i kontraoktaven.

Svenska handels har redan utropat VR-kameran till årets julklapp men, kan jag tänka mig, Sjögrens bok kommer inte långt efter. Var så säkra!

Apropå Vikingarna, i podden DJ50spänn samtalar programedaren Jönsson och skaparen av "Katastrofala omslag", Herr Dryck, om livets existentiella frågor, likt: Är du ett team Borsch eller team Sjögren? Hur är det med dig själv? Vågar du ta ställning? Hhm, ett program värt att lyssna på tillsammans med värmande glögg och citronpepparkakor.

Kyl och frysexpressen

Novembersnö

Årets skylt

Stadsmuseet i Stockholm ber oss om hjälp. Ja, nu skall vi rösta fram vinnaren av utmärkelsen Lysande skylt.  Det är sjätte året på raken nu. Årets skyltar som blivit finalklara hör till tre biografer: Fontänen i Vällingby, Park på Östermalm och Victoria på Södermalm.

Jag röstade med hjärtat och ni kan antagligen redan gissa vilken det blev. Så skynda. Er tur. Fram till 6 november kan ni rösta på er favorit. Enkelt tillvägagångssätt: Gå in på webbsidan stadsmuseet.stockholm.se och klicka er fram. Lycka till.

Tamas och Niva

Stereoläser dessa för tillfället. Det var bara det.

Tisdag

OS. Fotboll.  Klockan 18.00 är det hejdundrande semifinalfest på helig mark, i fotbollens Mecka Maracanà. Brasiliens damer har charmat värdnationen och tar sig an ett Sverige som mot alla odds vann över USA i kvarten efter stor dramatik i straffläggingen. Själv hade jag svårt att hålla nerverna i styr under nämnda kvart men det gjorde däremot Lisa Dahlquist, "Dalas" dotter, och avgjorde med iskall straff. Imponerande, psykning från Hope Solo till trots och som vi alla vet var det den senare som till slut fick slänga in handskarna!

Givetvis skall jag försöka kolla på matchen. Med andra ord, först Brasilien-Sverige. Den andra semin Kanada-Tyskland startar några timmar senare. Hoppar den.

Landhockey! Mäh. Badminton, för att inte tala om pingis och golf. Gång. Förvånad att inte innebandy är med i den olympiska gemenskapen. Här skulle Finland vara en allvarlig medaljaspirant. Tokyo 2020?

I skrivande stund har spjutkastarnationen i  alla fall säkrat sin första medalj i turneringen, i boxningens lättviktsklass. Mira Potkonen, 35. är namnet för dagen. Vilken valör det blir för henne avgörs senare.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna Oskari Mörö, 23. Nytt finländskt rekord på 400 meter häck och semifinalklar. Det nya rekordet skrivs 49.04. Glädjande.

Och från det ena till det andra. Har lyssnat på Ola Magnells "Rolös". Storslaget album.

Sommarpratare jag bockat av: Annika Lantz, Matias Varela, Tom Malmquist, Ove "Doc Forest" Skog, Carola Häggkvist, Kim Källström, Edward Blom och Magnus Uggla.

OS 2016

Inte mycket OS-tittande från min sida, än så länge bör tilläggas. Måhända blir det andra bullar nu på fredag när friidrotten sparkar igång. Fast, det är inte säkert. Å andra sidan, det måste jag faktiskt erkänna, har jag inte kunnat låta bli att följa handbollen. Ja, ni som kikar in här då och då vet att jag är aningen svag för den. Helt klart, en favoritsport.

Brasiliens damer har ju imponerat med tekniskt och frejdigt spel även om det blev en oväntad förlust mot Spanien idag. Och de svenska handbollsdamerna gjorde en strålande insats mot ett favorittippat Ryssland i kväll förlust till trots. Spännande. Handboll är en nagelbitare. Trefilov, Rysslands damtränare, är kanske den mest högljudda personen i Rio för tillfället. Hur orkar den mannen?! Stackars ryska tjejer. Sveriges motsvarighet, Henrik Signell, är aningen lugnare i sin framtoning om man säger. Vi är olika.

Promenad i juni

I skogen. Där ligger den. En uppeldad moppe, återigen. En eftermiddag. Renoveringsobjekt? Jag vandrar vidare på nya upptäcktsfärder. Med brinnande intresse.

Därefter  blev jag stående en stund utan att veta vad jag skulle göra härnäst.

Korv å sånt

Gammal filmtext

Under senaste tid har jag avverkat en hel del filmer och det är framför allt två som jag vill rikta strålkastarna på, som sticker ut, som skiljer sig från mängden, och som jag gärna vill dela med mig av. Och det gör jag så gladeligen.

Den gemensamma nämnaren för de båda, det genomgående temat, är försoning och förlåtelsen som läkande kraft. Hur tacklar man oförrätter som legat och pyrt under flera år och hur orkar vi gå vidare när till och med ens närmaste blir ens värsta fiender? Och hur vill du bli ihågkommen när du lämnar detta jordeliv? Vad är det för avtryck du vill lämna efter dig? Är du beredd att, till vilket pris som helst, göra upp med ditt förflutna?

Bland män och får (2015), i regi av Grimur Hakonarson, är en kärv, fåordig berättelse, passar mitt finländska kynne som hand i handske, om två fårbröder, Gummi och Kiddi, som under 40 år levt som grannar och i luven på varandra.  Anledningen till schismen dem emellan är höljt i dunkel men jag har mina aningar. Och det är en fyrbent vän, fårvaktarhunden, människans bästa vän, som agerar språkrör de få gånger korrespondens sker mellan bröderna!

I ett avlägset vindpinat isländskt jordbrukssamhälle, i en gudsförgäten håla, tycks den största happeningen vara den årligen återkommande tävlingen där de, och några andra gårdar, tävlar mot varandra om det åtråvärda och ärofyllda priset om bästa bagge. Ja, det är i stort sett det som är inbokat i brödernas kalendarium.

Plötsligt inträffar det som bara inte fick hända: ett får misstänks ha drabbats av en allvarlig och fruktad fårsjukdom. Detta är början till ett närmande, till en ny fas i deras broderskap. Bröderna inser vad fårsjukdomen kan få för följder och börjar, till en början motvilligt, att samarbeta, för att rädda hemmen och fårnäringen. Deras vägar korsas så att säga, efter alla frostiga år. Hinner de försonas eller är det för sent?

Nebraska (2013). Regissören Alexander Payne har här lyckats skildra ett svartvitt familjedrama som för mig är en veritabel fullträff och jag är nästan på väg att ta ordet mästerverk i min mun. Kommer osökt att tänka på David Lynchs The Straight Story, faktiskt.

Den alkoholiserade fadern Woody Grant (Bruce Dern) vill, om det är så det sista han gör här i livet, hämta, göra anspråk på, en miljon dollar i reda pengar i Lincoln, Nebraska. Han har ju fått ett brev. En bluffvinst som alla genomskådar, förutom den tidigare bilmekanikern Woody, då. Han vill ha en ny bil, en ny luftkompressor. ”Jag vill lämna något efter mig”, säger han till sin yngre son Dave som följer med sin far ut på den långa strapatsrika resan genom tre delstater. En resa som bland annat innehåller en släktträff och ett besök på en kyrkogård i Hawthorne.

Och som grädden på moset levererar Nebraska ett antal obetalbara svavelosande dialoger som viner knivskarpt genom luften. Jag tänker närmast på Woodys äkta hälft Kate (June Squibb)) som har ett vigt munläder som få och öser på för fulla muggar och som gör att skrattet fastnar, för det mesta, i halsen. En stor film i ett litet format.

Träigt silver

Ishockey. Mållös. Då sitter jag där igen, och summerar årets VM 2016, i soffan, efter att slutsignalen gått, alldeles rödfläckig över kroppen, pulsen på högvarv, tom i blicken, och plitar ner ännu ett silver i den blåvita hockeybibeln. Det åttonde. Ett silver med träsmak.

De finska mannarna svarade för en näst intill helgjuten insats rakt igenom turneringen men i finalen, när det som bäst gällde, räckte de inte alls till. Mina farhågor besannades, jag hade det liksom på känn. En rättvis taktisk triumf för Lönnlöven som hade lärt sin läxa från gruppspelet. Grattis, Kanada! World Cup nästa (17.9-1.10).

Slutspelsträdet

Ishockey-VM 2016. Slutspelsträdet är klätt. Imorgon torsdag smäller det. Kvartsfinalerna på programmet.

15.15 Checkien-Amerikat, Ispalatset, Moskva.

15.15 Finska pinnar- Danske pölse, Yubileiny, St. Petersburg

19.15 Rusland-Die Deutsche Eishockey Nationalmannschaft, Ispalatset, Moskva

19.15 Canadiens-Drei Kronen, Yubileiny, St. Petersburg

Ett är i alla fall säkert och det är att det inte blir en lättsam promenad i parken. Inget glassätande överhuvudtaget. Å andra sidan, som finnen säger, litet av en hockeyklyscha: "Ihan sama, kuka tulee vastaan, koska kaikki on kuitenkin voitettava."

Bästa kedjan så här långt i ishockey-VM är utan tvivel den med Artemij Panarin, Vadim Sjipatjov och Jevgenij Dadonov. Wov! Håret står ju på ända och menisker spricker när dessa herrar virvlar runt likt vinthundar. Min personliga favorit är ändå Jevgenij Kuznetsov. Han gör ishockeyn till en konstart i sig. Vilken skridskoåkning han besitter. Till och med en sån snabbskrinnaren som "Pillu" Pihlström hamnar på efterkälken. Nästan.

Om allt går enligt planerna, och det förutsätter jag, blir det ett hett möte mellan Finland och Ryssland i ena semifinalen. Det kan bli nåt det. Vad har Laine i kikaren och pallar det ryska maskineriet för trycket inför en fanatisk hemmapublik? Den som lever får se.

Skräll och skandal

DN. Förstasidesstoff. Skandal och skandal. Skrällen hade ju varit om Zlatan Ibrahimovic lämnats utanför EM-laget. Det hade varit en skandal. EM och EM. Nu får vi väl lugna ner oss lite, tycker jag.

Grillsäsongen kan börja

Skivor till kaffet

Vid E4:ans avfart