6-dagars resan i Norrland, i "obygden" som många säger, en oförglömlig upplevelse och storartad tripp på alla de sätt och vis. Luften, vyerna, broarna och lugnet framför allt. Gjorde gott. "Hur kan man ens komma på tanken att tillbringa tre dygn i Piteå?" En fråga som jag härom dagen fick slängd i ansiktet.
Nåväl. Första kvällen i Piteå. Hungriga som vargar. Vi spatserade på Sundsgatan, en av paradgatorna på nämnda ställe. I jämnhöjd med
Kalles - en helt galen krog - fick vi syn på en överförfriskad snubbe som stod utanför och blossade. Jag sprang fram till honom på kvicka utsvultna ben.
"
Halloj. Finns det nån bra grill här i sta'n?"
"Ähum, jo, vars e vi nu. Jo, Sunes grill förstås. He ligg 200, nja 150 meter rakt upp hära. Gå som dit, då."
Sagt och gjort. Vi tog honom på orden. Väl där inne på det näst intill folktomma stället kollade vi menyn. Bestämde oss snabbt för 2 varmkorv och en Parisare till undertecknad.
Som en blixt från klarblå himmel, vet inte vad som flög i mig, inledde jag konversationen med grillpersonalen, två till antalet, låtom oss kalla dem för Peter och Ullis.
"
Min bror heter Sune och av den anledningen bestämde vi oss för denna grill!"
Peter skakade motvilligt på huvudet. Ullis såg närmast förnärmad ut.
"
Tror int e han som starta grillkedja. Han Sune e som död och begraven han", svarade Peter sömnaktigt och lätt irriterad.
Min fru Carina lade ytterligare bränsle på elden genom följande harang:
"
Vilken fin inredning ni har här!"
"He som int' likt nåt annat ställ. He nå't annat här!". Peter återigen. Ullis tyst som en mus. Dotter Claudia gömde sitt ansikte i händerna och ville bara försvinna därifrån.
När vi sedan lämnade grillen åt sitt öde, något besvikna och tagna av stundens allvar lyfte Peter blicken hastigt.
"
Glöm int' smak på Pitepalt'n. He finns som olika sorters."
Jo. Parisaren var inget vidare.
