Tankarna vandrar långsamt som en igelkott. Ja, jag öppnar munnen för att säga något men saknar ord. Tillit. Tänker inte negativt, bara på positiva jyckar, utan kommentarer. Och utmaningar på Facebook.
Visar inlägg med etikett kommentar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommentar. Visa alla inlägg
26 maj 2020
10 november 2017
10 september 2017
En helg i september
Varje människa är som en huvudpersonen i en bok. Alla har sin egen historia och det går inte att säga något om en människa utan att ha läst hela boken.
"Så sant som det är sagt", sa jag och rodnade inför min klichéartade kommentar. "Det är sen gammalt", fortsatte jag och försökte gnida bort tuggummirester ur ansiktet.
Ett varmt bad sedan. En utsökt middag. 1-1 på Tele 2. Leeds går på i ullstrumpor. Finlands äventyr i Basket-EM tog slut i går. Italien alldeles för snabbt och pricksäkert.
Så. Nere vid dammen vid Långbro. Stirrar ut över den orörliga vattenytan. En vindil plötsligt, från ingenstans. Skinnet på mina armar knottrar sig. Men, det är lugnt och fridfullt. Mörka skepnader skymtar otydligt långt borta
Nej. Jag har inte lyssnat på ett enda sommarprat 2017 än och inte har jag heller lyckats med konststycket att ratta in TV4:s dramathrillerserie "Farang". Har jag missat något? Östlunds The Square däremot, se den!
Jaja. Alla har sina egenheter. Kollar aktivitetsbandet (stressbandet om ni frågar mig). Bränt 2 766 kalorier idag. Godkänt. Jag är som ett barn med åkband. Snart tar jag god natt och går till sängs. Rem-sömn, typ.
"Så sant som det är sagt", sa jag och rodnade inför min klichéartade kommentar. "Det är sen gammalt", fortsatte jag och försökte gnida bort tuggummirester ur ansiktet.
Ett varmt bad sedan. En utsökt middag. 1-1 på Tele 2. Leeds går på i ullstrumpor. Finlands äventyr i Basket-EM tog slut i går. Italien alldeles för snabbt och pricksäkert.
Så. Nere vid dammen vid Långbro. Stirrar ut över den orörliga vattenytan. En vindil plötsligt, från ingenstans. Skinnet på mina armar knottrar sig. Men, det är lugnt och fridfullt. Mörka skepnader skymtar otydligt långt borta
Nej. Jag har inte lyssnat på ett enda sommarprat 2017 än och inte har jag heller lyckats med konststycket att ratta in TV4:s dramathrillerserie "Farang". Har jag missat något? Östlunds The Square däremot, se den!
Jaja. Alla har sina egenheter. Kollar aktivitetsbandet (stressbandet om ni frågar mig). Bränt 2 766 kalorier idag. Godkänt. Jag är som ett barn med åkband. Snart tar jag god natt och går till sängs. Rem-sömn, typ.
2 november 2015
En anekdot från en buss
I lördags, på väg från Nådendal Spa, i bussen (nr 6) in till
Åbo centrum, steg en något överförfriskad herreman på. Resans gång - ett
skumpande utan dess like, mot destinationens slutmål. Chaffisens något aviga
åksätt, han hade en viss förmåga att sitta och pumpa på gaspedalen samtidigt
som han konverserade i mobilen, resulterade i att den helgtankade mannen,( på
finska), högljutt kommenterade åkfärden.
-”Om du inte har bråttom kan vi faktiskt kliva av och ta
följande buss. Eller är det något fel på fordonet?”
Chaffisen tittade reptilsnabbt i backspegeln, en känslan av kränkning for givetvis över honom och spottet flög.
-”Mitä helvettiä sä meinaat? Mä ajan!” (”Vad i helvetet
menar du? Jag kör!”)
Allting lugnade ner sig
kort därefter. Och vi kunde stiga av välbehållna på Salutorget.
9 november 2013
9 april 2009
Barbara Boxer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



