Upp ur källaren

På Telefonplan, och inte bara där, skjuter kaféerna upp ur sina källare som tulpaner i en tulpanrabatt och prunkar med sina markiser, bord och stolar.

Och inne på loppisen askkoppar av keramik, färggranna vaser av allehanda storlek och format. Plånböcker med läderremsflätade kanter. Ser mig tvungen att fronta Pelle Karlsson gula vinylomslag.

Och på tv:n, ishockey, matchen böljar fram och tebak som ett vetefält i vinden. "Ser ut som om pucken exploderar vid sargkanten". Expertkommentator i farten. Jag orkar inte. Det är varmt ute.

En buss väsnas, lämnar busshållplatsen, krängande. Stoppsignalen plingar. bussen bromsar. Telefonen är nästan fulladdad men har bara en täckningsplupp. Det ordnar sig. Det får duga. Jag har varit med förr.

I VM-studion

Erik Granqvist och Håkan Södergren är ivriga och alldeles hysteriskt roliga på att lära ut ishockeyns ABC. Här ser ni duon i kapitlet "Att skymma målvakten". Knappt att jag själv ser var Erik är men så tittar han plötsligt fram mellan Håkans ben.

Momentum på momentum

Kväll. Söndag. Femman, en roligare kanal. Kollar på några storslalomåk från Beaver Creak, USA. Kommentatorerna håller låda, pratar i munnen på varandra och kan inte riktigt behärska sig:

"Ojoj, han är tuff och orolig i linjen men inte i åkningen. Han skapar mycket momentum med farten och de parallella skidorna. Det är ett mentalt spel och han gör ett värdigt försök."

Tornberg spekulerar

Leeds

Många stolar blir det. Lätt och praktisk caféstol i aluminium. Stabil.  Passar in i de flesta miljöer. Vikt 3 kg. Djup 54 cm. Bredd 55 cm. Stapelbar. Färg silver. Stapelbar. Perfekt för Matte & Company i studion?

Kisastudio

Ett i-landsproblem - helt klart - men det ser inte speciellt bekvämt ut där i stolen, Matte!

Spänst

Igår kollade jag snuttar av handbollsmatchen Ryssland-Sverige där expertkommentator Claes Hellgren uttryckte sin beundran för den rutinerade kantspelaren och straffskytten Niclas Ekberg, "han har en enorm spänst".

Osökt kom jag då, i min tur, att tänka på en annan atlet med vidunderlig och sanslös spänst, nämligen Spänst-Erik, aka Erik Svensson (1903-1986), längdhopparen, som i mitten av 30-talet hoppade nytt svenskt rekord 7.53. Rekordet stod sig ända fram 1959 när Wåhlander, "Wåhldnander" (smeknamn med min signatur) förbättrade rekordet till 7.58 och kort därefter till 7.61.

Erik "Spänst" Svensson

Lång fredag

Långfredagen. Det har snart gått exakt en vecka sedan lastbilsdådet. Hemma tassar jag omkring barfota och vet inte riktigt hur jag skall få tummen ur. Kammat till mig och klippt tånaglar men inte mycket mer. Lyckas dock med konststycket att stöta till en röd pärm, 60 mm, så att papper och bilder dräller ut över vardagsrumsgolvet. Om man ändå hade haft en kartong med memma till hands. Skit samma. Det måste gå. Utan. Lillekatt spyr, med ackuratess. Jag trampar mitt i prick.

 

Förr i tiden fick man ju knappt blinka en sån här dag. En resa till Jakobstad var bara att glömma. Korsets klippa i Yttermark däremot - flerstämmigt. Nä. Nu har tiderna förändrats. Snabbsväng, av och an, med apostlahästar i ett sekulärt Stockholm. Till Coop i Västberga. På parkeringen springer en förvirrad man med stulen potatis i ryggsäcken.

 

Visst, flikar in med några sportfloskler, likt reklam:

 

"När det är slutspelshockey skall spelarna inte tänka för mycket, bara låta kroppen göra det." - Harald Lückner.

 

"Ligger man under är det viktigt att någon visar vägen, att någon av spelarna bryter mönstret och kanske tar en tvåminutare eller i den stilen." - Expertkommentator Erik Edman, (Östersund-Norrköping, fotboll, Svenska cupen).

Missar inte Kontrapunkt. Svaret på en av frågorna senast, tre norska Nobelpristagare i litteratur: Bjørnstjerne Bjørnson, Knut Hamsun och Sigrid Undset. Bra, då vet vi det.

 

* *

 

Jag lägger in bilden nu. Från Falun, en tidig morgonpromenad, när staden vaknar till liv.

 

*

 

Avslutar blogginlägget denna dag med att plocka fram ett alldeles speciellt påskägg, är alldeles uppeggad, i form av musikgodis. Nedanrapat är vad som värmt mina hörselingångar de senaste dagarna:

 

One night in Vegas - Deep Purple

Oatmeal bandage - Tal Wilkenfeld

Something wicked this way comes - Lucinda Williams

Like it used to be - Allison Moore

Shine - Daniel Lanois

The book of Love - Peter Gabriel

Dalarna från ovan - Sofia Karlsson

Hjärta. Instinkt. Principer - Johan Heltne

Sprickor - Elina Ryd

Too much - Dave Matthews Band

Mirage - Billy Cobham/Frankfurt Radio Big Band

Den korsfärste - Franska trion

He turned it - Tye Tribbett

Don't tell me - Colin Linden/Lucinda Williams

You Got To Funkifize - Brian Culbertson

Losing you - Sophie Zelmani

En invasiv art - Vasas flora och fauna

Let me get by - Tedeschi Trucks Band

Ovensuu - Pepe Willberg

Flametop green - Daniel Lanois

Tell me All about it - Natalie Cole

Stone Cold Heaven - Robben Ford/Tyler Bryant

Marrow - St. Vincent

Hard to handle it - The Black Crowes

Gussjölov - Marcus Cederlöf

Somebody's Shadow - Rodney Crowell

Comfortably numb - Pink Floyd

If I were sorry - Damn! Shirin

Same To You - Melody Gardot

Bruce Lee - Vinnie Colauita

Aamulla varhain - Martti Pohjalainen Trio

Korv med bröd

Ishockey. Channel One Cup i Moskva. De finländska spelarna uppträdde både bakfulla och magsjuka i dagens förlustmatch mot ärkerivalen Sverige. Matchen gick till straffar där trollerigubben Linus Omark avgjorde med att lura upp mv Säteri på läktaren för att köpa korv med bröd, toppad med bostongurka.

Sammanfattar turneringen med expertkommentator Mikael Renbergs juliga och eftertänksamma ord:

"Man mognar väldigt olika i olika åldrar."

Special team

Hockeytalk

Inledningsvis vill jag önska er en god fortsättning på det nya året. Och säga vad man vill, men det råder feber i hockeytokiga Kanada. JVM20 pågår ju där som bäst och i morgonkväll (när detta skrivs är hon redan över midnatt d v s fredag) är det kvartsfinaler på programmet. I en av dem möts fjolårets guldland Finland och ett revanschsuget Sverige. Kan bli en sevärd tillställning där Sverige återigen bär på favoritskapet.

Unglejonens insatser i detta VM har inte imponerat. Laget har bara gjort ynka fem mål (Rantanen 3, Honka och Lehkonen varsitt) och det på fyra matcher. Och inget mål i powerplay. Ingenting man skriver hem till morsan om. Bedrövligt. Kanske det lossnar i kvarten....

I gruppspelet har de blågula juniorerna gått som tåget, vunnit alla matcher. Stabilt på alla fronter. Sverige visade mental styrka mot ryssarna, vände 1-2 underläge till vinst 3-2 där målvakten Linus Söderström (tredje målvakt innan turneringen) var matchens lirare. I kvarten är det tänkt att de blågula juniorkronorna skall fortsätta på den inslagna vägen.

Å andra sidan, vad är väl hockey egentligen när allt kommer omkring?

Hur som helst och utan att konstla till det i boxen....hittade för övrigt en liten grisbit i kylen i dag som jag helt sonika slängde.

Nu snackar vi upp oss inför kvarten med mustigt och genomtänkt hockeyspråk, eller vad säger ni? Och jag säger stort tack till kommentatorerna som bidragit med orerandet nedan.

Håll i hatten:

Huvudena måste gå som propellrar. Både kroppen och benen rör sig både bakåt och framåt.  I periodvilan bör laget prata ihop sig jätterejält. Han är juniorkronornas egen lille specielle pitbull. Finland har gjort det jättemyckebra så här långt i perioden hitintills. Inga leksakspass, TACK! Dom är skickliga dom här små pojkarna. Man kommer flygandes tillsammans vilket är bra. Det där var ett väldigt ostabilt ingripande men så vet han inte heller var stolparna är. Man är samlat.

A Lennart

En av mina personliga favoritexpertkommentatorer (många bokstäver i ordet där) heter Anders Lennart Juhlin. Han jobbar som friidrottsstatistiker på Svenska Friidrottsförbundet och har sedan många år tillbaka hörts och setts i radio och TV som expertkommentator vid friidrottsevenemang.

Juhlin är ständigt uppdaterad. Påläst. Kunnig. Brusar aldrig upp utan behåller lugnet i alla situationer, diametralt motsatt till t ex Glenn Strömberg i VM-fotbollen. Han har väl en pärm som han skriver i, sa en avundsjuk medmänniska en gång. Må så vara men när det gäller friidrottens mysterium är Juhlin alltid på tårna. Ständigt lurpassandes i startblocken.

En fd kollega till mig berättade för mig en gång att han ringde upp mister Juhlin en sen kväll och ville ha lite siffror vad beträffar de amerikanska uttagningsförsöken på 400 meter häck. Juhlin var inte ogin utan rabblade upp tider och namn på löpande band. Kollegan kunde känna sig tillfreds med uppgifterna. Kvällen var räddad! (Vad nu den fd kollegan skulle med dessa tider till?!)

Läste någonstans att Juhlin har en magisterexamen i matte, astronomi, fysik och numerisk analys, och intresset för friidrotten kom just genom siffrorna och statistiken. Hans eget idrottande är däremot obefintligt, han har väl lirat kubb någon gång, kan jag tänka mig, men det är allt. Pingis?

”Bortsett från de som har träben är det ingen som är så talanglös som jag”, lär han ha sagt om sig själv i intervjuer. Dock, när det gäller siffror, regler och statistik inom friidrotten är Juhlin den okrönte kungen. Ingen som slår honom på fingrarna där, inte.

Ser givetvis fram emot fler Golden League-galor nu med Juhlin som vägledare. Måste bara klara av VM-fotbollen först. Jag har inte hittat avknappen än.

Förresten, vet någon vart spelevinken Lasse Kinch tagit vägen?

OS

Ett av de största ögonblicken i svenska idrottshistoria. Ja, sannerligen. Tänker närmast på Kallas osannolika forcering på damstafetten i lördags. Sa till frugan i soffan att, "Lähteenmäki och tyskan behöver drygt 30 sekunders försprång för att inte Kalla skall hinna ikapp!". De fick "bara" 25 och det har nog inte undgått någon vad som hände därefter.

Jag missunnar inte Sverige guldet. Inte alls. Ställer mig i hyllningskören. Trodde bara inte att Kalla var kapabel till en sådan obeskrivlig, närmast omänsklig, uppåkning. Och oj vad jag hade fel. Svenskan har gett uttrycket käftsmäll en ny dimension. Och upploppet sedan! Urstyrka. Fradgan stod som spön i backen. Det var kattens lek med råttan. Ingenting annat. Och Sverige har aldrig haft en skidåkare som Charlotte Kalla. Och festen är inte slut än.....

- - -

Charlotte Kalla är en skidjägare med svart blick och vita huggtänder. Charlotte Kalla är en skidåkare med skidor som ger henne vingar. Charlotte Kalla är ett svenskt JAS-plan som fungerar. Jakt. Attack. Seger. - DN:s krönikör Johan Esk

 

◙ ◙

Finland. Suomi. Ingen geist och ingen go. Inge glid och ingen sisu. Stolpskott och stolpe ut. Bedrövligt över hela fronten. Två medaljer hitintills - två ynka silver. Lär inte bli fler om nu inte hockeygrabbarna hittar på något övernaturligt. Mycket salt just nu för finska björkar. Alldeles för mycket. Snart är dock spjutsäsongen igång igen och då är allt förlåtet!

◙ 



 

Ständigt påpasslige hockeyexperten Tornberg, på TV3 eller vad kanalen heter, kvittrar och levererar till åhörarna.

 

-" Henke Lundqvist tappar överkroppen!"

 

Å andra sidan. Tur att han inte tappar håret. Lundqvist alltså. Vore ju ödesdigert vad hårreklamen anbelangar.

Sportsöndag

Så befriande att höra skidlöparen Calle Halfvarssons syn på sitt eget lopp i gårdagens deltävling i Tour de Ski. Inga snoriga bortföklaringar. Inget tjafs om vallamissar etc. Nej. Calle slutade 11:a igår och var inte bättre än så. Calle sa något i stil med:

-"Det känns bra i spåret och kroppen känns helt okey. Det går bara lite långsamt för att hänga med i Petters och Sundbys tempo!".

Hård/Blomqvist i kommentatorshytten tyckte å sin tur att norrmännen lyckats i sin vallachansning och därigenom dragit stora fördelar gentemot konkurrenterna.

Tour de Ski, förresten. Vilket skämt. Idag avslutas touren med den episka jaktstarten, mardrömsklättringen uppför Alpe Cermis. Varför åker man inte utför istället? Och hur många hoppar av innan start? Sjur Röthe. Ja, det är det.

◙

Allvarlig talat. Jag menar, vem hade egentligen förväntat sig att unglejonen skulle gå hela vägen till final? Wennerholm (bloggaren) på Aftonbladet hade ställt in sig på en final mellan Sverige och Kanada, vem hade inte det?  Han känner sig således blåst på drömfinalen. Inte jag. Hur som helst, de finska unga tappra krigarna är i sensationell final! Och de är inte nöjda med att ta sig dit.....

 

 

JVM- STATISTIK

VM-lunch

Både dels men också. Bäste svensk just nu i Globen är utan tvekan Loa Falkman. Han har lyckats pricka in formtoppen perfekt till VM och han blir bara bättre och bättre, som ett årgångsvin, ju. VM-arrangörer! Låt Loa lufta sin strupe även i periodpauserna. Garanterat drag och symfoni.

◙

Ett litet uppsamlingsheat återigen från en kaffebefläckad VM-servett:

"Vem är indianhövdingen? Mårts? Eller någon av spelarna där ute på isen?"

"Martin Plüss var en oerhört begåvad hockeyspelare när han spelade i Frölundas dress men så kunde han ju svenska också".

"Pucken åker upp över huvudet och in under armen. Konstigt mål!"

"Fysiskt är han (Wayne Simmonds, Kanada, Philadelphia Flyers)  tung att möta men han har ändå inte alla verktyg med sig"

"Johan Franzén, två minuter"

"Pucken är lång"

"VM-debuterar gör Ranta"

"Domaren borde visa ut sig själv"

Analyser

Jag vet. Inte lätt alla gånger. Orden forcerar fram i rasande takt och det är svårare sagt än gjort att hålla tungan rätt inne i munnen och framför allt i rätt mun. Som sagt var, i ett tungomålskittlande och upphetsat tillstånd kan det vara svårt att hålla tand för tunga. Vi vill ofta vara tungan på vågen och säga något välklingande som faller åhöraren på läppen, vid närmare eftertanke utan djupare innebörd.

Ja, så kommer de sen, kvackande och lustigt hoppandes. I alla tänkbara storlekar. Alla har öron och hudpåsar blåses upp. Resonansen skiftar.

På TV10 igår höll Jihde, Södergren och Tornberg låda. Tre Kronor vann matchen och tur var väl det. Grabbarna speedade och det kuckelikurades om att, "nu ser allt jättebra ut inför den stundande VM-turneringen".

Analyserandet och kvackandet höll på, enligt initierade källor, med avbrott för reklam då, i drygt 40 minuter efter det att matchen var färdigspelad! Hur det nu än var så reducerade Ryssland i slutet av andra med två snabba mål och var på väg in i matchen, ett mål till där och matchen hade kanske fått en annan utgång, vad vet jag. Herr Södergren menade i sin iver att, "laget (Ryssland) verkligen höll vittringen uppe".

Fantastiskt

Oddset Hockey Games. Malmö. Kommentatorn Staffan Lindeborg upphetsad över att Tre Kronor vann skottstatistiken, andra macthen i följd, i gårdagens förlustmatch mot ett taggat Ryssland. Imponerande, säger Staffan högröd i ansiktet. Renberg vill inte vara sämre och konstaterar insiktsfullt att, "Sverige åker verkligen skridskor". Lugna upp spelet nu, kontrar Staffan i mitten av andra.
Landslagscoachen Per Mårts avslutar cirkusen med: vi spelade fantastiskt bra idag.
Jag orkar inte med det här just nu. Lägg ner.

◙ ◙

Mycket sport. VM-månad. Skidskytte. Biathlon. Ampumahiihto.  Bästa tv-sporten. Spänningen fullkomligt olidlig när aktörerna dyker upp på skjutvallen. Gastkramande. Jag får gåshud under håret.

◙

Och tävlingen är avgjord. Lotten föll på Amour. Det blir biograf idag med andra ord.

Aftonbönen

Det skrevs historia på många sätt igår på den nya nationalarenan i Solna. Och om allt det där har ni redan läst om. Zlatan satte fyra spektakulära mål mot självaste England. F y r a. Lämnar ingen oberörd.
Zvänger fort. Bara för några år sedan var hans plats i landslaget ifrågsatt. Nu är han världens bästa spelare. För tillfället. Med all rätt. Inte ett fel från Zlatans sida igår. Han är komplett som spelare.

Zlatan bär landslaget på sina axlar. För att tala i bibliska termer så leder han sina medspelare på rätta vägar. Han för laget i vall på gröna ängar. Zlatan löser upp snaran som motståndarlaget gillrat och rätar krökta ryggar. Ibra sviker oss aldrig. Han är vägen, förvandlingen och given.

Och mitt i all denna seger- och glädjeyra kan jag inte låta bli att ändå häpnas över vilka orimliga proportioner sporten- i det här fallet en fotbollsmatch - antar. Hur var det han sa nu den gode "Pärlan" Perlskog på TV4, egentligen?
Inte riktigt 100 men nå't i den här stilen:

-"Alla killar och tjejer, ikväll när ni lägger skall ni be aftonbönen, be för Zlatan att han håller sig hel 2013, ja, hela VM-kvalet och mycket därtill".

Resumé

Inget drag alls under galoscherna. Klena resultat. Pinsamt tomma läktare. En nytändning måste till. Kanske flytten till Stockholms Stadion kan ge livet tillbaka för den här tävlingsformen.
Som sagt var, kunde inte motstå frestelsen att kika lite grand på sömngångaraktigheten med våra nordiska grannar och här är min kortfattade resumé av gårdagens händelser i Götlaboorrrg:



"En nedåtgående kämpakurva som är på väg upp i en uppåtgående avslappningsspiral"

"Han vinner i storstilad stil"

"Hon är uppe och nosar på höjder som hon inte klarar av"

"Oroligt nere vid längdhoppet. Nu har hopparna plötsligt 4 minuter i ryggen"



Expertkommenator Gärderud hånskrattar när finnarna blir avhängda på 10 000 meter. Då tänder det till.

Bra av han

Jesse lever! En match varar i 60 minuter - minst. Fråga Jesse. Han har sovit gott inatt. Nu väntar ryssen i semin.
Avslutar inlägget med lite Wikegårdskt TV4-mellansnack:

"Bra för han, rejält av han, roligt för han, ruggigt av han, bra stått av han, unnar han, står upp för laget av han, stå upp för han, in framför mål av han, bra av han, bort med han, bra parkerat av han, spelar till sista sekund av han, två mål av han, han väljer matcher han, fysiskt av han, jävla bra av han (förlåt Jihde),  starkt forcerat av han, bra dödat av han, på gränsen av han, icing av han, proppar av han, skönt för han, dyker upp av han, viktiga mål av han, in med han, ut med han, byte av han, ner med han, upp med han, go för han, hemmapubliken applåderar han, spela han, fantastiskt av han".

Finske kommentatorn Mertaranta vill aldrig sluta; "SiELLääÄÄÄ OOoooOONnnN!"