JVM

JVM. Kvarten i Moncton mellan trätobröderna Sverige och Finland blev ju en rysare av allra bästa märke. En riktig holmgång. Småkronorna vände ett till synes hotande nederlag till vinst i slutminuterna, dessutom i numerärt underläge. Smärtsam torsk för finska unglejon. Ja. Pucken är platt. Nya tag. Grattis Sverige!

Dagen efter

Det är bara att ta nya tag, slicka såren och bryta ihop. Attans! Nära var det men nära skjuter ingen hare. Vi snackar små marginaler, Arttu Ruotsalainens (till vardags i Buffalo Sabres) skott där i sudden hade ju varit värt ett bättre öde men oturligt nog för det finska laget och hela det finländska folket smet pucken i överliggaren och kort därefter kom Kanada i två mot en och avgjorde den nervkittlande finalen. Idrotten är grym. Samtidigt, Kanada fick sin revansch från 2019 och flyger hem segerrusigt. Grattis!

Träigt silver

Ishockey. Mållös. Då sitter jag där igen, och summerar årets VM 2016, i soffan, efter att slutsignalen gått, alldeles rödfläckig över kroppen, pulsen på högvarv, tom i blicken, och plitar ner ännu ett silver i den blåvita hockeybibeln. Det åttonde. Ett silver med träsmak.

De finska mannarna svarade för en näst intill helgjuten insats rakt igenom turneringen men i finalen, när det som bäst gällde, räckte de inte alls till. Mina farhågor besannades, jag hade det liksom på känn. En rättvis taktisk triumf för Lönnlöven som hade lärt sin läxa från gruppspelet. Grattis, Kanada! World Cup nästa (17.9-1.10).

Over and out

Vilken smällkaramell Kanada bjöd på i gårdagens hockeyfinal. Inte ens kamerablixtarna hängde med i svängarna när Hall, Crosby och allt vad de heter kom susandes i 180. Burns! Kanada skulle bara ha det där efterlängtade VM-guldet. Det var liksom lagets bestämda mening redan efter första nedsläpp. Bästa laget. Punkt slut. Och Crosby fick ta sin trippel…

Snaroks Ryssland, då? Ja, vad skall man säga. Finns inte mycket. Byxorna nere. Vad betydde Ovetjkins sena inträde i laget och hur förändrade han lagets dispositioner? Hur mycket kostar Malkins halskedja? Varför ramlar den hale kaptenen Kovaltjuk stup i kvarten? Bara frågetecken. Inga svar. Än. Och då skall ni veta, gott folk, att målvakten Bobrowski var lagets bästa spelare i finalen.

Anmärkningsvärt 1: Rysslands osportsliga beteende. Halva laget med kaptenen Kovaltjuk valde att lämna isen utan att ens hylla motståndarna som vunnit VM-guld. Respektlöst. Töntigt.

Anmärkningsvärt 2: Hemmanationen Tjeckien lyckades inte med målfabrikationen i två matcher (semin och bronsmatchen). 6 perioder. 120 minuter. Istället kom ketchupflaskan mot Finland i kvarten: 5. Svagt. Respektlöst!

Nu lämnar jag den färgsprakande VM-turneringen 2015 åt sitt öde. Sluttjatat. Tack.

Hockeytalk

Inledningsvis vill jag önska er en god fortsättning på det nya året. Och säga vad man vill, men det råder feber i hockeytokiga Kanada. JVM20 pågår ju där som bäst och i morgonkväll (när detta skrivs är hon redan över midnatt d v s fredag) är det kvartsfinaler på programmet. I en av dem möts fjolårets guldland Finland och ett revanschsuget Sverige. Kan bli en sevärd tillställning där Sverige återigen bär på favoritskapet.

Unglejonens insatser i detta VM har inte imponerat. Laget har bara gjort ynka fem mål (Rantanen 3, Honka och Lehkonen varsitt) och det på fyra matcher. Och inget mål i powerplay. Ingenting man skriver hem till morsan om. Bedrövligt. Kanske det lossnar i kvarten....

I gruppspelet har de blågula juniorerna gått som tåget, vunnit alla matcher. Stabilt på alla fronter. Sverige visade mental styrka mot ryssarna, vände 1-2 underläge till vinst 3-2 där målvakten Linus Söderström (tredje målvakt innan turneringen) var matchens lirare. I kvarten är det tänkt att de blågula juniorkronorna skall fortsätta på den inslagna vägen.

Å andra sidan, vad är väl hockey egentligen när allt kommer omkring?

Hur som helst och utan att konstla till det i boxen....hittade för övrigt en liten grisbit i kylen i dag som jag helt sonika slängde.

Nu snackar vi upp oss inför kvarten med mustigt och genomtänkt hockeyspråk, eller vad säger ni? Och jag säger stort tack till kommentatorerna som bidragit med orerandet nedan.

Håll i hatten:

Huvudena måste gå som propellrar. Både kroppen och benen rör sig både bakåt och framåt.  I periodvilan bör laget prata ihop sig jätterejält. Han är juniorkronornas egen lille specielle pitbull. Finland har gjort det jättemyckebra så här långt i perioden hitintills. Inga leksakspass, TACK! Dom är skickliga dom här små pojkarna. Man kommer flygandes tillsammans vilket är bra. Det där var ett väldigt ostabilt ingripande men så vet han inte heller var stolparna är. Man är samlat.

Snacka med en vägg

Jag hade för avsikt att skriva en dialog, kryddad med undertexter, men jag skippar det, kanske lika bra. Bilden är talande nog.

En svensk hockeylirare sade en gång att det var som att köra in i en vägg, om man försökte tackla farbrodern med CCCP på tröjan.

Pain in the ass on the ice

Efter sju års frånvaro var Kanada tillbaka i 1977-års VM-turnering i Wien. Framför allt minns vi ju Tre Kronors båda vinster över omöjliga segermaskinen Sovjet. Jag/vi kommer även ihåg en spelare som satte djupa jack i pannan på en! Han gick bärsärkargång i var och varannan match i turneringen. Och inte bara där. Wilf fortsatte även med sin råa stil i NHL Vet ej vad som flög i honom. Hjärnsläppshockey.

Hockeyklubban användes som baseballträ och jag vet inte vad. Wilf Paiements syfte var ju att skrämma skiten ur alla motståndare men han vann ingenting på det förutom allvarliga skador på motspelare. Wilf gav ishockeyn ett sargat fejs. Eller du kan kalla det för grishockey om du vågar ta till sådan vokabulär i dessa tider av svininfluensa. Wilf förlorade sin heder. Kanada förlorade allt. Respekten kom av sig. Vi fördömde gärningarna ute i rinken. Och visst kom det gamla ordspråket till sin rätt då precis som nu; man vinner inga matcher i utvisningsbåset. Tvärtom. Wilf spelade med huvudet under armen och hans påhopp på Lars-Eric Eriksson var direkt hämtat ur en uppföljare till motorsågsmassakern. Ryssarna blödde ymnigt i machen mot Lönnlöven. Pucken grät av ångest. Det råbarkade busets företrädare hette Phil Esposito och han fick med sig vilde Wilf på dessa avskyvärda övertramp. Kanadas hockeypampar höll tyst. En lång avstängning för Kanada som hockeynation hade varit på sin plats men ingenting hände. Fy skäms! Grupptryck och kollektiv hjärnblödning på en och samma gång och på alla håll och kanter på en frusen perrong. Per Gessle hade inte sagt det bättre!

Innebandy igår istället för Elitserien. Två kilo i viktnedgång!

Snacka om ketchupeffekt i Malmö.