Rykande färska grejer

Semestern fortsätter. Hoppet om att få lite färg på kinderna innan middag fick jag slå ur hågen. Regnet har tömt flera hinkar över oss men visst har solen tittat fram med jämna mellanrum. Vackert så. Får vara glad för det lilla. Ostadigt men säkert! Vid Hornsull, på en uteservering, tänder en människa en cigarrett med billig plasttändare och blåser ut rökstrålar genom näsborrarna som en expert.

En enastående roman, än så länge. Läser Självständighetsdagen av Richard Ford. Den är den andra boken i trilogin om Frank Bascombe, tidigare sportjournalist och författare, nu som fastighetsmäklare, som inleddes med Sportjournalisten och avslutades med Som landet ligger. Måste tillstå att säga att Ford tillhör mina absoluta favoriter. Ni har väl läst Kanada? Mellan dem?

Efter middagen har jag ägnat mig åt friidrottsresultat! Behöver vi snacka om Daniel Ståhl? Nej. Han är i strålande form. Vad gäller den finländska standarden så lyser toppresultaten med sin frånvaro men det finns ljusglimtar, eller vad sägs om:

1) Taika (sv. magi, trolldom, förtrollning) Koilahti, 20 år, som för några dagar sedan, i Jämsä, hoppade in som alla tiders inhemska fyra efter panghopp. Vi snackar längd och resultatet 6.64. Hon har nu bara Ringa Ropo-Junnila (6.85), Johanna Halkaaho (6.79) och Heli Koivula-Krüger (6.65) före sig i statistiken.

2) Elmo Lakka, 26 år. 110 meter häck. Han sprang in på superfina 13.49 i Schweiz senaste helg, tre hundradelar över VM-gränsen till Doha. Lakkas resultat är den fjärde bästa tiden någonsin med finska mått mätt. Arto Bryggares finländska rekord lyder på 13.35 och har hunnit bli 35 år gammalt (OS i Los Angeles 1984).

Mera sport. Ni är väl laddade inför kvällens VM-semi? Snart dags för pillertrillaren Sverige-Nederländerna.

196 cm

VM i friidrott 2017. Längdhoppet. Kvalgränsen är stenhård (815 cm). Här ett misslyckat hopp som mätte 196 cm. I de övriga två grova övertramp.

"Formen har funnits men jag har ingen bra förklaring till det dåliga resultatet. Fick inte alls till det. Nu skall jag bara hem och tänka. Vet bara att jag hoppade tekniskt dålig i den hårda motvinden. Bara att bryta ihop och ta nya tag."

Övertramp i Vasa

Plastelinan klarade sig i alla fall. 

Inget ont som har något gott med sig. - Ei mitään niin pahaa, ettei jotain hyvääkin.

Språkbruk

På idrottsplanen vid längdhoppsgropen. Åhörde dialog mellan barsk och förväntansfull pappa och dennes typ 7-årige son.

”Du kan inte springa och slänga med armarna så där. Du ser ut som en fjolla, för fan. Skärpning, hörru!"

”Okay, pappa!”

Spänst

Igår kollade jag snuttar av handbollsmatchen Ryssland-Sverige där expertkommentator Claes Hellgren uttryckte sin beundran för den rutinerade kantspelaren och straffskytten Niclas Ekberg, "han har en enorm spänst".

Osökt kom jag då, i min tur, att tänka på en annan atlet med vidunderlig och sanslös spänst, nämligen Spänst-Erik, aka Erik Svensson (1903-1986), längdhopparen, som i mitten av 30-talet hoppade nytt svenskt rekord 7.53. Rekordet stod sig ända fram 1959 när Wåhlander, "Wåhldnander" (smeknamn med min signatur) förbättrade rekordet till 7.58 och kort därefter till 7.61.

Erik "Spänst" Svensson

Hoppet

Yolanda

Vi trotsar snålblåsten och kylan och beger oss till en avlägsen längdhoppsgrop utanför Moskva där ingen mindre än 48-åriga Yolanda Chen möter upp.

Hon började egentligen sin friidrottskarriär som mångkampare men specialiserade sig på längdhoppet ganska snart. 1988 hoppade hon fina 7.16. Fyra år senare ville hon pröva sina vingar på tresteget. Året efter skuttade hon hela 14.97 vilket då betydde världsrekord. Samma år slogs hennes rekord av Biryukova (15.09).

Meritmässigt är hennes VM-guld 1995 inomhus i Barcelona hennes lyckogrej. På bilden som synes är det inte bara på tävlingsdräkten hon har firmanamnet inpräntat.

Snabbt med Tuula

Vi hoppar bakåt i tiden igen med hjälp av Tuula Rautanen (senare Nurmi, född 8 april 1942). 1973 i Warchawa skuttade hon finskt rekord eller 660 cm. Ett rekord som hon innehade i 15 år!

Lahtistösen Tuula representerade Finland i OS 1972 i korta stafetten. Den snabbfotade längdhopperskan vann mängder av FM-medaljer och som 35-åring erövrade hon EM-guld på 100 meter för veteraner.

10 bästa genom tiderna:

• Ringa Ropo 685
• Johanna Halkoaho 679
• Heli Koivula-Kruger 665
• Satu Ruotsalainen 663
• Natalia Kilpeläinen 663
• Tuula Rautanen 660
• Pirkko Helenius 659
• Ragne Kytölä 658
• Tiia Hautala 652
• Arja Jussila 649

En höjdare i längden

Längdhoppsfinalen i VM i Tokyo 1991 var en rysare i äkta Stephen King-anda. Finalen - den omtalade. Man satt där och gnuggade ögonen och trodde inte det var sant. Bob Beamons klassiska 8.90 från 1968 raderades i ett enda huj. Grymt! En hänsynslös slakt.

Ett VM som vann tack vare längden och spjutet. Och vem trodde på Mike Powell innan? Inte många. Jag trodde aldrig Powell skulle landa och när 8.95 visades upp på resultattavlan visste jublet inga gränser! Calle hade ju hoppat 8.91 innan i alldeles för stark medvind men Powell ville annat och spände bågen. Otroligt. Klassiskt idrottsögonblick.

Året därpå fick Lewis revansch i OS men Powell vann ånyo VM-guld 1993 i Stuttgart, i Lewis frånvaro bör tilläggas. Avslutningsvis vill jag uppdatera era minnen och konstatera att Calle Lewis vunnit OS-guld i längdhopp, håll i er nu, vid inte mindre än fyra tillfällen och alla på raken. Häpnadsväckande. Och då har jag bara skrapat lite på ytan när det gäller Lewis medaljskörd. Powell i sin tur försökte sig på en comeback vid 40 men det bidde no success.

Finlands medaljskörd i Tokyo 1991; 1-1-1 (Kimmo-Seppo-Sari)

Sveriges; 0-1-0 (-Madeleine-)

KLASSISK LÄNGDHOPPSFINAL

Violan Brita

Nu hoppar vi tillbaka i tiden igen för nu blir det längdhopp med Brita Blomberg från Lapinjärvi, född i september 1941.

Då på 60-talet alternerade hon mellan 100 meter och längdhoppet och hette Johansson i efternamn. Kuriosa i sammanhanget är att Brita blev den första finska längdhopperskan att skutta över 6 meter och detta skedde i oktober 1964 i Helsingfors, kunde dock ej godkännas som finsk rekord ety tävlingen var inofficiell.

Når'a större internationella meriter har hon inte, nej, men deltog i Rom-OS och kammade hem en blygsam 18:e placering i sandlådan.
Nu har spelen kommit igång på allvar, för min del har inte OS-känsla infunnit sig så där på riktigt än men den kommer förmodligen när friidrotten, simningen och racketsporterna startar, typ.

Carro

Hon är självskriven här på FINNS HERE. Hon är ett unikum inom svensk friidrott. Hon är oslagbar, hon har tappat motivationen vad gäller sjukampen. Förstår henne! 25-åriga

"Carro" har vunnit allt som går att vinna. Hon har Europarekordet på 7032 poäng och nu har hon bestämt sig för att det "bara" blir tresteg och längdhopp inför OS i Peking.

– "Jag har följt mitt hjärta och det är värt 1000 gånger mer än ett eventuellt OS-guld. Nu känner jag en otrolig motivation och hunger", säger hon till publiken.

Tack Klüft för alla fina upplevelser och lycka till framöver.

Sanden blev till GULD

Längdhopp igen?! Javisst, här har ni en av historiens bästa kvinnliga längdhoppare och namnet är Heike Drechslerr, född 1964 d v s av samma fina årgångsvin som jag!

Heike slog igenom redan 1983 i Helsingfors-VM och blev tidernas yngsta världsmästare i längdhopp.Drechsler hade en lång och framgångsrik karriär i DDR och Tyskland.

Under DDR-tiden satt hon en tid i Volkskammer och var en av landets mest hyllades idrottare. Heike avslutade sin makalösa karriär 2000 med ett OS-guld i Sydney. Fantastiskt!

Finlands egen E-Type

Raskt över till längdhoppsgropen där vi hittar Finlands svar på E-Type, nämligen 27-årige Tommi Evilä.

Han tog hemmanationen Finlands enda medalj under VM i friidrott 2005. Evilä hoppade till sig brons med resultatet 8.25 (för stark medvind) och räddade värdlandets ära! Publiken skrek av lycka när Tommi sprang sitt glädjerusiga ärevarv.

Ifjol smällde Tommi till med resulatet 8.41 i Finnkampen men det kunde tyvärr inte räknas som finländskt rekord p.g.a för hård vind (3,8 m/s). 

Tommi Evilä har potential att hoppa riktigt långt under kommande säsong ifall han får vara skadefri. Lycka till, Tommi.

EM-trean

Finland har fått fram rätt många hyfsade längdhoppare genom åren.

Här är en till och hennes namn är Pirkko Kaarina Helenius, född 7 jui 1951 i Helsingfors. Pirkkos glansperiod inföll på 70-talet, närmare bestämt 1974 i Rom, där hon under EM-tävlingarna överraskande knep bronspengen med resultatet 659.

Pirkko koncentrerade sig inte enbart på sandgropen, hon la ner rätt mycket energi även på 7-kampen.

Björneborgshoppet

Hon var den första finländskan som tog Em-medalj - Maire Aleksandra Österdahl. Maire, född den 12.2.1927 i Björneborg, blev EM- trea i längdhoppet i Bryssel 1950 med resultatet 557.

Två år senare i hemma-OS fick hon nöja sig med en 9:e plats trots det avsevärt bättre resultatet 573.

Maire hoppade sitt längsta hopp i karriären i Köpenhamn i september 1952; 579.