Om ett par timmar

Utmanande men i det stora hela upplever jag en stor tillfredsställelse. Att arbeta på ett LSS-boende är meningsfullt och givande men samtidigt ställer det stora krav på praktiska färdigheter och emotionell styrka. Arbetsmiljön innebär att du måste hantera olika situationer och anpassa dig till förändringar.

Känner att jag gör skillnad och att jag har möjlighet att påverka och förbättra andra personers liv och vardag något som kräver empati, lyhördhet och tålamod. Att se en annan människa växa, utvecklas, ger mig stor glädje. Mitt jobb värdesätts. Snart, om ett par timmar, beger jag mig återigen till gruppbostaden. 

30 mars - 5 april

Starkt kaffe, ett glas vatten och skorpa på assiett. Frukosten. Det får duga.

De stänger snart, måste faktiskt iväg men hinner med denna post - inga problem. Allt har sin tid. Kallt, solen tittar fram en stund. I trappen, hör grannen gapa åt sin unge 

Just det, sistlidna veckan blev det mycket finskt i öronen, kanske alldeles för mycket!

Calle har bestämt sig

Läser i Sportbladet att Calle Halfvarsson bestämt sig när det gäller framtiden i skidspåret.

"2034 i Salt Lake City blir definitivt mitt sista OS. Får jag bara hålla mig skadefri så har jag fortfarande mycket kvar att ge".

Falling down

Slang

 Ska på brandutbildning idag. Ser framemot att snacka slang.

Plåtade här en kväll

Ekorr'n sitter i granen

Orten

Allt man kunde, borde, skulle. När jag kommer hem lägger jag posten på köksbordet utan att ens titta på den. Duschar kallt. Tidigare idag inne på Livs står en påtänd kille och säger: "Jag har allt, och ibland har jag alldeles för mycket och ibland har jag nästan ingenting alls". Jag låtsas som ingenting men är idel öra. Kassörskan skakar på huvudet och himlar med ögonen och häver ur sig, närmast förnärmad: "Nu får du allt bestämma dig". Killen rusar ut genom dörren.

Bonusplattor inför Valborg

Fredagsbuffé på tallriken

Tisdag

Ytterst viktig vinst igår borta mot "Boro" på Riverside. Jag är fortfarande skakig men lättad förstås.Nu är det bara att ladda om inför fredagens måstematch mot QPR. Avslutningen hemma den 4 maj vågar jag inte ens tänka på just nu. Två omgångar kvar, sen summeras tabellen.

Tisdag. Är på kneget. Vilopulsen måste ner.

Afraid to Get Close - Iggy Pop. To Good to be True - Kacey Musgrave. E Lucevan le stelle - Luciano Pavarotti. The Worst - Crow/Richards. Day of Reckoning - Robbie Robertson. I Can't Make You Love Me - Bonnie Raitt. Tableaux De Sourat, Billazi Askara- Charbel Rouhana. Lake District - Henrik Janson. The Ballad of Sally Anne - Rhiannon Giddens.  No Blues - Horace Parlan. Do I Ever Cross You Mind - Beharie. The Time Traveler - Leandra Costa. Where Strippers Go To Die - Daniela Rathana. Anyhow - Connor Selby. Once Were Brothers - Robbie Robertson. Prayer of a Child - Eric Clapton. Don't Walk Away - Sheryl Crow.

I början av april

Dagen. Vinden jämn och ihållande. Bakslag i form av snö, i början av april. Men, det är väder, ingenting annat. Jag grips inte av panik, har till och med återvunnit det mesta av mitt sinne för humor. Är vid god vigör och är förvissad om att våren snart är i antågande. Ja, jag är vänligheten och ödmjukheten själv.

Kvällen. Snappar upp lösa rykten inne på biblioteket, meröppet, antagligen rena spekulationer. Så är det, alla spelar sitt spel så att det gagnar just dem, tänker jag, där jag står mellan bokhyllorna med mobil i hand. Svag svavelstank från väderspänningar, svajigt nätverk, eller snarare nätvärk, som gör ont i hårbotten. Men, jag är inte den. Brådskar sedan hem i ishalkan.

Långfredagen

Tyst....jag bävar och lyss..... känns som om jag inte är här. Jag är någon 

annan.

Bevingade ord och andra uttryck

Man kan inte bevisa någonting. Man kan bara bli övertygad.
(Fjodor Dostojevskij)

Riktiga profeter är besvärliga.
(Leif Carlsson)

Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting - och de kloka så fulla av tvivel.
(Bertrand Russell)

Att åldras är inget för veklingar.
(Bette Davis)

Grabbarna bus

Movin

Posa

Som sagt. Isen på sjöarna håller på att smälta bort. Posa plockar, aningen motvilligt, av dubbdäcken.

0-1

Som av en händelse, med tanke på det tidigare inlägget, korsades min väg till jobbet i morse av en soptunnerotande herreman.
"Hur många äkta färgfotostatkopior harru tjackat genom åren?"

Omtumlad, i den sömndrucknes tillstånd, bemötte jag hans glada tillrop.
-"Ja, du, ingen aning faktiskt."

Fann mig snabbt. Det blev min tur. Ställde honom mot väggen.

"Vet du hur många bondeprogram som visas i televisionsapparaten anno 2015, då?"

-"Fem!", sa han utan att blinka.

Däremellan hann vi även ventilera sådana ämnen som, slit- och slängsamhället, tiggeriet, flyktingkatastrofer i Medelhavet, att inte hitta det man söker.

Därefter skildes våra vägar åt. Vi har våra hjärntroll.

Påskförhör

 

Det var förhör efter påsklovet. Läraren frågade lille Sven vad som hände med Jesus under påsken.

 

-"Ingen aning. Jag var med mina föräldrar i fjällen då."

Bildcollage