En dag på jobbet

Championship. Backen Shane Duffy (spelade för Irland i årets EM i Frankrike) i Blackburn hade en ytterst otrevlig och mardrömslik afton mot Cardiff i går. Vad höll gossen på med? Inte nog med att han gjorde två hårresande självmål, i 14:e och 20:e minuten: dessutom såg han rött i kampen, på övertid. Usch. Till saken hör att han även i lördags utmärkte sig med ett og. Säkerhetsrisken Duffy är inte het på transfermarknaden just nu. Tvärtom. Enligt uppgift tackade han nej till kontraktsförlängning med sitt lag. Blackburn är glada för det i dag. Stackar'n.

Ni som ser framemot på rörliga bilder från matchen får vänta länge, av hänsyn till honom.

OS. Puertoricanen Javier Culson bärgade hem bronset på 400 meter häck vid OS i London 2012. Nu i Rio diskades han efter tjuvstart vilket fick honom att bryta ihop i förtvivlan. OS-studion med Klüft i spetsen kommenterar hans sammanbrott:

"Han gråter, det kommer till och med tårar!"

Själv har jag också gråtit, fast i andra sammanhang, men det där med tårar tycker jag nog är lite överflödigt.

Spjut. OS. Herrar. Flaggas halvstång i Suomi. Bara en (Ruuskanen) av tre till lördagens spjutfinal. Nä, perkele pojat. Det här är inte godkänt, inte på långa vägar. Tror till och med att Seppo Räty gråter tårar....

Tisdag

OS. Fotboll.  Klockan 18.00 är det hejdundrande semifinalfest på helig mark, i fotbollens Mecka Maracanà. Brasiliens damer har charmat värdnationen och tar sig an ett Sverige som mot alla odds vann över USA i kvarten efter stor dramatik i straffläggingen. Själv hade jag svårt att hålla nerverna i styr under nämnda kvart men det gjorde däremot Lisa Dahlquist, "Dalas" dotter, och avgjorde med iskall straff. Imponerande, psykning från Hope Solo till trots och som vi alla vet var det den senare som till slut fick slänga in handskarna!

Givetvis skall jag försöka kolla på matchen. Med andra ord, först Brasilien-Sverige. Den andra semin Kanada-Tyskland startar några timmar senare. Hoppar den.

Landhockey! Mäh. Badminton, för att inte tala om pingis och golf. Gång. Förvånad att inte innebandy är med i den olympiska gemenskapen. Här skulle Finland vara en allvarlig medaljaspirant. Tokyo 2020?

I skrivande stund har spjutkastarnationen i  alla fall säkrat sin första medalj i turneringen, i boxningens lättviktsklass. Mira Potkonen, 35. är namnet för dagen. Vilken valör det blir för henne avgörs senare.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna Oskari Mörö, 23. Nytt finländskt rekord på 400 meter häck och semifinalklar. Det nya rekordet skrivs 49.04. Glädjande.

Och från det ena till det andra. Har lyssnat på Ola Magnells "Rolös". Storslaget album.

Sommarpratare jag bockat av: Annika Lantz, Matias Varela, Tom Malmquist, Ove "Doc Forest" Skog, Carola Häggkvist, Kim Källström, Edward Blom och Magnus Uggla.

Mörö till final

 

 

Dagens finne. 21-årige Oskari Mörö stod för en sensationell insats idag när han kvitterade ut en finalplats på herrarnas 400 meter häck i EM i Zürich. Vilken skräll. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka.

 

Igår i försöken underskred han för första gången 50 sekunder och idag i ett blåsigt lopp förbättrade han sitt personliga rekord med nästan nio tiondelar. Och inte bara det, Mörös tid i semifinalen, 49.08, är samtidigt ett nytt prydligt finskt rekord. Och med facit i hand, hade den gode Oskari inte snubblat över sista häcken i semin hade hans sluttid börjat på 48....

 

På fredagkväll (kl 20.52) springer således Mörö final. Då sitter jag klistrad framför tv:n. Jag lovar. Skall den unge häckspecialisten ställa till med ett nytt bragdlopp? Orkar han? Ja, jag tror det. Hans fin(n)ish i semin lovar mer.

 

◙

 

 

Nyligen fick jag frågan vilket som är mitt största friidrottsögonblick? Ett spörsmål som jag gillar att vältra mig i. Återkommer.

Johns långa häck

Häcken full här på FINNS HERE för här kommer John Akii-Bua som chockade en hel värld genom att klippa och vinna långa häcken vid OS i München 1972, dessutom på nytt världsrekord 47.82, en tid som höll sig i fyra år.

Många har J A-B:s segerlopp som ett av sina bästa OS-minnen, tydligen såg han alldeles chockad ut när han tittade upp på reslutattavlan..... i Uganda blev han förstås nationalhelgon och av Idi Amin premierad med bland annat hus etc tack vare bragden i München. John hade ju i slutet av 60- och i början av 70-talet satsat hela sin själ och tid på korta häcken men först två år innan OS i München insåg han att 400 meter med häckar är bästa receptet. Akii-Buas OS-guld var det första någonsin för nationen Uganda.

Aki-Bua växte upp i en familj med 43 barn, fadern hade 8 fruar, med andra ord ett storslaget kollektiv. När regimen Amin störtades flydde polisofficer Akii-Bua med sin familj till Kenya. Efter några år återvände han. Han dog vid 47 års ålder efter en tids sjukdom, överlevd av 11 barn. Själv minns jag väl inte så mycket av OS 1972, jag har svaga minnesbilder av att Vasala och Virén huserade på banan.

◙ ◙

Ikväll startar Bandyns elitserie med tre matcher, jag är allt tvungen hålla mig uppdaterad i bandyns värld för att överhuvudtaget hänga med i bloggsfären. Jag har upptäckt att bandyn för mången är ett livselixir, ja, ett sätt att leva - bandy är liv!

◙

Ingen Karjala ikväll!

Värmländskan Ann-Louise

Jag fortsätter inne på friidrottsanläggningen genom att presentera Ann-Louise Skoglund, född 1962, som är en fd häckklippare på 400m.
 

Redan 1982 hade Ann-Louise häcken full och vann EM-guld på favoritdistansen. Året därpå i Helsingfors-VM slutade hon på en sjätteplats och 1984 i Los Angeles (OS) sprang hon in på en fin femteplats.



Hon har fortfarande svenska rekorden på 400m häck med tiden 54.15 (satte hon 1986 i EM i Stuttgart) och på 400m slätt och tiden 51.69. Totalt tog hon 35 SM-guld.

Hon är också Sveriges genom tiderna yngsta mästare - som 12-åring vann hon sitt första junior-SM då hon sprang i Göta Karlstads stafettlag på 4 x 400m.

Marie-José

Här kommer hon plötsligt instormande, Marie-José Perec. Fransyskan med de fantastiska vägvinnande älgakliven.

39-åriga Marie-José vann under sin karriär tre OS-guld, på 400m i Barcelona 1996 och 400m och 200m i Atlanta -96. Hennes lopp på 400m i Atlanta var helt igenom perfekt och tiden 48.25 vilket också är olympiskt rekord.

Hon satsade även på 400m häck och tiden så bra som 53.21. Den franska idrottaren sprang även under 11 på 100m, 10.96. Perec behärskade mer eller mindre allt i sprint som läses kan.

Oui, A un petit colibri qui danse avec tout le monde, Le suédois et l'historie, type.

Milda Moses

Mannen på bilden är ägare till ett fränt rekord, må jag säga. Mellan åren 1977-1987 vann han 122 lopp på raken! Snacka om att ha häcken full, som klippt och skuren för långa häcken. Hans snabbaste varv lyder 47.02 och Edwin vann förstås OS-guld 1976 och 1984 i suverän stil.Säkerligen hade Edwin vunnit ädlaste valören i Moskva 1980 också men USA bojkottade som bekant spelen som protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan.

Edwin, född 1955 i Dayton, vann även två VM-guld (-83,-87), OS-brons 1988. Glömde ju i all hast att säga att Edwins efternamn är Moses. En grym idrottsman.

Tuija

"Livet är den största gåvan människan kan få", poängterar Tuija Helander-Kuusisto. Tuija drabbades av lungcancer 1992 men klarade sig mirakulöst.

Helander-Kuusisto representerade Finland på 400m häck i OS-, VM- och EM-sammanhang under 70- och 80-talet. Tuija vann flertalet finländska mästerskap och hennes rekord är 54.62 som hon sprang i Rom 3 september 1987.


Några större meriter i internationella sammanhang har hon inte men hon har vunnit livet!