Filmtips. Kaurismäkis senaste är den andra delen (den första Le Havre fr. 2011) i en förmodad trilogi. Regissören själv har ju uttryckt att han inte kommer att göra fler filmer. Med andra ord, tiden får utvisa om det blir någon ytterligare i hans anda. Jag har dock svårt att se varför det inte skulle bli en fortsättning.
Under påskhelgen såg vi Ljus i natten - en mycket varm och medmänsklig story. Och som ofta handlar hans filmer om den lilla människans utsatta kamp för överlevnad, så också denna. I Kaurismäkis generösa värld hjälper man inte sin nästa bara för att det någonting fint man bara bör göra. Nej, att hjälpa en medmänniska i nöd är en naturlig och självklar spontan reaktion.
Under knappt två timmar dukas det upp till en alldeles värmestrålande upplevelse. Den småputtrar av underfundig och fåordig humor, på ett äkta Kaurismäkivis, och av hoppfullhet i en trumpen värld av murar. Kanske inte hans bästa men ändå ett måste förstås för oss som är anhängare till regissörens alster. Och musiken sen! Tuomari Nurmio, Ismo Haavisto m. fl. För att inte tala om finsk-engelskan som konverseras. Vi är nöjda när vi med små lätta danssteg skuttar ut i ett vårlikt Stockholm/Götgatan från en liten salong på biograf Victoria.
