Tv.n står på i bakgrunden, nå't skitprogram. Det är kväll i oktober. Mörkret sveper in staden och skogar i tyst dvala. Jag ruskar bekymrat på huvudet och skrattar till. Måste hålla huvudet i schack. Texten ska vara klar till i övermorgon. Det är påfrestande att vara närvarande i verkligheten hela tiden. Någon sa, kommer inte ihåg vem, men jag skrev upp det, i min lilla bok: "Det perfekta tillståndet. Det finns inte. Det perfekta tillståndet är att acceptera nuet."