Semestern fortsätter. Hoppet om att få lite färg på kinderna innan middag fick jag slå ur hågen. Regnet har tömt flera hinkar över oss men visst har solen tittat fram med jämna mellanrum. Vackert så. Får vara glad för det lilla. Ostadigt men säkert! Vid Hornsull, på en uteservering, tänder en människa en cigarrett med billig plasttändare och blåser ut rökstrålar genom näsborrarna som en expert.
En enastående roman, än så länge. Läser Självständighetsdagen av Richard Ford. Den är den andra boken i trilogin om Frank Bascombe, tidigare sportjournalist och författare, nu som fastighetsmäklare, som inleddes med Sportjournalisten och avslutades med Som landet ligger. Måste tillstå att säga att Ford tillhör mina absoluta favoriter. Ni har väl läst Kanada? Mellan dem?
Efter middagen har jag ägnat mig åt friidrottsresultat! Behöver vi snacka om Daniel Ståhl? Nej. Han är i strålande form. Vad gäller den finländska standarden så lyser toppresultaten med sin frånvaro men det finns ljusglimtar, eller vad sägs om:
1) Taika (sv. magi, trolldom, förtrollning) Koilahti, 20 år, som för några dagar sedan, i Jämsä, hoppade in som alla tiders inhemska fyra efter panghopp. Vi snackar längd och resultatet 6.64. Hon har nu bara Ringa Ropo-Junnila (6.85), Johanna Halkaaho (6.79) och Heli Koivula-Krüger (6.65) före sig i statistiken.
2) Elmo Lakka, 26 år. 110 meter häck. Han sprang in på superfina 13.49 i Schweiz senaste helg, tre hundradelar över VM-gränsen till Doha. Lakkas resultat är den fjärde bästa tiden någonsin med finska mått mätt. Arto Bryggares finländska rekord lyder på 13.35 och har hunnit bli 35 år gammalt (OS i Los Angeles 1984).
Mera sport. Ni är väl laddade inför kvällens VM-semi? Snart dags för pillertrillaren Sverige-Nederländerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar