Meningen enligt Aki

"Meningen med livet är att skaffa sig en personlig moral som respekterar naturen och människan och att sedan följa den."

(Kaurismäkis svar på frågan; "Vad är meningen med livet?", från en skolklass i Esbo, Finland)

Kaurismäki

Filmtips. Kaurismäkis senaste är den andra delen (den första Le Havre fr. 2011) i en förmodad trilogi. Regissören själv har ju uttryckt att han inte kommer att göra fler filmer. Med andra ord, tiden får utvisa om det blir någon ytterligare i hans anda. Jag har dock svårt att se varför det inte skulle bli en fortsättning.

Under påskhelgen såg vi Ljus i natten - en mycket varm och medmänsklig story. Och som ofta handlar hans filmer om den lilla människans utsatta kamp för överlevnad, så också denna. I Kaurismäkis generösa värld hjälper man inte sin nästa bara för att det någonting fint man bara bör göra. Nej, att hjälpa en medmänniska i nöd är en naturlig och självklar spontan reaktion.

Under knappt två timmar dukas det upp till en alldeles värmestrålande upplevelse. Den småputtrar av underfundig och fåordig humor, på ett äkta Kaurismäkivis, och av hoppfullhet i en trumpen värld av murar. Kanske inte hans bästa men ändå ett måste förstås för oss som är anhängare till regissörens alster. Och musiken sen! Tuomari Nurmio, Ismo Haavisto m. fl. För att inte tala om finsk-engelskan som konverseras. Vi är nöjda när vi med små lätta danssteg skuttar ut i ett vårlikt Stockholm/Götgatan från en liten salong på biograf Victoria.

51-100

Här är de avslutande rullarna. Lekte lite med tanke att jag skulle ha underrubriken "Filmer du bör se innan du trillar av pinn" men ändrade mig i sista skälvande stund. Jag har all anledning att återkomma till denna makabra lista längre fram eftersom jag förmodligen "glömt" en hel del rullar. Minnet sviker en ibland. Uppdateringar och uppgraderingar. Tidens melodi.


Filmer i pipelinen: Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, Min pappa Toni Erdmann, Miral, Det främmande och Kaurismäkis senaste Ljus i natten. Sen måste jag också försöka få tummen ur och se Bergmans Fanny och Alexander. Har bara sett början av den. Många, har jag förstått, känner sig kränkta av de facto att jag inte prickat av den!


51. Monsunbröllop (2001) - Nair

52. Breaking the Waves (1996) - von Trier

53. Blecktrumman (1979) - Schlöndorff

54. Gudfadern (1972) - Coppola

55. The Shawshank Redemption (1994) - Darabont

56. Bron över floden Kwai (1957) - Lean

57. Amy (2015) -Kapadia

58. Deer hunter (1978) - Cimini

59. Psycho (1960) - Hitchcock

60. Stand by me (1986) - Reimer

61. Arizona junior (1987) - Cohen

62. Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare (1989) - Greenaway

63. På drift mot Idaho (1991) - van Zant

64. Seven (1995) - Fincher

65. Good by Lenin (2003) - Becker

66. Moln på drift (1996) - Kaurismäki

67. Underground (1995) - Kusturica

68. Clean, Shaven (1993) - Kerrigan

69. Smoke (1993) - Auster, Wang, Wong

70. Den enfaldige mördaren (1982) - H.Alfredson

71. Mulholland drive (2001) - Lynch

72. Still Life (2013) - Pasolini

73. Okänd soldat (1955) - Laine

74. "Kes" falken (1969) - Loach

75. Central do Brasil (1999) - Salles

76. Leva livet (2001) - Håfström

77. Walk the line (2006) - Mangold

78. Mommy (2014) - Dolan

79. Amelie från Montmartre (2001) - Jeunet

80. Den gröna cykeln (2012) - al Mansour

81. Den sista färden (1972) - Boorman

82. Farlig förbindelse (1987) - Lyne

83. Eastern plays (2010) - Kalev

84. Offret (1986) - Tarkovskij

85. Melancholia (2011) - von Trier

86. Mandarinodlaren (2013) - Urushadze

87. På tal om Afrodite (1995) - Allen

88. Jalla! Jalla! (2000) - Fares

89. Reservoir dogs (1992) - Tarantino

90. Vi barn från Bahnhof Zoo (1981) - Edel

91. En sång för Martin (2001) - B. August

92. Cykeltjuven (1949) - De Sica

93. På tal om Afrodite (1995) - Allen

94. Funny games (1997) - Haneke

95. Undergången (2004) - Hirschbiegel

96. Full Metal Jacket (1987) - Kubrick

97. Aposteln (1997) - Duvall

98. Pianot (1993) - Campion

99. När lammen tystnar (1991) - Demme

100. I Kina käkar dom hundar (1999) - Spang Olsen

Mannen utan minne

Filmmakaren Aki Kaurismäkis Mannen utan minne fick stor genomslagskraft på den internationella filmscenen och många med mig rankar den väldigt högt på våra respektive listor över tio-i- topp-filmer.

Kaurismäki, 58, mottog för nämnda rulle juryns stora utmärkelse vid filmfestivalen i Cannes 2002 och samma år även en Oscarsnominering i kategorin bästa utländska film. Kaurismäki vägrade dock, i protest mot USA:s Irakpolitik, att infinna sig vid galornas gala i Los Angeles vilket fick som påföljd att han brände sina chanser att vinna i nämnda kategori.

Den egensinnige och ständigt bolmande finländaren har en lång rad prisbelönta filmer på sitt cv och undertecknad kan stoltsera med att ha sett de flesta. Kaurismäki har länge varit av en husgud för min del.

När jag blev varse om att filmen skulle sättas upp som teaterpjäs på Dramatens Lilla scen (premiär 5 mars 2015) kunde jag inte dölja min svindlande förtjusning. Jag kände mig som ett litet barn som knappt kunde bärga mig inför lördagsbesöket i godisaffären. Samtidigt, mitt i all eufori, förnam jag en känsla av skepticism: går det att anslå den lågmälda tonen, det typiskt finska, som är utmärkande och ett slags varumärke för Kaurismäkis verk, på scen, dessutom på svenska? Med facit i handen: ja. Alldeles utmärkt.

Och för er som inte känner till storyn kan jag i korta ordalag bjuda er på en liten aptitretare, nudda lite vid innehållet: Huvudpersonen anländer till ett nattligt Helsingfors, blir svårt misshandlad och förlorar sitt minne och sitt namn. Personen, i det här fallet V, börjar på ny kula i utkanten av den finska huvudstaden, i en containerby, bebodda av trashankar, som inte på något sätt tappat tron om en ljusare morgondag.

Filmen/teaterpjäsen är ett samtidsdokument anno 2015, tycker jag. I en tid när klyftorna ökar, där människor marginaliseras ut i periferin, blir bespottade skuggbilder i tillfälliga baracker, långt utanför de putsade fasaderna, där varje dag är en ständig kamp för att på något sätt uppbringa ett uns av värdighet, i ett alltmer hårdnande klimat, i ett land, som t ex Sverige, där diskussioner förs om att kriminalisera tiggeriet. Och som i V:s fall, vad gör det med en människa när han tappar minnet, förlorar sin identitet, är papperslös, ja, helt nollställd. Var finns hjälpen? Är det någon som bryr sig?

Avslutningsvis lånar jag regissören Nadja Weiss ord, hämtade ur programbladet, där hon säger: ”Jag tycker att Kaurismäki vill påminna oss om att vem som helst kan hamna utanför samhället, det kan hända ganska lätt, mycket lättare än vad vi kanske tror. Att däremot ta sig tillbaka igen, genom byråkratins spindelnät, det är betydligt svårare.”

Bildcollage

Dagens tips

William James "Count" Basie. (1904-1984). På vinyl.

Älvsjö i förändring.

Biljetter fixade. I väntans tider.

◙

Hhm. Damstafetten i dag. Mitt VM-tips: 1) Sverige 2) USA 3) Norge 4) Tyskland 5) Finland 6) Ryssland. 

de Aki Kaurismäki

via , vasabladet, kaurismäki

Eija-Liisa Ahtila

Where is where
Ahtila

Elina

Mumin. My. Elina Salo (född 1936) var under flera år Finlands populäraste filmskådespelerska. Således en stark skådespelarpersonlighet på den blåvita filmhimlen. Hon jobbade under många år på den svenskspråkiga Lilla Teatern i Helsingfors.

Aki Kaurismäki har flitigt använt henne i sina filmer: Elina spelar mamma i filmerna Hamlet Goes Business och Flickan från tändsticksfabriken. I filmen Moln på drift är hon en god fe vars förtröstan avgör personernas öde.

KO och PELTSI

Middagsmenyn består av broiler. Skall bli gott!

Minns du Monrepos

"Muistatko Monrepos'n". Annikki Tähti och Poutahaukat i fantastiska Mies vailla menneisyyttä.
Kuriosa i sammanhanget är att Tähtis tolkning av nämnda låt blev den första finländska skivan som sålde guld på 1950-talet. 2002 var Anniki, född 1929, åter på toppen i Kaurismäkis rulle. Drygt ett halvt sekel senare!

Muistatko Monrepos'n.

Kobra Dance

KO

Kati Outinen, 48, fick priset som bästa kvinnliga skådespelare på filmfestivalen i Cannes för sin roll i "Mannen utan minne" (.....i vilken hon spelar soldat i Frälsningsarmén). Magnifikt! Sån't rockar ju. Kati är för övrigt flitigt förekommande i Akis filmer.

Hennes genombrott på filmduken kom för övrigt 1980 i Tapio Suominens "Här kommer vi, livet" ("Täältä tullaan elämä!")

På frågan om hur Aki Kaurismäki regisserar svarar hon:

- I hemlighet!

Potatissättning enligt Aki

Felaktig teknik

Renlärig potatissättning

Bohemen Peltsi

Mumma för cineaster. Den hädangångne Matti Pellonpää lever fortfarande kvar i våra filmhjärtan, i alla fall hos oss som älskar Kaurismäki!! Matti lämnade oss 1995 i en ålder av 54. Han var om man säger filmprofet i sitt eget hemland. Pellonpää rönte även stor uppmärksamhet utomlands. Medverkade i över 50 filmer. Här kommer tre av mina favoriter med Peltsi i huvudroll; Skuggorna i Paradiset (Varjoja Paratiisissa, 1986) Brott och straff (Rikos ja Rangaistus, 1983) och Bohemernas Liv (Boheemielämää, 1992). Jag tappar andan!