Stockholm - Göteborg

"Första gången jag bodde här myntade jag mycket nöjt uttrycket att om Stockholm nu kallas för världens minsta storstad så måste Göteborg vara världens största småstad. En formulering som står sig tycker jag."
(Per Hagman - Allas älskare, ingens älskling)

Beprövad strategi

"Det är ingen hemlighet att många auktoritära och högerpopulistiska rörelsers profilfråga, efter invandringspolitiken, är kultur- och mediepolitiken. Att peka ut konstnärer och journalister som parasitära samhällsfiender samtidigt som man försöker klä sin egen extremnationalism i kulturell skrud är en väl beprövad strategi". 

- Björn Wimans Grinden i Dachau                                                                

Tid som värnpliktig

Läser just nu: Vapen och linnebyxor (hittade den på loppis för simpla 5 riksdaler). Under pseudonymen Ville i Momåla skrev Vilhelm Moberg detta förträffliga alster, i vilken han berättar om sin tid som värnpliktig vid Kungliga Kronobergs Regemente. Vapen och linnebyxor var för övrigt hans debutbok, utkom 1921. En bok (120 sidor) som jag svårt att skilja mig ifrån. Innehåller många finurliga och träffsäkra formuleringar, som den här t ex:

En beväring älskar friheten nästan lika högt som sin fästmö. Vad han förnämligast eftersträvar är att njuta av den förra i närvaro av den senare. Detta tillåtes honom dock så sällan - ja, alltför sällan.
Skulle han någon gång - som ju dock sorgligt nog, så ofta händer - söka bereda sig väg genom taggtrådsstaketet, sätter han icke blott sin frihet utan även sina helgdagsbyxor på spel. Och det står skrivet: Den krigsman, som själv tager sig friheten, han skall mista den.

Bokslutet

Gott Nytt 2021! Nyårsdagen - den internationella pizzadagen. Här blev det vegetariskt till middagen. Så det så. Och min vana trogen bjuder jag på ett bokslut. 2020 blev en bladvändare.

Bonnier - Knutby
Hermele - Judejävel
Lindahl - Pendeln
Klein - Skapelsens fullkomlighet och livets tragedi
Rushdie - 2 år 8 mån 28 nätter
Obioma - Minoritetsorkestern
Smirnoff - Sen for jag hem
Kivi - Sju bröder
Hemmer - En man och hans samvete
Leine - Profeterna vid evighetsfjorden
Carlsson - Kallad, kamp och kärlek
Einhorn - Änglarnas svar
Brynhildsen - Alla vill ju hem
Camus - Pesten
Ford - Som landet ligger
Ford - Kan jag vara Frank med dig
Bullock - Hitler - en studie i tyranni
Knausgård - Min kamp del 1
Knausgård - Min kamp del 2
Knausgård - Min kamp del 3
Mann - Buddenbrooks
Kitamura - Separationen
Salzmann - Utom sig
Mendel-Enk - Tre apor
Mendel-Enk - Apan i mitten
Sandgren - Samlade verk
Danius - Husmoderns död
Cash/Carr - Johnny Cash
Knausgård - Min kamp del 4
Alakoski - Bomullsängeln
Fazlhashemi - Den arabiska våren
Åsbrink - 1947
Ollikainen - Trasiga toner

Inköpsordbok

Den återfunna boken.

Regn och torka

Regnet piskar mot fönstret och vinden pinar men det är inte värre än så. Själv har jag knappt styrfart, svårt att sparka igång dagen. Får väl trycka i mig några kaker och starkt kaffe. 

Tuggat i mig flera sidor av bumlingen Utvandrarna/Invandrarna, läser verket på nytt....

Detta året, det 5.850:de sedan världens skapelse, blev försommaren den torraste på 31 år. Under juni månad föll inte en regndroppe. Det blåste alltid östan eller nordan, torra och kärva vindar, men aldrig västan, som var regnets vind. Solen glödde dag efter dag på molnlös himmel. Gräset i hagar och ängar blev hårt och strävt och prasslade under fötterna. Höstrågen stannade i växten, när den stod knähög. Betet tröt, och korna sinade.

Ängslåttern började innan juni månad ännu gått ut. Gräset var redan moget, och om det fick stå längre i denna torkan så skulle all musten gå ur. På kullar och backar lyste det brunrött, som djurblod, varslande om att djur måste dö för kniven, när fodret började tryta till vintern.

Igår kväll. Ett tappert försök att titta på statlig television. Hysteriskt! Omöjligt.

En lycklig mänska

Kikar in där ibland, i Anderssons Hjärtats rum, Valda dikter 1962-2012. Den får mig att stanna till och reflektera över livets sårbarhet, den tunna sköra linjen. Läser (en lycklig mänska):

Idag är jag en lycklig mänska

När jag steg ut på trappan var jag nära att halka och slå ihjäl mig

Mitt balanssinne räddade mig och det var inte första och
troligen inte sista gången

Först och främst är jag lycklig över att jag inte dog

Jag kan också gråta av glädje över att jag inte bröt
lårbenshalsarna

för att finna mig själv liggande på ortopediska sjukhuset

nyopererad med en fasansfull

draglina från mina spikade och gipsade ben

Och de obscena bilder som någon kunde ha klottrat på

gipset medan jag var medvetslös

Det kunde också gått så, att skallen sprack och rann ut

som en storslev med havregrynsgröt

Man skall hålla humöret upp

Jag kunde lika väl ha trillat i en avloppsbrunn, brutit mina

revben, kastrerats, rivit bort näsan eller förblött

Jag vågar inte tänka på det

Mänskan behöver inte mycket för att bli lycklig.

lite tur bara