Regnet piskar mot fönstret och vinden pinar men det är inte värre än så. Själv har jag knappt styrfart, svårt att sparka igång dagen. Får väl trycka i mig några kaker och starkt kaffe.
Tuggat i mig flera sidor av bumlingen Utvandrarna/Invandrarna, läser verket på nytt....
Detta året, det 5.850:de sedan världens skapelse, blev försommaren den torraste på 31 år. Under juni månad föll inte en regndroppe. Det blåste alltid östan eller nordan, torra och kärva vindar, men aldrig västan, som var regnets vind. Solen glödde dag efter dag på molnlös himmel. Gräset i hagar och ängar blev hårt och strävt och prasslade under fötterna. Höstrågen stannade i växten, när den stod knähög. Betet tröt, och korna sinade.
Ängslåttern började innan juni månad ännu gått ut. Gräset var redan moget, och om det fick stå längre i denna torkan så skulle all musten gå ur. På kullar och backar lyste det brunrött, som djurblod, varslande om att djur måste dö för kniven, när fodret började tryta till vintern.
Igår kväll. Ett tappert försök att titta på statlig television. Hysteriskt! Omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar