På Teaterverket Svea

På teaterscenen kan man inte vara sig själv, skrev en högt uppsatt kritiker en gång. Och så är det väl.
Ikväll är det genrep och imorgon, som sagt, sprakar premiären igång. Spark!

Världen är en scen
Och alla män och kvinnor är aktörer
De har sina entréer och sortier
Och en gör många roller i sitt liv

Teaterverket Svea

                  Nu är det knappt två veckor till premiären! Boka plåtar.

                  https://teaterverket.se/kennington-road/

Teater

På teater Reflex i Kärrtorp i torsdags. En tät och gastkramande historia. Vi följer ett kompisgäng under en kväll fylld av öl, shots och sensommarbad. I gänget finns han som är anklagad för våldtäkt och de som stannade kvar. Men, vi får även träffa de som valde att lämna samt kusinen, läraren och mamman, samtidigt som solen går ner över sjön.

Vad skulle du göra om din kompis blev anklagad för våldtäkt? Kan jag fortsätta att umgås med mina vänner som väljer att ha kvar honom?....eller borde jag ta avstånd?

Kvinna, liv, frihet!

Starkt. Omskakande. Drabbande. Angelägen. Länge sedan jag sett en sådan orädd teater. Se den! Går på Teaterverket. Snabba på. Biljetterna går åt som smör i solen. Två föreställningar kvar: 24 och 25 maj,

Premiär imorgon

                                  Foto: Mikael Karlin, vassabilder.

Inspektören på Svea

Nu repar vi Inspektören (Revisorn) av Gogol på Teaterverket Svea.

Nikolaj Gogols Inspektören är en makalös komedi om maktmissbruk, korruption och mutor.

Borgmästaren i en avlägsen rysk stad någon gång i början på 1900-talet får ett alarmerande

brev från en god vän, som varnar honom för en inspektör från huvudstaden; denne skall

granska stadens skötsel och finanser. Samtidigt anländer en ung man från Petersburg med sin

vän till samma stad – och ett sanslöst händelseförlopp tar fart. När pjäsen är slut är ingenting

sig likt i denna avlägsna ryska stad…

3 februari premiär kl 18, 4 februari kl 15, 5 februari kl 15, 10 februari kl 17 och 11 februari kl 15.

Biljetter: 120 / 80 kr https://teaterverket.se

Sista föreställningen

Förra söndagen körde vi sista föreställningen av Bengt Ahlfors "Aska och akvavit" och den fungerade utan darr på manschetten. Tomhetskänsla nu!

Aska och akvavit

Teater Grannfolket öppnar också upp och spelar Aska & Akvavit nu till hösten 2021. Kom och se! Skaffa plåtar. NU!

Rolf

 

Skådespelaren Rolf Skoglund 80 år idag! Han föddes 1940 på Östermalm i Stockholm. Pluggade först juridik och filosofi men sadlade om till teatern. Återkommande på Dramaten sedan scenskolan.

Senast jag såg honom på scen, 2015, var på Teater Brunnsgatan Fyra i Salamandern. Efteråt hade jag tillfälle att snacka med honom.

För den bredare publiken är han väl mest känd som Gösta i "Vi hade i alla fall tur med vädret". Den där biltvätten... en av svensk films starkaste actionscener!!

Pygmalion

I senaste laget. Ska ni se en pjäs i höst så får det givetvis bli den här. Premiär/Gästspel inkommande fredag d v s den 20:e september (slutsåld). Finns fortfarande några enstaka plåtar kvar till föreställningarna den 23:e och 28:e september men snabba på. Biljetterna går åt som smör i solen.

Själv kommer jag ha en liten biroll som torghandlare, mer säger jag inte. Ett härligt gäng är det allt. Spänningen stiger. Jag är på!

För att boka biljetter: gå in på billetto.se

Dagens innehåll

Jag fick leta efter orden, kom av mig, tappade tråden. Svårt att prata om saker som känns så fel att man nästan tror att man drömt dem. Vissa människor har en förmåga att kunna sätta ord på sina känslor och tankar utan att det skrämmer dem, ja, att tala fritt, på gränsen till gränslöst, att helt enkelt säga rakt ut vad man känner och tänker, i alla sammanhang. Mitt kynne är mer återhållsamt.

Öppnar balkongdörren. Vädrar. Lägenheten blir snabbt rökfylld. Grannarna snett nedanför kedjeröker. Stänger snabbt. Kaffebryggaren puttrar. En snabb kopp för att sedan försöka hinna med allt som ligger i pipelinen.

Vad gjorde du själv när du var 16 bast? Varför denna irritation kring Gretas engagemang i klimatfrågan? PR-grej enligt SD-ledaren. När Åkesson själv var i samma ålder som Thunberg är i nu så valde han att ansluta sig till ett öppet nazistiskt parti!

Kommentarer överflödiga. Hamlet - på Galeasen - i det fritt omtolkade manusarbetet är en fullkomlig succé. Se den om ni har möjlighet.

Dagens tips: SVT1, 13:30. Final, bordtennis-VM. Sensationen Mattias Falck (tidigare Karlsson) i pingisfinal. Smaka på den. 1997 tog J-O det senaste svenska guldet. I ärlighetens namn skall väl Mattias inte räcka till. Ma Long är favorit - helt klart. Läge för bragd.

Tips

Gott folk! Snackade med en kollega angående föreställningen och visst, Sufflören går fortfarande. Det var värst men inte särskilt konstigt. Både skådespeleriet (Andreas T Olsson)  och manus fullkomligt lysande. Fotot är taget 3 november 2013. Åren rullar på men Sufflören består. Har ni möjlighet så se den. Biljetter

Babel. Del 7 av 11. Författaren Sara Paborn är aktuell med boken Blybröllop som handlar om en biblotekarie som vill förgifta sin man. En sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning, tydligen. Den skall jag införskaffa! Sedan är jag även sugen på hennes debut Släktfeber från 2007. Är hon månntro Sveriges svar på Paasilinna? Återstår att se.

Jisses.Lördagens boboll på Zinken ramlade mellan stolarna. Okay. Jag hade annat för mig. Går säkerligen fler tåg.

Doktor Glas på Dramaten

Oj, det är nästan en vecka sedan vi var på nypremiären av Dr Glas. Tiden går fort när man har roligt.

Mästerlig i sin nya form och Henriksson briljerar sin vana trogen på Dramatens stora scen.

Jag har fortfarande knotter på kroppen, lika mycket som Ernst Kirchsteiger vid åsynen av en lavendeltårta, det säger inte lite det, eller hur? Ny dekor och modern musik.  Briljant föreställning. Henriksson erhåller stående ovationer efter uppträdandet - med all rätt. Ett tips, helt klart, nu när hösten är i antågande.

Här lite mer kött på benen hämtat från Wikipedia.

I lodjurets timma

Sista för säsongen igår. Pjäsen. I lodjurets timma. Den tycks handla om ett under, säger pjäsförfattaren Enquist, född 1934 i Hjoggböle. En katt dör, men återuppstår från de döda. Det framgår att den var min röda katt. Det var kanske ett under? Jag hade en gång en katt som sa till mig: det finns en räddning. Men en pjäs om undrets möjligheter? Någon dog, någon återuppstod. Var det därför jag skrev pjäsen?, fortsätter PO i programbladet till Dramatens uppsättning.

 

Vad är en människa? Och vad är det för gåtfulla faktorer som deformerar henne? Och om hon är deformerad, vad kan formera henne igen? Finns Gud? Kan en röd katt vara Gud? Frågor som pjäsförfattaren slänger ut till oss.  Diskussionerna mellan vetenskap om tro går stundom varma på scenen.

 

Oj! Trehövdad ensemble på en avskalad scen, lilla Dramaten, där framför allt Michael Jonsson sticker ut i sin gestaltning av den mentalsjuke patienten. Nedtonad, återhållsam, för att i nästa ögonblick fullständigt brisera i ångestladdade raseriutbrott. Starkt. Tid: 1 timme och 30 minuter. Pjäsen sparkar ånyo igång till hösten, men först en förhoppningsvis härlig och avkopplande sommar!

I väntan på Godot

Tips. Om ni skall se en endaste teaterpjäs 2015 kräver jag att det blir Becketts "I väntan på Godot", i regi av Pontus Stenhäll. Boka biljetter. Nu!

moment:teater

Teater Brunnsgatan 4

Salamandern.En eländig komedi. På Teater Brunnsgatan 4. Rolf Skoglund spelar sig själv i denna komedi - bara en sån sak! Roffe är väl mest förknippad med rollen som den uppjagade pappan i Vi hade i alla fall tur med vädret-filmerna men han är så mycket mer.

Teater Brunnsgatan 4 startades 1986 av Allan Edwall. Efter hans bortgång 1997 drevs teatern vidare av Kristina Lugn och sedan 2011 är det hennes dotter Martina Montelius som är konstnärlig ledare.

För övrigt är lokalen mycket tilltalande och välkomnande. Som synes på bilden var jag och frugan de första att stega ner på Brunnsgatan denna torsdagskväll. Insläpp 30 min innan. Läktarscenen tar ungefär 80 personer.

Mannen utan minne

Filmmakaren Aki Kaurismäkis Mannen utan minne fick stor genomslagskraft på den internationella filmscenen och många med mig rankar den väldigt högt på våra respektive listor över tio-i- topp-filmer.

Kaurismäki, 58, mottog för nämnda rulle juryns stora utmärkelse vid filmfestivalen i Cannes 2002 och samma år även en Oscarsnominering i kategorin bästa utländska film. Kaurismäki vägrade dock, i protest mot USA:s Irakpolitik, att infinna sig vid galornas gala i Los Angeles vilket fick som påföljd att han brände sina chanser att vinna i nämnda kategori.

Den egensinnige och ständigt bolmande finländaren har en lång rad prisbelönta filmer på sitt cv och undertecknad kan stoltsera med att ha sett de flesta. Kaurismäki har länge varit av en husgud för min del.

När jag blev varse om att filmen skulle sättas upp som teaterpjäs på Dramatens Lilla scen (premiär 5 mars 2015) kunde jag inte dölja min svindlande förtjusning. Jag kände mig som ett litet barn som knappt kunde bärga mig inför lördagsbesöket i godisaffären. Samtidigt, mitt i all eufori, förnam jag en känsla av skepticism: går det att anslå den lågmälda tonen, det typiskt finska, som är utmärkande och ett slags varumärke för Kaurismäkis verk, på scen, dessutom på svenska? Med facit i handen: ja. Alldeles utmärkt.

Och för er som inte känner till storyn kan jag i korta ordalag bjuda er på en liten aptitretare, nudda lite vid innehållet: Huvudpersonen anländer till ett nattligt Helsingfors, blir svårt misshandlad och förlorar sitt minne och sitt namn. Personen, i det här fallet V, börjar på ny kula i utkanten av den finska huvudstaden, i en containerby, bebodda av trashankar, som inte på något sätt tappat tron om en ljusare morgondag.

Filmen/teaterpjäsen är ett samtidsdokument anno 2015, tycker jag. I en tid när klyftorna ökar, där människor marginaliseras ut i periferin, blir bespottade skuggbilder i tillfälliga baracker, långt utanför de putsade fasaderna, där varje dag är en ständig kamp för att på något sätt uppbringa ett uns av värdighet, i ett alltmer hårdnande klimat, i ett land, som t ex Sverige, där diskussioner förs om att kriminalisera tiggeriet. Och som i V:s fall, vad gör det med en människa när han tappar minnet, förlorar sin identitet, är papperslös, ja, helt nollställd. Var finns hjälpen? Är det någon som bryr sig?

Avslutningsvis lånar jag regissören Nadja Weiss ord, hämtade ur programbladet, där hon säger: ”Jag tycker att Kaurismäki vill påminna oss om att vem som helst kan hamna utanför samhället, det kan hända ganska lätt, mycket lättare än vad vi kanske tror. Att däremot ta sig tillbaka igen, genom byråkratins spindelnät, det är betydligt svårare.”

Sportboksdagen

Klassiska Sportboksdagen. Den gick ju av stapeln i går på Riksidrottsmuseet, för sjunde gången. Jag var givetvis där. Välbesökt och uppemot 20 fullproppade bord. Böcker, tidningar, matchprogram, samlarbilder, nålmärken, pins, äkta fotografier, grammofonskivor, lagbilder och souvenirer. Och fotbollsstrumpor. Det vill säga, ett himmelrike för oss samlare och sportnördar.

Bland besökarna skymtade friidrottshelgonet Lennnart A Juhlin. Med andra ord, jag var i gott sällskap.

Brunnhagens, motorböcker. Engelsk fotboll, idrottsmemoarer och biografier. Premier League, Elitserien i ishockey, NHL. You name it. Helt enkelt, en guldgruva.

Orutinerat av mig. Jag hade inte tillräckligt med pengar på fickan och plastkort som betalningsmedel var bara att glömma. Nästa gång skall jag vara förberedd. 

Nej. Nu är det snart dags att bege sig i väg på teater: mannen utan minne.

Aleksis Kivi

Bland rökpörten och spiltor, ni vildmarkens gråa vargar! Det är dags att damma av Aleksis Kivi. Han hette egentligen Stenvall i efternamn. Han föddes i Nurmijärvi 1834, Palojoki by, i ett mycket fattigt hem där fadern var skräddare. Aleksis lärde sig läsa först vid 17 års ålder då en gammal sjöman tog sig an honom och undervisade honom svenska. Sedan gick allt mycket fort. Som 23-åring tog han studentexamen varefter han började skriva, först på svenska men snart på sitt eget modersmål.

Kivi blev, och det är ingen underdrift, en banbrytare för den finska litteraturen och redan som 26-åring fick han Finska litteratursällskapets pris, en prestigebelöning, för sin roman Kullervo. Kivi levde utblottad och hans diktarbana kanske aldrig hade kunnat fullföljas om han inte råkat träffa kalaskokerskan Charlotte Lönnqvist, som bodde på en gård i Sjundeå, utanför Helsingfors. Kivi bodde hos henne. Damen ifråga var hans stora hjälpreda.


I Sjundeå utvecklade sedan Kivi en våldsam aktivitet. I rask takt var han klar med Sockenskomakarna och 1869 kom en enaktare. Lea, som hade en biblisk prägel. Och som kronan på verket leverade han Sju bröder, först i bokform och sedan som skådespel. Framför allt har ju Sju bröder blivit en folkkär klassiker på teaterscenerna. Och det är kanske i Sju bröder som Kivi bäst målar upp protypen för den envise och uthållige finnen, det vi kallar för finsk sisu. Och till detta tillfogar vi även knivar och rejäla intag av alkoholhaltiga drycker.


Bara drygt ett år efter att han skapade Sju bröder drabbades han av psykisk ohälsa och hans liv försvann in en tät dimma. Redan 1872 lämnade han jordelivet, endast 38 år gammal.

Grannfolket och Hemmer

Teaterföreningen Grannfolket uppförde "Fattiggubbens brud", ett drama av Jarl Hemmer, i mitten av 90-talet. För regin stod Lennart Harrysson och pjäsen framfördes x-antal gånger på Skeppsholmen inför fullsatta läktare. Trots en hel del bekymmer under arbetets gång, manfall i genrepet etc, lyckades teateruppsättningen framställa Hemmers drama med bravur. En fullkomlig succé!

Ovan ser ni några ur uppsättningen för fotografering. Inte den bästa skärpan i bilden men håll till godo ändå. Skärp till er!

Grannfolket har annars varit verksam sedan 1987 och spelar finlandssvensk och finländsk dramatik. Föreningen vill vara ett inslag i kulturutbudet i Sveriges huvudstad och sprida information om finlandssvenskt författarskap.

Ställer man frågan till regissör Harrysson om vad som skiljer en amatörskådespelare från en proffsskådespelare citerar han gärna Peter Brook, som har uttryckt det på följande vis: "Det enda som skiljer en amatör ifrån en professionell är att amatören slutar när motivationen tar slut."

Vem var Jarl Hemmer, egentligen? Den finlandssvenske författaren Hemmer föddes i Vasa, Österbotten, den 18 september 1893. Han tog livet av sig genom att skjuta sig för pannan i diktarhemmet i Borgå på Finlands självständighetsdag den 6 december 1944.

Skådespelet "Anna Ringars" skrev han som drama 1926 och som kortroman kallad "Fattiggubbens brud" några år senare. I "Fattiggubbens brud" som Grannfolket valde att kalla pjäsen, framträdde i symbolisk form Hemmers försonings- och förklaringstanke.

Hemmer grubblade annars över lidandets problem och gav uttryck åt en stark längtan att försona motsatserna i livet och därigenom nå fram till en inre harmoni. I sin mest betydande roman d v s "En man och hans samvete" (1931) - för vilken han belönades med ett nordiskt litteraturpris - försökte han med starkare intensitet än tidigare tränga lidandets och det ondas problematik in på livet.  Hemmer var starkt påverkad av Tolstojs lära och ständigt brottandes med de existentiella livsfrågorna.