Lappar och tips

Under förmiddagen har jag haft fullt sjå med att skriva en massa namn på papperslappar. Jag anade argan list men slog det ur högen. Det gäller att slå an den rätta tonen och försöka komma ned på fötterna. Att vara laddad till nagelbanden är det minsta man kan begära.

Nå, för att göra en story kort så fick lotten avgöra och det blev en nervkittlande tillställning där Ann-Christine Nyström till slut drog det längsta strået, stenhård kamp ända in på måltråden med Unto Mononen. Ann-Christine slog annars igenom 1962 med en version av Let's twist again eller som den då heter i finsk tappning Kun Twistataan. Planer på att avnjuta låten ikväll i halvtidsvilan mellan Holland-Finland. 1966 var hon ute på en folkparksturné tillsammans med Cornelis och Gunnar. Det var tider det! Numera har Ann-Christine efternamnet Silén.

◙

Jo, just det. Förväntar mig inget annat än en förlust i kvällens drabbning mot benknäckargänget. Förväntar, nej, jag kräver, att Baxters mannar bjuder upp till dans i alla fall och så att säga återupprättar hedern som skändades senast i en genant historia mot Moldavien.
Nordiska tips inför kvällen: Sverige-San Marino 4-0/Holland-Finland 2-1/Norge-Portugal 1-1/Danmark-Island 3-1.

Lars Collmar

Vem minns honom inte från TV-programmet "En präst i natten" (TV 3,1993-1994)) där han svarade på tittarnas frågor i den sena kvällstimmen. Han hade svar på stort som smått, han ägde TV-rutan och ibland kändes det som om han befann sig i ens vardagsrum. Verklig och påtaglig. Obehagligt nästan. Hypnotiskt.

Lars Collmar pensionerades i augusti 2006 men är fortfarande aktiv som författare. "Larsa" hoppar givetvis upp i predikstolen när tillfälle ges. Vi kan ibland se honom ute i folkvimlet i den kongeliga huvudstaden, alltid med ett leende på läpparna. Han finns bland oss. Och i hans värld finns inga frågor som är för komplicerade. T ex kan någon förundrat fråga honom vad man gör när man är rädd för att åka hiss men inte vågar berätta det för någon. Eller vad händer med älsklingskaninen när den dör och vad skall man göra med den dumma grannen som aldrig vill hälsa. Finns Gud?! Collmar kommer till undsättning!

-"Jag tror mycket på det vänliga skrattet. Man känner igen sig och inser att man inte är ensam" säger Collmar och sparkar på en tom colaburk och småspringer riktning pendeltågsstation Karlberg.

Jakten på EM-slutspel

Fotboll. Jakten kan börja. Finland inleder EM-kvalet ikväll med svår bortamatch i Chisinau mot Moldavien. Förhoppningarna om en plats i slutspelet är förstås stora men med tanke på att Finland aldrig tidigare lyckats kvalificera sig till huvudturneringar är jag försiktig med ta ut något i förskott. Jag ligger lågt, va. En match i taget. Fokus och tålamod är ledorden för kvällens drabbning. Tre poäng mot svårspelat Moldavien med fanatisk hemmapublik är ett måste i frenetisk jakthets på det första slutspelet någonsin. Kungen kommer in i andra och avgör på straff. En tvåa där på tipset och 1-2 med andra ord. Bra. 7:e september väntar Oranje i Rotterdam där jag kallt räknar med oundviklig rutten torsk.
På Råsunda förbundskapten Hamrén i sin första viktiga tävlingsmatch. 2-0!

Snart är det törrt

Ett ställe på Björngårdsgatan.

Andra kinden till

Vad betyder det att vända andra kinden till?

(Vakna! september 2010)

Anna och en anan typ

Här har vi ett formidabelt framtidslöfte inom friidrott som Finland så väl behöver. Ja, jag plockar helt enkelt fram ett ess ur rockärmen och presenterar 16-åriga Anna Hämäläinen (tiokamparen Eduards dotter) som under FM-tävlingarna tidigare i år vann guld både på 100 och 200 meter och passade på att i samma veva överta tronen från den mer rutinerade Sari Keskitalo. Anna historisk eftersom hon blev den yngste vinnaren någonsin i ett FM. Inte dåligt, nej. Jag skulle vilja säga tvärtom! Superlöftet Anna tränas av mor Olga Hämäläinen (tidigare Zolotareva) som representerade Sovjetunionen under sin aktiva karriär. Måhända vandrar dotter Anna i fadrens fotspår och riktar in sig på sjukampen i fortsättningen. Krävs hårt jobb! Vi önskar henne lycka till på den långa vandringen upp mot toppen.

Valaffischeringens parad erbjuder floskler utan dess like. Jag ger inga exempel. Det kan ni själva lista ut.

Nu hörs det där svaga knarret från stövlarna igen. Lättar på ändan och kikar försiktigt ut. Närseendet skiftar om till fjärrseende. En skugga närmar sig i mörkret. Det är den där typen igen. Typ. Kufisken är här igen med andra ord. Han stannar plötsligt vid en björk, väntar. Trycker. Spanar. Hjärtat slår volter i mitt bröst men jag är inte nämnvärt rädd, bara skakad. Kanske det är samma sak? Känner hur svetten rinner ner för ryggraden, klibbar nästan fast i tapeten. På håret. Han står fortfarande kvar. Känner igen hästsvansen och hans spensliga gestalt. Typen har varit här tidigare och strukit omkring bland träd och buskage. En gång - för ett par månader sedan - hörde jag honom i trappen, jag öppnade brevinkastet infraljudsmässigt och kunde då skymta hans svarta stövlar eller var det marschkängor, kommer inte riktigt ihåg. Det är ju han som står där vid björken. Licensmannen!

Wow! Spicy Fingers

Hade för avsikt att avsluta augusti 2010 med Höstvisa med text av den inte alltför okända Tove Jansson och musik av Erna Tauro. Kommer fler tillfällen, hoppas jag. Håll till godo med denna.

Buss 67

(Fotot från: STHLMS LIV, I.WIKSTRÖM, N.LARSSON)


17 november 1955 klockan 12.10 brakade buss 67 rakt in i tjorren på Sparbanksvägen i Hägersten.
Tjaffisen hade klivit ur vid ändstationen utan att lägga i bromsen, han skulle kanske tjacka sig en vurre, va' vet jag.

Både kioskens ägare och de godisköpande ungarna kom undan med blotta förskräckelsen. Historien förtäljer inte hur många kids som lyckades sno åt sig kolor från det blottade lagret.
Flera av dem ser pillimariska ut, nå't lurt är det i alla flall.

Kvartettspel

Snubblade över gamla spelkort här för en tid sedan.

Det kommer mera. Senare.

Kappsäckar och skumgummihögar

Solen skiner. Jag skrapar lite på min guldtand, någonting har fastnat i mellanrummet. En spyfluga stirrar förvånat på mig, jag stirrar tillbaka och tänker glosoppa. Snart dyker gästerna upp. Främmande.

◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙ ◙

Seg Finnkamp igår. Poängen är ju kampen. Jag har ju trott en hel del på Oona men det vill sig inte riktigt för henne. Istället stiger JVM-ettan Sanni Utriainen in på manegen och visar tåga. Vinner Finnkampen på nytt personbästa. Kul typ dessutom. Åstrands seger på 100 meter också glädjande, 10.46 i motvind.