Leedsikon och ullstrumpor

Fredag. Fotbollskuriosa. "Nämen, det är ju han!", utbrister någon. "Javisst, visst är det han, den där försvarsresen, den hårt fysiskt spelande mittbacken!", säger jag i min tur. Hallå. Skotten. Namnet har ni redan serverat.  Född 1952 i Kilbirnie, Ayrshire. Inte den snabbaste av spelare. Placeringssäker, stark i luften.

Kom 1972 från ST. Mirren till Leeds. Utnämnd till årets spelare i LUFC, 1975 och 1977. 171 matcher och 19 baljor. 1978 tog han med sitt pick och pack och drog till Manchester United.

- - -

Gå på i ullstrumporna? Betyder rätt och slätt att man fortsätter med något utan att låta sig hejdas. Man kör på i oförminskad styrka.  Bakgrunden till uttrycket är att man förr i tiden, om vintern, drog ett par ullstrumpor över dojorna. Ull har ju en förmåga att värma även när den blir fuktig. Strumporna hade därför en dubbel effekt: de höll fossingarna varma och de förhindrade att man halkade, drattade på ändan. Med hjälp av strumporna kunde man alltså gå som vanligt trots kyla och isiga vägunderlag. Så är det, nämligen, med den saken. Saken är med andra ord biff. Att dra något gammalt över sig är något helt annat. Till det kan vi återkomma till, längre fram.

Leedsikon

 

Framgångsrik målvakt under Leeds Uniteds storhetstid d v s i slutet av 60- och under det goda 70-talet. Harvey var Leeds trogen under 15-16 år, har inte den rätta uppgiften för tillfället. Jag har all anledning att gräva mig ner i statistikböckerna.

16 A-kamper för Skottland. Ligamästare 1973/1974 och FA-cupmästare 1972. Those were the days som vi brukar säga på engelska.

Nej, högtid att plocka fram memmakartongen och sleva i mig med risk för kväljningar.

I lördags

Jag kunde ju inte låta bli. I lördags tog jag en sväng till Sportboksdagen, på Riksidrottsmuséet, och råkade i misstag köpa bland annat dessa två 45-varvare för en spottstyver. Det har man råd med. På singeln (fr. 1987) ovan framför Pia Sundhage och de andra tjejerna låtarna Vi är tjejer, vi är bäst och Segersång. 

På den undre är imitatören Jörgen Mörnbäck i farten och rappar Rapping Olle.  Allt? Nej, det kommer lite mer idrottsmemorabilia längre fram, kanske redan i morgon om tid finnes.

Sportboksdagen

Klassiska Sportboksdagen. Den gick ju av stapeln i går på Riksidrottsmuseet, för sjunde gången. Jag var givetvis där. Välbesökt och uppemot 20 fullproppade bord. Böcker, tidningar, matchprogram, samlarbilder, nålmärken, pins, äkta fotografier, grammofonskivor, lagbilder och souvenirer. Och fotbollsstrumpor. Det vill säga, ett himmelrike för oss samlare och sportnördar.

Bland besökarna skymtade friidrottshelgonet Lennnart A Juhlin. Med andra ord, jag var i gott sällskap.

Brunnhagens, motorböcker. Engelsk fotboll, idrottsmemoarer och biografier. Premier League, Elitserien i ishockey, NHL. You name it. Helt enkelt, en guldgruva.

Orutinerat av mig. Jag hade inte tillräckligt med pengar på fickan och plastkort som betalningsmedel var bara att glömma. Nästa gång skall jag vara förberedd. 

Nej. Nu är det snart dags att bege sig i väg på teater: mannen utan minne.