Karlbergssjön

Stoppar tillbaka mobilen i fickan men plockar snart fram den igen och så där håller jag på. Hur kunde det bli kväll så snabbt? Jag minns inte längre vad jag var så stressad över imorse. Det är borta nu, tack och lov.

By the way, fotot ovan förställer Karlbergssjön, norr om Kungsholmen, och det är daterat till någon gång i mitten av 30-talet. Isflaken kunde, som ni ser, lämpa sig för den livsfarliga och regellösa sport som kallas jumpning. Sånt ser man inte nuförtiden.

Slottsbacken

Foto från ett svunnet Stockholm, från folkhemmets storhetstid. Kan ni tänka er? Den här rinken riggades upp på självaste Slottsbacken, som ni ser, utanför slottet, i slutet av 50-talet. 

"Bengan" Algotsson

Jo, men berätta kan han. Herman Lindqvist. Håller på att tugga i mig hans "När Finland var Sverige". (Bonniers förlag). På sidan 78 läser jag följande:

"Den högst rankade personen i Finland var hertigen av Finland, dux Finlandiae, oftast en medlem i kungahuset som i bästa fall besökte landet någon gång, men aldrig bodde där. Det var en hederstitel under medeltiden. Den märkligaste utnämningen var då Magnus Eriksson år 1353 utnämnde sin närmaste man, bäste vän och enligt heliga Birgitta och andra ryktesspridare även älskare, Bengt Algotsson, till hertig av Finland. Titeln hade då varit ledig i trettio år. Det var första gången en icke-kunglig person utsågs till hertig i Sverige. Det skulle inte hända igen förrän år 2010, då Daniel Westling gifte sig med kronprinsessan Victoria och fick titeln hertig av Västergötland."

Kan ni tänka er! Kan ju vara bra att känna till mitt i allt. Det om detta.

Schenkmanis

I den extremt uppskattade serien (reds.anm) Människor vi minns men som vi inte kommer ihåg om vi inte blir påminda om dem fortsätter jag med den svenske programledaren i TV och radio och författaren Ulf Schenkmanis (bilden).


Jag ifrågasätter inte ert minne men det kan ändå vara på plats med en fräsch uppdatering. Ulf blev ju framför allt känd för sin programledarroll i det mycket populära TV-programmet Trädgårdsdags.


Själv hade jag ingen speciell relation till honom om jag nu inte nämner Livslust som jag sporadiskt tittade på under 90-talet.
Schenkmanis lämnade jordelivet 2004 i en ålder av 70. Frid över hans minne.


Idag är det annars 15 år sedan en annan välkänd figur tog farväl av oss: Gunnar Hällström. Till honom har jag all anledning att återkomma.

Peasley och Abba

 

I serien "Människor vi minns men som vi......." fortsätter jag utan krusiduller och utan att darra på slipsen. Under de närmaste dagarna kommer vi att få njuta av härligt sommarväder och av den anledningen kyler vi ner oss lite grand. Visst kommer ni ihåg honom? Behöver kanske inte någon närmare presentation. Mannen som infiltrerade den rekorderliga familjen Macahan. Ja, namnet är Mr Peasley. Jag erfar en stark känsla av obehag. Usch.

 

Igår. En sväng till Abba - The Museum. Djurgårdsvägen 68.  Full valuta för stålarna, må jag säga. Tre timmars besök och vi kunde ha varit där ännu längre.  Och inte bara Abba utan hela den svenska musikexporten samlad under ett och samma tak. Vintage TV wall, karaoke, quiz battle, orginalprylar och mycket mycket mer. Redaktionen rekommenderar varmt.

INFO

Vem, vad och hur och när

Människor vi minns men som vi inte kommer ihåg om vi inte blir påminda om dem......Inspirationen till dagens inlägg hämtar jag från Kalle Linds "Människor som haft fel" och skall handla om bysnillet Gertrud Jönsson från Olofström som på sin fritid läste ohälsosamt mycket Svensk Damtidning vilket fick som följd att hon kunde ställa upp i 1986 års omgång av "Kvitt eller dubbelt" och vimsa sig in i svenska folkets hjärtan i ämnet Bernadotte. Gertrud var dock inte den första teeveeprofil som skapades genom det omåttligt populära programmet "Kvitt eller dubbelt". Nej.

 

Det första programmet  - då under namnet "10 000-kronorsfrågan - sändes redan 13 januari 1957. Bra att känna till ifall nu någon frågar! (Bra att ha med i bagaget vid tipspromenader t ex).  Hur gick det då för den i folkdräkt beklädda damen? Tyvärr, hon kammade noll. Trots det var hon vid gott humör efteråt och gick till Teatergrillen i Stockholm där Börje Ahlstedt väntade.

 

Ni kan gärna läsa mer i Kalle Linds nämnda bok, en bok om snedsteg, misstag och förhastade slutsatser. Så det så. Ett tips i all enkelhet - i sommartid. Och vem var Bi Puranen och Bo Rehnberg egentligen? Och vad har predikanten, f.d. förkunnare, norrmannen Runar Sogaard med saken att göra? Ingenting alls.

 

Tipspromenad

Tipspromenad för några veckor sedan. Plockar ut tre stycken frågor som satte myror i huvudet och skapade livliga diskussioner inom grupperna. Uppskattad aktivitet och alltid lika kul. Fungerar även i midsommartid. Själv hade jag inga problem med svaren. Ganska lätta i mitt tycke. Alla 20.

 

Morfar

Min morfar, ja. Ragnar. Fridolf. Jag börjar med honom. Lugnt och harmoniskt i all dess ödmjukhet. Han hade många järn i elden, den karln.  Initiativrik och engagerad på många områden långt upp i åldern. Ännu som åttiåring sjöng han med i Nykarleby kyrkokör tills hälsan ställde hinder i vägen. Om det lär jag återkomma till.

Ragnar växte upp i en stor familj, tio barn. Barndomen i stort sett likadan som andra jordbrukarbarns. Alla hjälpte till i olika arbeten på gården. Fadern var sträng och krävande och det gällde att lyda honom till punkt och pricka annars blev det andra bullar. Ve och fasa. Modern, i sin tur, var godmodig och förståelsefull.

Sången bar honom genom hela livet. Ragnar berättade att han ofta sjöng, som litet barn redan, när han utförde sina sysslor. Och som han sjöng! Hans favoritplats var annars gungstolen i vardagsrummet, där på Bangatan i Nykarlebys centrum. En gård som morfar och mormor köpte redan på 1950-talet. Han utförde själv renoveringsarbeten och 1962 vid pensioneringen stod bostaden klar för inflyttningen.

I gungstolen, ja, satt han ofta och sjöng fritt ur psalmboken eller Sionsharpan. Starka minnen. Fick ofta sitta i hans knä och lyssna till den ena psalmen efter den andra. Hans favorit var nog "Var gång skymning sig sänker" eller vad den nu hette.  För att inte tala om alla cykelfärder i bygden, friluftsmänniska som han var. Då fick vi turas om, vi barn, att åka med. Då sjöng han också medan trampet pågick. Lyckliga stunder.

Forts. följer.

Farfar och morfar

Kan inte undgå någon att jag varit i arkivet och grävt fram lite data vad beträffar farfars och morfars militära eskapader. Framkommer under forskningsarbetet (militärpassen) att bägge avtjänade sin värnplikt i Nylands dragonregemente i Villmanstrand, farfar under tiden 1922.04.14 - 1923.07.25. Morfar i sin tur 1921.10.27 t.o.m. 1922.10.27.

 

 

Farfar, Edvin Söderlund, född den 18 september 1903, i Tenala, Finland.  Avled den 9 november 1975, i Pargas.

 

 

Morfar, Ragnar Dahlstedt, född den 11 augusti 1901, i Pörtom, Finland. Avled den  23 januari 1989, i Nykarleby.

 

Orsaken till att deras tjänstgöringstid till en del sammanföll berodde på att farfar Edvin kom in som frivillig då han var 18 bast och morfar Ragnar p.g.a. uppbåd som 20-åring.

 

Av militärpassen framgår även att bägge blev befordrade: Ragnar 1942.04.15 till undersergeant och Edvin 1940.03.22 till korpral. Det om detta.

 

Tack mor och far för värdefulla uppgifter. Snokandet fortsätter. Jag lovar. Värdefullt!

Skotten i trappan

På 1890-talet skärptes Rysslands grepp om Finland; storfurstendömet skulle förryskas. Vid sekelskiftet 1900 beslöt sedan Nikolaj II att Finland skulle "ryssifieras". Han utnämnde Nikolaj Bobrikov till generalguvernör i storfurstendömet. Bobrikov hade stora befogenheter och betecknades som slug och hänsynslös.

Finlands folk var visserligen enigt i sin bitterhet över förtrycket men när det gällde sättet att bemöta förryskningsåtgärderna var man långt ifrån enig. De mest radikala ansåg att en väpnad aktiv kamp var det enda som kunde rädda Finland.

Kosackattacken på Senatstorget och februarimanifestet avlöste varandra. Hätsk stämning rådde och det passiva motståndet övergick till aktivt. Ja, ni kan själva läsa om händelserna om tillfälle erbjuds.

Vi är många som känner till vad som hände på senatsborgens trappuppgång 16 juni 1904; Bobrikov mördas av den unge senatstjänstemannen Eugen Schauman som omedelbart efter dådet sköt sig själv med två skott. Många menar att Schaumans dåd var startskottet och påskyndade/påverkade i stor utsträckning Finlands väg mot självständighetsplaner. Hjälte eller terrorist? 2004 fördömde den dåvarande statsministern Matti Vanhanen dådet.

Pitkänen

Minnenas parad. Ögonblick som vi alla kommer att minnas så länge vi kommer ihåg dem. Rauno har varit med förr. Mannen till höger däremot är ingen mindre än självaste Matti Pitkänen, född 1949 i Ikalis, som lyckades med konstycket att bli fyra på alla individuella distanser vid VM 1978 i Lahtis eller Salpausselkä om du så vill. Vi minns även den hårresande stafettdramatiken på sista sträckan mellan Matti och Magnusson. Finnen drar och drar. Plötsligt exploderar Magnusson i sista backen där bakom hopptornet. Både Pitkänen och finska folket står alldeles still! Ja, resten kan ni. Resten är historia. Jag drar inte det där en gång till.
Pitkänen är för evigt förknippad med fjärdeplatser. Lite missvisande kan tyckas. Pitkäsen Matti har bland annat två olympiska medaljer (guld 1976 och brons 1980) men det är i stafetter. Han vann väl också nån femmil (världscup) i Holmenkollen vill jag minnas.

MIETO
INNSBRUCK

Händelseboken

Ni kommer självklart ihåg underhållningsprogrammet Akta Rygg med Peter Jihde som programledare och Kjell Eriksson som ständig bisittare. Sportstjärnor tävlade i frågesport och kluriga matematiska problem. Lite lagom hysteriskt.
I ett av programmen fick seglaren Klabbe Nylöf beskriva sig själv med tre ord; - "Nu kör vi bara!".

* * *

OS närmar sig med stormsteg. Vem var den där Johannes Doparen EGENTLIGEN?!

* *

Inför dagens bandydrabbning har vi taktiksnack med den tidigare bandymålvakten, tränaren och VM-generalen, numera klubbdirektör i Bajen, Thomas Fransson:

1. "Det går inte att spela defensivt i bandy - det är det som är problemet"
2. "Får vi ingen fart under fötterna kommer vi ingen vart"

58-0

Blev lite "gågglerier" igår vad beträffar hockey-VM genom tiderna. 1987 gjordes nytt målrekord i VM-sammanhang (D-VM) när Australien på hemmaplan i Perth tvålade till Nya Zeeland efter konstens alla regler. Håll i er nu. När slutsignalen ljöd stod Australien som segrare med siffrorna 58-0! Hur är det möjligt? Ett mål i minuten, typ. Själv var jag med om sjuk förnedring när jag som hockeyjunior representerade IF Kraft och vi mötte Vasa Sport i deras kokande hemmagryta, 2-26 slutade traumat och oj vad vi grät. Men 0-58! Viss skillnad, det. Nya Zeelands målis hade säkerligen ryggskott efteråt eller hade de någon sista utpost överhuvudtaget? Tidigare rekordet var från 1949 när Kanada körde över stackars Danmark med 47-0!
Ikväll möter svenskar letter och finnar danskar. Här får ni slutresultaten i förväg:

FINLAND - DANMARK (Zürich 20:15) 6-1
LETTLAND - SVERIGE (Bern 20:15) 2-5

Nr 16 Ville

Idag sparkar hockey-VM igång i Kanada. Rättelse:Tre Kronor inleder sin matchserie imorgon och inte idag som jag felaktigt uppgav.


Nåväl, på bilden ser ni Ville Peltonen, en snart 35-årig hockeyforward, född i Vanda. Han var ju med om det historiska -95 och då gjorde han ju lite som han ville i finalen.


Till vardags lirar han i Florida Panthers. "Pelti" har inte lyckats särledes bra poängmässigt over there. Peltonen gör dock alltid sitt jobb till 100%.


Ville utnämndes till landslagets kapten nu under hockey-VM 2008, ett uppdrag som han även hade i Moskva ifjol.


Villes far är Esa som ingick i alla tiders bästa finska formation(1974): Rantasila-Riihiranta-Peltonen-Ketola-Tamminen.


Guldformationen anno 1995 gick ju inte heller av för hacker:
Niinimaa-Jutila-Knatte-Fnatte-Tjatte.


http://www.expressen.se/sport/ishockey/nhl/1.630845

Ljuva hockeyminnen

Snart stundar hockey-VM i Kanada och det verkar bli en rolig turnering för Finlands del.

Finländska lagledningen väntar fortfarande på klartecken ifrån Selänne. Hoppeligen blir det ett JA. Tyvärr räcker dock inte Sheddens mannar till i finalen utan Lönnlöven vinner med fanatisk hemmapublik i ryggen. M a o en förarglig silverpeng igen.

Jag kommer osökt att tänka på guldvrålet i Globen 1995. Finland tog sitt efterlängtade hockeyguld och Koivu & Co intog senare på kvällen svenkarnas egen guldjubelplatta. Vow!

Tyvärr missade jag finalen den gången, har ej missat många hockeymatcher i mitt liv där Finland ingått som ena part men den gången.....jag repade med Grannfolket (amatörteater/"Fattiggubbens brud") och ingen i gruppen var särledes hockeyintresserad.

Visst, på kvällen deltog jag självfallet i feststämningen på Sergels torg. Ljuva hockeyminnen.