Brödratrio

Freejazz. A collective improvisation. På allmän begäran slänger jag in den här bilden. Jag ger efter för påtryckningar. Det är late sixties och jag och mina två bröder spelar och trudeluttar hos mormor och morfar i Nykarleby. Tyvärr kan jag icke uppbringa ljudfil från detta specifika tillfälle.

Dock, håll med om att våra stillbildande Leningrad Cowboys-frisyrer är häftiga. Om det blir någon återförening återstår att se, det står skrivet i stjärnorna. Det beror på håret! Och inte visste jag att jag redan då kunde bemästra vuvzela på ett alldeles lysande sätt. Vi var före vår tid.

Morfar

Min morfar, ja. Ragnar. Fridolf. Jag börjar med honom. Lugnt och harmoniskt i all dess ödmjukhet. Han hade många järn i elden, den karln.  Initiativrik och engagerad på många områden långt upp i åldern. Ännu som åttiåring sjöng han med i Nykarleby kyrkokör tills hälsan ställde hinder i vägen. Om det lär jag återkomma till.

Ragnar växte upp i en stor familj, tio barn. Barndomen i stort sett likadan som andra jordbrukarbarns. Alla hjälpte till i olika arbeten på gården. Fadern var sträng och krävande och det gällde att lyda honom till punkt och pricka annars blev det andra bullar. Ve och fasa. Modern, i sin tur, var godmodig och förståelsefull.

Sången bar honom genom hela livet. Ragnar berättade att han ofta sjöng, som litet barn redan, när han utförde sina sysslor. Och som han sjöng! Hans favoritplats var annars gungstolen i vardagsrummet, där på Bangatan i Nykarlebys centrum. En gård som morfar och mormor köpte redan på 1950-talet. Han utförde själv renoveringsarbeten och 1962 vid pensioneringen stod bostaden klar för inflyttningen.

I gungstolen, ja, satt han ofta och sjöng fritt ur psalmboken eller Sionsharpan. Starka minnen. Fick ofta sitta i hans knä och lyssna till den ena psalmen efter den andra. Hans favorit var nog "Var gång skymning sig sänker" eller vad den nu hette.  För att inte tala om alla cykelfärder i bygden, friluftsmänniska som han var. Då fick vi turas om, vi barn, att åka med. Då sjöng han också medan trampet pågick. Lyckliga stunder.

Forts. följer.

Farfar och morfar

Kan inte undgå någon att jag varit i arkivet och grävt fram lite data vad beträffar farfars och morfars militära eskapader. Framkommer under forskningsarbetet (militärpassen) att bägge avtjänade sin värnplikt i Nylands dragonregemente i Villmanstrand, farfar under tiden 1922.04.14 - 1923.07.25. Morfar i sin tur 1921.10.27 t.o.m. 1922.10.27.

 

 

Farfar, Edvin Söderlund, född den 18 september 1903, i Tenala, Finland.  Avled den 9 november 1975, i Pargas.

 

 

Morfar, Ragnar Dahlstedt, född den 11 augusti 1901, i Pörtom, Finland. Avled den  23 januari 1989, i Nykarleby.

 

Orsaken till att deras tjänstgöringstid till en del sammanföll berodde på att farfar Edvin kom in som frivillig då han var 18 bast och morfar Ragnar p.g.a. uppbåd som 20-åring.

 

Av militärpassen framgår även att bägge blev befordrade: Ragnar 1942.04.15 till undersergeant och Edvin 1940.03.22 till korpral. Det om detta.

 

Tack mor och far för värdefulla uppgifter. Snokandet fortsätter. Jag lovar. Värdefullt!