25 augusti 2016

Svenskinvasion i Leeds

Jo, det var ju det som jag skulle skriva om att det råder rena svenskinvasionen i Leeds. Nåja, kanske inte riktigt men backen Pontus Jansson, 25, är klar för det forna storlaget och det har han varit sen en dryg vecka tillbaka.

Pontus lånas ut från italienska Torino och ryktet säger att Leeds förbundit sig att köpa loss honom när han kommit upp i 20 matcher den här säsongen. Och det gör han säkerligen. En stabil back, orädd och stryktålig - som klippt och skuren för den engelska fotbollen. Dessutom är han uttagen i Janne Andersson första VM-kvaltrupp som skall möta Holland på hemmaplan, Friends Arena, den 6 september.

Sedan tidigare har vi Antonsson, som jag hade med tidigare här på bloggen, på plats i West Yorkshire och jag hoppas innerligt att båda tar ordinarie platser i anrika Leeds. Kan bli en intressant säsong 16/17 även om det började aningen hostigt. Men, skutan vände på rätt köl tack vare den hyperviktiga bortavinsten (omgång 4) mot rivalen Sheffield Wednesday där Antonsson antecknades för ett mål. Jansson har redan debuterad i den klassiska Leedsdressen i segern i Ligacupen mot Luton. Vinster som ger råg i ryggen och stor portion självförtroende.

På lördag är det dags igen, borta mot ett ruggigt Nottingham Forest. Here we go.

23 augusti 2016

Vardagsserier i augusti

Parkerad på balkongen smuttar jag på frihetens berusande kraft i en nästintill barnslig förtjusning. Blickar ut över den lummiga grönskande skogen. Nedanför snackar grannar i uppsluppen ton, nästan forcerat, i munnen på varandra, om sommarens fantastiska eskapader. Jag är beredd att skriva under. Och om jag riktigt spänner ögonen kan jag skönja ett räddhågset rådjur där bakom några grenar, lite längre in i dungen.

Jag smyger in till de mina, stänger balkongdörren så där försynt som vi gör ibland för att inte väcka uppmärksamhet. Slänger mig i soffan och lyckas roffa åt mig fjärrkontrollen, bara det är ju värt en guldpeng! Zappar förstrött, aningen mätt, bland tv-kanalernas digra utbud, fastnar av någon outgrundlig anledning vid OS-brottningen.

Det är ett märkligt skådespel som pågår där på mattan. Kombattanterna gruffas och knuffar till varandra hårt och hänsynslöst, nästan på gränsen till vad som är tillåtet. Japanskan tappar plötsligt balansen och faller och som på en given signal är amerikanskan över henne. När slutsignalen ljuder står amerikanskan som segrare. Skrällen är ett faktum. Dominanten Saori Yoshida, trefaldig OS-vinnare, som inte förlorat en match på fyra år, kan knappt tro sina ögon. Och det kan inte heller vinnaren Helen Maroulis när de tillsammans står på prispodiet. En bisarr syn. Den ena gråter av en lycka som är total, den andra gömmer sitt ansikte i händerna och är fullständigt förkrossad över ett silver. Ja, det är en skör linje mellan lycka och obeskrivlig sorg, precis som i det verkliga livet, utanför idrottsarenorna, där mången kämpar mellan liv och död.

I en annan del av Stockholm, i en annan vardagsserie, ett diskuskast härifrån, intar Ola Magnell, med bland annat dubbla hjärtinfarkter i bagaget, scenen i S:t Görans kyrka, mittemot sjukhuset. Själv är jag i mina gamla kvarter om man säger: Fridhemsplan. Där har jag traskat runt i mina dagar, kan ni tro! Ordkonstnären och trubaduren Magnell, som jobbat i motvind i nästan hela sin musikkarriär, bjuder på en stämningsfylld stund innanför kyrkans väggar. Föremålet själv för aftonen har i intervju sagt att, ”Vissa människor med dålig självkänsla får en kick av att dissa den som i deras ögon åtnjuter oförtjänt stor framgång. De utvecklar ofta ett fenomenalt väderkorn för andras svagheter.”

Huru som helst, när Herr Magnell river av Innan elden brunnit ut från i mitt tycke suveräna plattan Rolös är tårarna närvarande. Han är en mästare på att sätta ord på känslor, både högt som lågt. Och han retas också med oss. ”Vad vill ni höra för låt?”, utbrister han för att i nästa sekund fimpa av förfrågningar: ”Äh, den kommer jag inte ihåg!” Och när konserten fortskrider har många besökare mage att stiga upp från bänkraden och försvinna ut i Stockholmskvällens kränkta ankdamm, om det är en protest mot Magnells låtval må vara osagt men hur det än är så är det respektlöst.

Alvin And The Barnetts


1974. Nådens år. Ja, som ni ser är hela familjen samlad för gruppfotografering. Och av konvolutet att döma är alla tillfreds med resultatet. Plattan hittade jag för övrig i Sala och jag kunde inte motstå frestelsen förstås och inte kostade den skjortan heller. 10 spänn. Om jag har lyssnat på den? Yes.

22 augusti 2016

Från nätet


Ibland tvingas barn använda extraordinära metoder för att få föräldrarnas uppmärksamhet. @kristerkvast


18 augusti 2016

En dag på jobbet

Championship. Backen Shane Duffy (spelade för Irland i årets EM i Frankrike) i Blackburn hade en ytterst otrevlig och mardrömslik afton mot Cardiff i går. Vad höll gossen på med? Inte nog med att han gjorde två hårresande självmål, i 14:e och 20:e minuten: dessutom såg han rött i kampen, på övertid. Usch. Till saken hör att han även i lördags utmärkte sig med ett og. Säkerhetsrisken Duffy är inte het på transfermarknaden just nu. Tvärtom. Enligt uppgift tackade han nej till kontraktsförlängning med sitt lag. Blackburn är glada för det i dag. Stackar'n.
Ni som ser framemot på rörliga bilder från matchen får vänta länge, av hänsyn till honom.

OS. Puertoricanen Javier Culson bärgade hem bronset på 400 meter häck vid OS i London 2012. Nu i Rio diskades han efter tjuvstart vilket fick honom att bryta ihop i förtvivlan. OS-studion med Klüft i spetsen kommenterar hans sammanbrott:

"Han gråter, det kommer till och med tårar!"

Själv har jag också gråtit, fast i andra sammanhang, men det där med tårar tycker jag nog är lite överflödigt.

Spjut. OS. Herrar. Flaggas halvstång i Suomi. Bara en (Ruuskanen) av tre till lördagens spjutfinal. Nä, perkele pojat. Det här är inte godkänt, inte på långa vägar. Tror till och med att Seppo Räty gråter tårar....

16 augusti 2016

Tisdag

OS. Fotboll.  Klockan 18.00 är det hejdundrande semifinalfest på helig mark, i fotbollens Mecka Maracanà. Brasiliens damer har charmat värdnationen och tar sig an ett Sverige som mot alla odds vann över USA i kvarten efter stor dramatik i straffläggingen. Själv hade jag svårt att hålla nerverna i styr under nämnda kvart men det gjorde däremot Lisa Dahlquist, "Dalas" dotter, och avgjorde med iskall straff. Imponerande, psykning från Hope Solo till trots och som vi alla vet var det den senare som till slut fick slänga in handskarna!

Givetvis skall jag försöka kolla på matchen. Med andra ord, först Brasilien-Sverige. Den andra semin Kanada-Tyskland startar några timmar senare. Hoppar den.

Landhockey! Mäh. Badminton, för att inte tala om pingis och golf. Gång. Förvånad att inte innebandy är med i den olympiska gemenskapen. Här skulle Finland vara en allvarlig medaljaspirant. Tokyo 2020?

I skrivande stund har spjutkastarnationen i  alla fall säkrat sin första medalj i turneringen, i boxningens lättviktsklass. Mira Potkonen, 35. är namnet för dagen. Vilken valör det blir för henne avgörs senare.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna Oskari Mörö, 23. Nytt finländskt rekord på 400 meter häck och semifinalklar. Det nya rekordet skrivs 49.04. Glädjande.

Och från det ena till det andra. Har lyssnat på Ola Magnells "Rolös". Storslagen.

Sommarpratare jag bockat av: Annika Lantz, Matias Varela, Tom Malmquist, Ove "Doc Forest" Skog, Carola Häggkvist, Kim Källström, Edward Blom och Magnus Uggla.

15 augusti 2016

Långsjön


Hit återvänder jag ofta och gärna - en plats för kontemplation.

14 augusti 2016

Ögonblicksbilder

 
Tjärlax fotbollsstadion
 

Stallarna i Närpes
 
 
Död grävling utanför Björneborg
 

Ute på havet
 

På glid i Sala
 
 
Många tankar i Österfärnebo socken