Hur vill du ha det?

Senaste helg besökte vi dottern som studerar i Göteborg. Hon trivs som fisken i vattnet. Passade även på att spontanbesöka en hårsalong på Drottninggatan vilket gjorde att jag fick användning (...äntligen!!) av så kallad Göteborgshumor.

Frisören: Hur vill du ha det?

Jag: Som min bror, typ.

Frisören: Hur har han det då?

Jag: Jo, tack. Han har det bra, hoppas jag.

Hur som helst, jag är nöjd med klippningen.

Frisören

Såg min gamle frisör i går. Han blängde argt och surt på mig. Undrar om jag är den enda kund han har kvar eller inte?

Det är klippt

Vacker är morgonen, och dess himmel välver sig klar och blå. Sitter på balkongen, intar mitt kaffe. Grannen sluddersjunger. Nedanför uppenbarar sig matte med 2 beaglar som skäller upp sina inälvor. Mitt tandkött sväller av ilska. Droppsmitta. Snart går jag ner på innergården och ställer mig rakt upp och ner, som en tovig gran.

Igår. Satte mig i salongen.  Frisören frågade om jag ville ha penna. Svarade lätt chockad, "nej tack, jag har massor med pennor hemma!". Luften gick ur och det gick runt i skallen. Efter klippet, ute på gatan, stod jag kvar en stund, förbluffad, stum och rodnande. Jag hade misstagit mig på veckodagarna.

Hos frisören

Hos frisören dagen innan julafton. Inte mer med det. Sådant som händer. Ja, jag vet. Jag har en hel del hårstrån på öronen, ser inte klokt ut, faktiskt. Sagt och gjort. Frisören snyggade till, runt flinten, och som pricken på i:et: öronen hårfria. Snyggt.


-"Vill du att jag fixar ögonbrynen också?!"
-"Nej, dom kan du låta vara kvar."