Det var då det

Ingen vild gissning att det blir ett konstgräslag som tar hem den Allsvenska titeln i år. För övrigt är svensk klubbfotboll långt nere i källaren när man tar den internationella scenen i beaktande. Vi som har lite koll konstarerar att både AIK (grupp F) och HIF (grupp L) går knackigt, minst sagt, i Europa League.

Annat var det minsann förr i tiden. Läser ivrigt i den eminenta fotbollsboken Den nya världsfotbollen om bland annat Änglarnas förehavanden på ljuva åttitalet.

"Mellan den 28 maj 1981 och den 27 maj 1982 förlorade inte IFK Göteborg en enda match. Inte i Allsvenskan, inte i svenska cupen - och inte i UEFA-cupen. Storlag som Valencia, Kaiserslautern, Dinamo Bukarest, Sturm Graz och till slut Hamburger SV fick smaka på engelsk systemfotboll i svensk tappning".

Det var då det.

Frukost, änglar och bratwurstar

IFK Göteborgs ljuva 80-tal. Ja, ni kommer ihåg. På bilden ser ni räddaren och strikern Lennart Nilsson (i mitten) skrika ut sin glädje över ett mål i finalen mot skotska Dundee United FC. 1982 och 1987 är stora år i kamratföreningens blädderblock. Lägg dessutom till fyra Allsvenska titlar under nämnda decennium. Enda plumpen i arkivpärmen är plats sju 1989.

MFF har matchboll inför slutspurten. Ett ungt tekniskt spelande pågatåg som med ungdomlig entusiasm bara forsar fram med jättekliv, förhoppningsvis är det nå't stort på gång internationellt. Svensk klubbfotboll behöver en färdknäpp och uppryckning å det rejälaste. Risken är dock stor att många av klubbens talanger försvinner bort till de större bankomaterna runtom i Europa.
Både Malmö och Helsingborg vinner i sista omgången. Guldet till Malmö, på målskillnad. Grattis.

Jag hade ingen bra dag när jag snickrade ihop detta. Sovit dåligt eller något i den stilen. Inte vid sunda vätskor i alla fall.

Tommy Nilsson
Monarken är ute å cyklar i ogjort väder.

Frukost. Mild yougurt. Sun*Maid Naturlige Californiske Rosiner och Corn Flakes The Original and Best. Kaffe. Smarrigt.
Imorgon kan jag tänka mig bratwurst och surkål. Nästan så jag kan höra Peter Antoinette flåsa mig i öronen. Jag stänger gluggarna och slår ifrån mig.

Ärkeängel och Gud

Alla har vi våra hjältar, förebilder som vi ser upp till. Änglarna och fansen har också sin och han kallas rätt och slätt för; GUD. Egentligen heter han Torbjörn Nilsson och är änglamarkernas störste lirare genom tiderna, bland fansen bör tilläggas. En riktig go gubbe, en bollvirtuos som gärna ville bjuda publiken på det där lilla extra.

Till Nilssons främsta egenskaper som fotbollsspelare räknar jag hans bländande teknik och ett spelsinne av högsta världsklass. Han vann UEFA-cupen och SM-guld 1982 med sitt kära IFK. I landslaget lyckades han inget vidare, det knöt sig hos honom, prestationsångest, herr Nilsson hamnade också snabbt på kollisionskurs med dåvarande förbundskapten "Laban".

Torbjörn hade några lyckade år i Kaiserslautern där han skottade in 22 mål på 65 matcher, han hade även en lite mindre lyckad sejour i PSV Eindhoven, en tid som han gärna vill glömma. Nej, Torbjörn trivs/trivdes bäst hemma i Göteborg med husmanskost och goa gubbar. Skall jag själv rangordna Sveriges tio-i-topp vad beträffar spelare hamnar han just utanför! Återkommer med en sådan när andan faller på!

Jallu

Här en storväxt benkrossare vid namn Jari Rantanen, någon som kommer ihåg honom?

"Jallu" är den ende finske fotbollsspelaren som vunnit Europacupen och detta skedde 1987 med Änglarna.

Rantanen var en fruktad målskytt på den tiden. Han gjorde även 28 landskamper för sitt Suomi. Han har också bl a en sejour i Leicester City FC på sitt samvete (1987-1989)

Efter spelarkarriären har han fungerat som tränare både i ettan och tvåan i Finland. Numera bor han i USA, jobbar som väktare, drar även in lite extrastålar genom att skriva i Iltasanomat m a o som tipskolumnist.

Far till fem barn. Han har inte legat på latsidan, nej.

Apropå USA, ikväll eller rättare sagt inatt svensk tid smäller det. Kvartsfinalen mellan Finland och USA blir säkerligen en rysare, ett gigantiskt drama på liv och död. Akta näsan, Anssi.