Vår framtid

Vi befinner oss i en spännande brytningstid där våra val kommer att ha en avgörande roll inför framtiden. EU-valet 2014 är över och jag kastar mig huvudstupa över resultatet som dessvärre inte är någon gemytlig läsning. På sina håll och kanter visar siffrorna att vi går en skrämmande framtid till mötes.

Och vi ser detta lite överallt. Parlamentet i Bryssel fylls med folkvalda personer som ger sig hän åt främlingsfientliga åsikter. Politiker som vill stänga ute människor som icke önskvärda element. Ja, som destruktiv ohyra. Och vi har dessa partier lite varstans runtom i Europa och för att plocka några exempel ur valurnan läser jag på valsedlarna: Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Danske Folkeparti, Nationella Fronten och Jobbik etc. Och för första gången sedan 1945 representeras Tyskland i internationella sammanhang av en nazist vid namn Udo Voight. Min följdfråga lyder: har vi ingenting lärt oss av historien?

Och här hemma i Sverige är den socialt accepterade rasismen allt mer öppen och tydlig, för att inte tala om den islamofoba hållningen och judehatbrotten. På våra arbetsplatser, caféer och andra sociala inrättningar snackar vi i termer som, ”att vi måste ta hand om våra egna först innan vi kan hjälpa andra.” I nästa andetag ryter vi till och säger att, ” de organiserade tiggarna skall skickas hem från våra gator, de förpestar ju vår gatubild.” Och den mest förekommande frasen: ”Vi skall hjälpa de krigsdrabbade i sina hemländer.”

Men, om vi tänker lite längre än vad näsan är lång. När allt kommer omkring är det kanske fel på vårt politiska system? Vi måste istället ifrågasätta de orättvisor som omfördelar fattiga till rika, ja, det som bidrar till de fattiga pensionärers utsatthet t ex. Alltså, vi kan gå på i det oändliga och ställa grupper emot varandra. Är det de papperslösas fel att arbetslösheten skjuter i höjden och att sjukvården ser ut som den gör?

Och samtidigt, medan mina ögon riktar sig in på raderna i Gitta Serenys grymma och monstruösa skildring av nazismens uppgång och fall i boken Albert Speer och sanningen kan jag höra de taktfasta och välpolerade stöveltrampen eka allt högre runt hörnet. Skrämmande. Risken är stor att vi är på väg mot ett samhälle, för att låna Harald Ofstads ord, ”där den starke skall härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.” Med andra ord, en total avsaknad av medmänsklighet. Vill vi ha ett sådant samhälle?