Måndagen

Måndagen. Återhämtning. Eftertänksamhet. "Det var väldigt vad tiden rusar iväg", hör jag mig själv och andra säga. Ja, och ju äldre man blir - desto snabbare.
 
Igår. En lång men intensiv dags färd mot natt. Blev ingen skogspromenad men jag satte mig ner på kontoret till brådskan gick över. Det hjälpte. Kände mig vederkvickt. Och allt som oftast är det skönt att bara vara - en stund.

På kvällen. Scen 3. Ingången. Sticket som aldrig kom. Intensiteten som bortblåst. Repliker haltade. "Mer precision och styrka", om jag får be. Vakna ögon reflekterar. Det finns alltid öppningar till förändringar. Rikta blicken mot ljuspunkterna.

Metoo

#Metoo-rörelsen dundrar vidare i oförminskad styrka. Den har blivit en global revolution. Och det är bra. Okay. Nu måste vi föra en diskussion om hur vi vill ha det och hur vi kommer vidare. Högtid.

Så här uttrycker sig pastor Svante Zettergren, Västerortskyrkan Vällingby:
"Några skriver och skriker. Inte alla män men svaret är: Jo, alla män...på olika nivåer gäller det alla män. Det handlar om en degenererad manlighet. Alla män har inte begått övergrepp, alla män har inte sagt det ena vidrigare än det andra, alla män har inte tafsat men alla män har någon gång låtit bli att säga ifrån, säga till, markera. Visst alla män är inte en del av problemet. Men alla män kan vara en del av lösningen. Och om vi inte blir en del av lösningen så är vi en del av problemet. Metoo-kampanjen handlar först och främst om att lyssna på kvinnors berättelser och upplevelser och ta dessa på största allvar. Men Metoo-kampanjen är också en snudd på gudagiven möjlighet för oss män att ändra oss, att bli mer människa."