Tre kronor

Att folk plötsligt skall engagera sig i vad jag gör? Och varifrån kommer luften? Jag bara undrar. Själv är jag en liten människa med dåliga tänder.

Under lunchen passerade jag en tiggare och gav hen tre kronor i den utsträckta muggen. Bakom mig tillskyndar en snubbe och vräker ur sig: "Du ska inte fan ge av våra pengar, hörru!". Kunde inte låta bli att besvara honom: "Det är ju bra tre spänn det är frågan om, för helvete! Det är inte dina stålar. Du behöver inte ge om du inte vill, hörru! Jag ger stålar om jag vill. Har du problem med det?" Snubben lämnade platsen snabbt, svärandes som en borstbindare.

Hösten är här.

Serie

Älvsjö gör visst allt nu för att få bort tiggeriet.

Rock Around the Clock.

Grekisk doktor med finskt påbrå.

Apropå

M: Vi vill göra det kriminellt att organisera tiggeriet. Tobé och Ask skriver på DN Debatt i dag, ett litet utdrag:

"Svenska kommuner måste ges verktyg att kunna möta utmaningarna på gator, torg och i parker. Det finns redan i dag regler för hur man får bo, både på kommunal och privat mark. Dessa lagar måste gälla för alla."

Min spontana reaktion av ovanstående: är alla tiggare organiserade och vilken instans skall i såna fall gå in och avhysa dessa stackars människor från offentliga miljöer och hur skall det ske på bästa humanitära sätt? Ett medborgargarde?

Hhm. Ni får ursäkta mig men nu måste jag gå och kasta mig en stund. Blodet rusar i omloppet.
Och igelkottarna kämpar för sitt liv i kväll. Det sticker i ögonen av bensin.

- - - 

Apropå: