Coronafierad

Mörkret. I upplysningens tidevarv. Tiden är oklar, grumlig. Framtiden likaså. Livet kastar inga lätta lyror till oss för närvarande, nej, men vi får försöka, för allt här i världen, att inte ge upp hoppet. Vi måste tro på en ny morgondag, den coronafierade tiden till trots.

I detta nu

Hur i all världen? Hur? Hur? Tell me when it's over?  Vi vet inte, och vi borde kanske inte spekulera heller för den delen. Men, vi vill ha ett slutdatum. Till påsken? Knappast. Rusar uppför rulltrappan med andan i halsen, utan att andas. Är nojig. Kan inte tänka riktigt klart. Vart skall allt ta hän? Pressbyrån ligger öde, salladsbaren har stängt. På gatan spatserar spökskuggor med skeva blickar. Och i skyn cirklar fåglar sin vana trogen. Det inger hopp! I den sociala distanseringen.