1 januari 2026

Snö. Rullade på bra även om det var knöligt att ta sig fram med cykeln genom modden. "Dom kallar mig mods". 

Litet av varje

Kvällen vandrar diskret in, utan ett ord. Ack, du tid. Tyckte jag såg solen på himlen tidigare idag. Kliar mig i huvudet. Ett stickspår.

"Livet kastar inga lätta lyror till en men kämpa måste man för allt här i världen, lägga sig ned och dö löser inga problem!", sa han när vi stod och väntade på bussen här en eftermiddag i december.

Sju kilometer senare stod jag nere i källaren och bytte innerslang på hojen. Luften går ur en ibland. Men, det finns värre saker här i livet en simpel punka.

1-1 igår. Tar en pinne, varje dag i veckan. Borta. Dominic Calvert-Lewin. Nicken! Ur den högre skolan.

Hur kan det komma sig att människor som har goda intentioner och har i uppdrag att göra gott ändå gör andra illa? Det är gåtan som boken "När goda människor handlar ont" strävar efter att svara på. 

Syklister

Herreman cyklar upp jämsides med mig på Mariebergsbron och utbrister:
"Hör du också till kategorin textillimmare precis som jag?".
"Nu är jag inte riktigt med alltså!"
"Syklister"

Medtrafikanten drog därefter iväg som skjuten ur en kanon.

Hubbes cyklar

Sparbanksvägen 85, Hägersten. Är ej ägare till varken ekernyckel eller kedjepiska. Helt sonika lämnade jag in bakhjulet på Hubbes. Inga konstigheter. Proffs fixar. Utmärkt jobb och utomordentligt bemötande.

Gångbanan

Är en dålig människa, jag vet, saknar trafikvett. Ja, jag erkänner inför öppen ridå, kryper till korset. Blev varse om detta i går när jag, på väg hem från kneget, vid Liljeholmsbron, råkade snedda över på gångbanan, med hojen, och en fotgängare snabbt hötte med pekpinnen, fullkomligt rosenrasande.

"DÄR är cykelbanan, det här är gångbanan, äru blind, IDIOOOT!!"

Fann mig och kontrade snabbt som ögat.

"F'låt, jag får ingen luft"

Bot och bättring. 

Krispigt

Krispigt och underbart cykelväder igår. Aningen halt men fungerade alldeles perfekt. Lite långsammare hastighet. Fälgbromsarna funkade och naturligtvis - belysning fram & bak. Väst, handskar och lite av allt möjligt!

Eftermiddagen

På hojen igår. En cyklahemutsikt.

I Midsommartid

Allt är här och nu. Sjung hoppfaderallanlej. Du gamla, du fria. Så lunka vi så småningom. Och knäckebrödet är så hårt att jag måste använda sågen och mobilbatteriet är på 3 % och klockan redan slagit 12 på midsommaraftonens natt och vi börjar den långa vandringen mot höstens mörker, men som Björn Wiman skriver i sin söndagskrönika: Allt detta ska vi veta när ljuset kulminerar för att sakta börja dra sig tillbaka från vår del av jorden. Vi har både friheten och ansvaret att välja. Miraklet kan ske när vi väljer det rätta.

* *

Fotboll. Dam-VM. Redan åttondelsfinaler. Från gruppspelet noterar jag turneringens bästa spelare, utan jämförelse. Chile är utslaget men i laget hittar jag/vi målvakten Christiane Endler som stått för den ena högkvalitativa räddningen efter den andra. Chile är för övrigt debutant i dessa sammanhang.

*

Den via Liljeholmen, genom Gröndal, upp på bron (Essingeleden), och sedan jämsides med Tvärbanan ner mot Alvik, upp på Tranebergsbron (450 meter), ner till Marieberg och full kareta mot Väster (650 meter)- och Liljeholmsbron (389 meter lång) och avslutningsvis snirkeln till Hägersten/Solberga. Förträfflig cykelrunda i Sockholm.

Cykelsäsong för full hals

Cykelsäsongen är i gång för min del. Trampat några vändor nu. I morse råkade jag ut för en hetsig Tour De France-deltagare på Årstabron.

"Flytta på dig, din jävel!", skrek hen i högan sky.

Hen hade tydligen bråttom och försökte antagligen slå sitt pers. Kul.

Kalsonger och inga bromsspår

Sveriges nationaldag i morgon och apropå svenskarnas lagom. Författaren Miska Rintanen har gett ut en bok om bland annat ett finskt lifestyle-fenomen: Kalsongfylla (Kalsarikänni). Just, precis som det låter. Kalsongfylla är att sitta hemma och dricka i bara underkläderna.

I morse. På cykel till jobbet. På Årstabron blåser så en annan cyklist formligen röven av mig. Nej, jag ljuger inte, i 50 knyck minst. Med guds försyn undkommer medtrafikanter hens furiösa framfart och jag tänker, tänkte då mitt i allt, att hen borde allt anmäla sig till ett tävlingslopp.

Västberga allé

Bort med den gamla och in med den nya. Bågbron över stambanan är äntligen klar, efterlängtad av många. I och för sig, trafiken öppnades i månadsskiftet maj/juni så den har varit farbar någon månad redan Tog ungefär två år att iordningsställa, efterlängtad av många.

 

Stilig, tycker jag. Bron har två separata körfält, en för bilister och en för cyklister/ gångare.

Måndag morgon

Ständigt dessa livsfrågor. Måndagen kan börja! Med eller utan cykel.

Lycrans ost

Nära ögat. Sura uppstötningar. Tuppkam. Inget ramavtal. Andan i halsgropen. Med blotta förskräckelsen. Upprört sinnestillstånd. Änglavakt, typ. "Blindstyre", skrek jag. Höll på att bli nermejad av Tour de France-cyklist med personbästa i sikte, på min promenad till jobbet. Nej, inte Hjälmaren. Runt hörnet där i Solbergaskogen. Knutpunkt. Från ingenstans. Grillskorv. Fiberrik kol. Bromsspår. Har inte ens Swish. "Lycrans ost", sa jag till mig själv när chocken hade lagt sig. Sadelmake till typ.

"Kannibalen" Merckx

Nu drar vi iväg på (h)julfärd ety det skall handla om världens bästa cyklist. Hans namn är Eddy Merckx och han tituleras baron, född 1945 i en av Bryssels förorter, Meensel-Kiezegem.


Baron Eddy dominerade cykelsporten under 70-talet, han tog totalt 525 segrar, 24 av dessa i Giro d'Italia. Med alla sina triumfer på cykeln gör att man ständigt förknippar honom med den gyllene eran! Eddy gick ständigt omkring med den rosa ledartröjan, typ.

Eddy blev professionell som 19-åring och arbetar, sedan han drog sig tillbaka, på sitt företag i Belgien som gör cykelramar.

Kuriosa i Merckxprylen är att att han har en tunnelbanestation i Bryssel uppkallad efter sig.....finns även ett monumnet där, nämligen cykeln som Eddy använde när han slog hastighetsrekordet 1972! Kul, va!?