Gospel och snö

Igår. Konserthuset. Sjung Gospel. Hela dagen, hela långa dagen. Gästartister Eric Bibb, Gladys del Pilar m fl. 1 200 körsångare. Grymt. Lunch på Urban Deli. Sveavägen. 195 riksdaler för en hamburgare på högrev. Dyrt men gott.

Söndag. I lathetens tecken. Vi lyckades i alla fall med konststycket att pricka in en långpromenad i det underbara vintervädret. Jag hade för avsikt att åka långfärdsskridskor men lade planerna på hyllan. Och skridskorna. Får bli en annan dag.

Och apropå vinter och snö. Bilden nedan har jag skottat fram från kontot LUFCFANZONE.

"When he plays on snow, he doesn't leave any footprints." - Don Revie

Revie on Eddie Gray

Leeds på playoffs

Riktar blickarna bort från Vita huset och snökaoset i Stockholm för en stund. Vi tar en paus helt enkelt och fokuserar på Championship i England. Leeds ligger för tillfället på playoffs och det är ju inte vardagsmat för en anhängare av The Whites. Ser med andra ord ut bra ut för laget. Stadga i försvaret tack vare supersvensken Pontus Jansson. Målskyttet framåt fungerar och bortasegern senast mot Norwich skapar lugn och ro i ledet, och en stor gnutta självförtroende.

Nästa helg, 19-20 november, är det fullt ös i Championship igen. Nästintill full omgång på lördag och dagen efter en smällkaramell, en sladdis, som heter duga i form av Leeds vs topplaget Newcastle hemma på Elland Road. Lär bli lapp på luckan. Jag har redan börjat bita på naglarna.

Nedan en av ikonerna, från storhetstiden, och som vi brukar säga, "those where the days".

 

"Eddie is a winger who is one of the most graceful in the league. He has tought back into the League side having overcome a lengthy thigh injury. Is also back in the Scottish international side. Signed professional in January, 1965".

Eddie

Smakstart för Leeds nya tränare Brian McDermott. 2-1 hemma (igår) mot Sheffield Wednesday och tre hyperviktiga poäng. Kul för alla tillresta svenska Leedsfan. Kvällsmatch på tisdag.

Ovan har ni Leedslegenden Edwin Eddie Gray. Vi som kan fotbollshistoria vet att vänsteryttern blev Leeds trogen under hela sin spelarkarriär. 18 säsonger.

En av Grays högtidsstunder var nog, om jag inte missminner mig, FA-cupfinalen 1970 mot Chelsea. I den första matchen lagen emellan gjorde Gray lite som han ville där på sin kant. Leeds förlorade sedan omspelet (2-2 i första). För övrigt blev 1970 ett magert år för det legendariska laget. Leeds gapade efter mycket men förlorade hela stycket. På jakt efter åtråvärd trippel men allt rann ur händerna.

Apropå Gray, hans dribblingsmål (se och njut!) mot Burnley anses av många hängivna supporters som det bästa målet någonsin gjort av en Leedslirare.