Goalkeeper Mattsson

-"Don't ASK me about the clouds. It's only fake!" säger Ryanairs vd Michael O'Leary. Ja, vad skall man tro?! Gudarnas skymning. Ragnarrök. En enda stor Röyksopp - det är vad det är!

På bilden har ni den forne stormålisen Markus Mattsson. Plocken i höger. Kult. Masken. En föregångare kan man säga, finsk sådan. Något VM-guld vann han inte med sitt Finland, nej. Han är förlåten! 6:a i Canada Cup 1976. Stod han i 8-6 vinsten mot Tre Kronor?! Kvittar. Får dock ingen ro. Jag får kolla upp detta. Mer fakta om honom här

Jet another team

Bryter mönstret och slänger mig in framför kassen och levererar en fet och högsommarsvettig nostalgibild på Winnipeg Jets, årgång 1975-76, som vann Avco World Trophy (WHA) i överlägsen stil. Laget vann 12 av 13 matcher i slutspelet och besegrade Houston Aeros i fyra raka matcher i finalen. Succé. Inget luftslott där inte. 9-1 i den fjärde och vild kalabalik utbröt. No snacks. Sicka jetar. Pansarhud.
Ja, du kanske rent av känner igen några på bilden. Lite finskt och en aning mer svenskt om man säger.

Glöm inte du hårt arbetande hockeyspelare av idag; gör ishockeyn rolig när du spelar. Bjussa gärna på dig själv genom att slå en passning till medspelaren utan att titta på pucken. Svårt, va?! Skotta på mål, kan bli returer. Skym målvakten. Ut och jobba och gör skäl för din skyhöga lön.

Svängom

Fredagen är här och Luciahelgen stundar. Du är antagligen alldeles varm och rödbrusig av all glögg du pimplat i dig under dagen. Kanske du rentav är lite på kanelen och på väg för att ta dig en stödvila. SHEIKA LOSS och vakna till liv tillsammans med Fredi och hans tjejer i låten Pump Pump. STENANSIKTEN

Innsbruck 1976

På bilden och överst på prispallen ståtar Finlands klassiska stafettlag och året är 1976.

OS-guldet på 4X10 gick till Finland och en av dem som var med om bragden den gången var slutmannen och heter Arto Koivisto, född 7 december 1948 i Isojoki. Du ser honom längst fram , utan överdragskläder, med nummer 4 på bröstet. Det var tider det!

Numera driver Arto sedan många år ett matställe, Sininen Hetki (Blå Stunden) i Finlands minsta stad Kaskö - min födelsestad -  som jag besökte kort igår eftermiddag.

De övriga som ingick i laget 1976 är enligt följande; Juha Mieto, Pertti Teurajärvi och Matti Pitkänen.

Franz Klammer moment

Hans mest minnesvärda lopp är OS-åket i Innsbruck 1976 när han som 15:e man ger sig utför på en bana som mest liknar en isbana, han vinner till publikens lycka och hela Österrike är i extas! Jag kommer ihåg loppet som igår! Franz Klammer - Der Kaiser - dominerade störtloppet under hela sjuttiotalet men lyckades aldrig vinna den totala världscupen mycket beroende på konkurrensen från Der Schwede Stenmarch, han vann dock störtloppscupen inte mindre än nein gånger. Totalt vann den populäre Österrikaren 25 lopp i den alpina världscupen. Franz, född 3 december 1953, var ett unikum inom den alpina störtloppscirkusen, en fartdåre på gränsen till det dumdristiga! Schwiss.
Har du glömt loppet kan du se det i repris än en gång, om du vågar:

1976

Nr 21 The King

Det är hockey-VM, därför passar det alldeles utmärkt att dra till med Börje Salming, född 1951 och numera bosatt i Vaxholm.

Jag kommer ihåg honom redan från VM 1971, tror jag det var, då han i ensam majestät solokörde rakt igenom det finländska försvaret och sprätte upp pucken bakom en chanslös Ylönen!

"BJ" spelade sammanlagt 17 år i NHL, 16 med Maple Leafs och sista säsongen med Red Wings. En enastående karriär, vi förstår nog icke här i Norden hur stor han är där borta. Under Canada Cup 1976 erhöll han bl a stående ovationer av den kanadensiska publiken under matchen Sverige-USA. Börje - en ärrad kämpe.

Numera sysselsätter sig Börje med underkläder och alkohol.

Läs gärna hans självbiografi - "Blod, svett och hockey - 17 år i NHL". Det har däremot inte jag gjort - än.

Canada Cup 1976

Här kommer en legendarisk fd hockeyspelare från Kanada vid namn Darryl Sittler som mellan åren 1970 och 1985 spelade bl a för Maple Leafs och "Philly".

Bäst minns jag honom från det första Canada Cup 1976 där han avgjorde finalen (match 2) genom att grundlura Tjeckoslovakiens målvakt Vladimir Dzurilla.

Noterbart är också att Herr Sittler fortfarande är innehavaren av NHL-rekordet för antalet poäng under en match, mot Bruins, Toronto vann med 11-4 och Sittler gjorde 10 poäng (6+4).

Marika från Hangö

Blev det sent igår?! Inte! Bra, då orkar vi ett varv till åtminstone. Denna gång går stafettpinnen till Marika Eklund (född 14.4.1948 ,senare Lindholm) som 1970 fick sitt genombrott då hon i Leipzig sensationellt förbätttrade sitt pers på 400m till 53 blankt, 1.5 sekunder under finländska rekordet.

Marika hörde till de bästa kvartsmilarna i Finland i början av sjuttiotalet. Hon deltog i alla viktiga globala stafetter som t ex i Rom 1974 där det blev EM-silver.

Marika avslutade sin karriär i Montreal-OS 1976, det blev en sjätteplats i OS-finalen, stafett 4x400 förstås.

Krut och en rök

Vi öppnar självfallet luckan och vad hittar vi där om inte bohemen och fotbollspelaren Jyrki Nieminen som började, på allvar, joxa med trasan först vid 24 års ålder!

27 år gammal, 1979, kom han till Gnaget som 1983 förvandlades från ett bottenlag till allsvenskt topplag när Jyrki flyttades upp från sin vänsterbacksposition till forward.

Nieminen hade en utsökt spelaruppfattning , var snabb och hade en bra vänsterdoja. Högerfoten kunde han, som han själv säger, "gå och springa med, men inte spela".

Den kedjerökande Jyrki Tapio Nieminen hann med 45 A-landskamper och är stadsplaneringsingenjör, hans favoritlag är Tottenham Hotspurs, pappa till två barn.

Bästa landskampsminne: 1976 på Wembley 0-0 mot England.

Tataren Atik

Min absoluta favoritspelare; tataren och muslimen Atik Ismail. En bolltrollare av Guds nåde. 1976 gjorde han debut i HJK:s representationslag och har sedan dess spelat i Turkiet, Belgien och Sverige. I Allsvenskan spelade han för Gnaget 1980. Atik hann även med 26 A-landskamper i vilka han gjorde 7 mål. Det viktigaste målet i Atiks karriär är det mot Liverpool 1982, Europa-cupen, i andra omgången när HJK vann 1-0!

Efter fotbollskarriären drabbades Atik av allvarliga missbruksproblem men har numera ett ordnat liv.
50-årige Atik är bosatt i Kuopio där han bl a skriver dikter, bloggar för Urheiluviikko och tränar juniorlag.

Fuskepelle Boris

I krig och kärlek är allt tillåtet, sägs det.1976 i OS-Montreal i grenen modern femkamp försökte Boris Onischenko fuska till sig segern mot amerikanen Jim Fox som anande oråd under fäktningsmomentet, själv följde jag med matchen i direktsändning, när Boris tilldelades poäng trots att dennes värja inte ens var i närheten att träffa! Domarna blev förstås misstänksamma och norpade åt sig Boris vapen, på värjan fann man en knapp i kåpan som med ett enkelt tryck registrerade och ledde raka vägen till poäng på den elektroniska resultattavlan.

Ryssen Boris - den innovative. Brott och fusk lönar sig men inte i längden.

8.12.6

58-åriga Heinolabon Tapio Kantanen är en fd långdistanslöpare och OS-medaljör. 1972 tog Tapio hem bronspengen på paradsträckan 3000m hinder, förlorade hårfint till två kenyaner.

Vid sommarspelen i Montreal 1976 deltog Kantanen i den minnesvärda finalen (28:e juli)) på hinder där en viss svensk vid namn Gärderud spurtade hem guldet. Tapio däremot belade fjärdeplatsen på tiden 8.12.6 vilket fortfarande gäller som finskt rekord.

Tapio hade annars en väldigt kännspak stil; framåtlutad och stel i överkroppen, armarna gjorde jobbet.

Nära-döden-upplevelse

Andreas Nikolaus "Niki" Lauda, född i Wien 1949, vann formel-1 VM 1975 i Ferrari. Året därpå skadades han svårt med bland annat brännskador vid en krasch under Tysklands Grand Prix 1976 på Nürburgring.

Trots att Niki var nära att stryka med var han tillbaka i sin Ferrari sex veckor efter den allvarliga olyckan!!I en av grand prix-historiens mest berömda slutkamper, förlorar Niki Lauda mästerskapet till James Hunt, då han ger upp i årets sista lopp, Japans Grand Prix 1976.

Niki bryter bara efter två varv, på grund av en farlig våt bana, antagligen påverkad avkraschen i Nürburgring. 1977 återtar dock österrikaren Niki VM-titeln.

Forsburyfloppen

Tyskan Ulrike Nasse-Meyfarth, född 1956 i Frankfurt am Main, började med höjdhopp som 13-åring.



Vid de olympiska spelen i München 1972 höjde hon sitt personliga rekord från 185 till 190 centimeter och vann guldet mitt framför näsan på Blagoewa och Gusenbauer. När guldet redan var klart hoppade hon över det nya världsrekordet 192.

OS-sommarspelen i Los Angeles 1984 var Ulrikes sista stora tävling, i äkta Forsbury-flopp tog hon hem guldet.

Ulrike är därmed både den yngste och den äldste segrarinnan i höjdhopp vid de olympiska spelen.


Kuriosa i sammanhanget är att Ulrike och ryskan Tamara Bykova den 21 augusti 1983 höjde världsrekordet till 203, Tamara hoppade fyra dagar senare 1 cm högre.

Formo

Ivar Formo född 24 juni 1951, död den 26 december 2006 i Nordmarka, Oslo, var en norsk längdåkare och orienterare.
 

Under sin skidkarriär tog han fyra OS-medaljer och två VM-medaljer och som orienterare vann han ett VM-brons och ett NM-guld. Han vann bl a femmilen i OS i Innsbruck 1976.
 

Efter sin karriär blev han en av förgrundsfigurerna i världsskidsportförbundet FIS och var även administrativ chef Industri-investor ASA och Kistefos Venture Capital AS.
 

Ivar hittades drunknad i sjön Store Sandungen i Nordmarka den 26:e december 2006.

Tom i Allsvenskan

Tom Källström kommer ursprungligen från Gamlakarleby (Kokkola) i Österbotten och kom till AIK 1976 som den förste finländaren någonsin i Allsvenskan.

Tom Erik lirade tre år i Gnaget med 1977 som sitt bästa. Det året drogs Tom ned i försvaret och spelade markerande innerback.

Efter AIK-sejouren fortsatte Tom ytterligare två år i Helenelunds IF varefter han flyttade tillbaka till Finland. Hans tråkigaste AIK-minne är hälseneskadan, att bara få spela 30 minuter när Finlands förbundskapten kom för att granska Tom inför en landskamp.

Finndödar'n Erich

Erich (nr 14) Künhackl är en fd tysk hockeyspelare och -tränare. Künhackl kom tillsammans med sina föräldrar till Landshut i Bayern kort efter Warszawapaktens styrkor invaderat Tjeckoslovakien 1968. I Olympiska vinterspelen 1976 lyckades han med det tyska laget erövra brons mitt framför snopna finska lejon! Erich vald till århundradets tyska hockeyspelare, avverkade 211 landskamper i vilka han målade 131